BANDAGE banda4ʃ (banngdásch Dalin; jfr skrifsättet bandasch Lindfors(1815), Almqvist(1842), Svalin Ordl.(c. 1847) m. fl.; ordet hade möjl., liksom t. ex. BAGAGE, i ä. tid hörbart e), n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. bandage, af fr. bandage, af bande (se BAND, sbst.3)]
i sht kir. ngt hvarmed man förbinder, (sammansatt) förband, bindel; jfr ex. från NF nedan; jfr äfv. BAND, sbst.1 5 a. Anlägga ett bandage. De Chirurgiska Bandagerne. Acrel Præs. i VetA 1767,s. 16. I Sockenapotheket .. finnes att tillgå .. nytt lärft till Bindor och Bandage, eller ock sådane färdiggjorda. Pontin Sockenapot. 279(1825). Bandage .. kan i viss mån öfversättas med förband. Likväl nyttjas ordet bandage uteslutande om mera sammansatta förband, d. v. s. sådana, som ej afse skyddandet af sår, utan reglerandet af skefställningar eller missbildningar af någon kroppsdel, de må hafva uppkommit af hvilken orsak som hälst. I synnerhet gäller detta om de s. k. ”ortopediska” apparaterna. C. J. Rossander i NF(1876). — jfr BRÅCK-, GIKT-, GIPS-, NÄS-BANDAGE m. fl.
Ssgr: BANDAGE-KISTA03~20. Inom fjorton dagar efter expeditionens slut, återlemnar Uppbörds-Läkaren .. kirurgiske instruments- och bandage-kistorna. Regl. f. fl. 1834, 2: 48. —
