SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BAND, sbst.4, f.? best. -en; pl. -er.
Ordformer
(bande)
Etymologi
[af fr. bande, sällskap, följe, o. sål. etymologiskt identiskt med BAND, sbst.2]
(†) afdelning l. grupp (af i festspel o. d. uppträdande personer); jfr BAND, sbst.2 b. Hans Mayst. (har) i nåder erachtat bäst .. vara, at fördela sitt här til (dvs. till skådespelets uppförande) antagne och uthvalde föllie i fyra bander eller sällskap. Lindschöld Vitt. 134 (1672). Den turckiske banden. Därs. Medh sin Bande. Därs.
Spoiler title
Spoiler content