SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1899  
BANDA ban3da2 (ba`nda Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(bånde Vg. form. tidskr. 10: 94 (1586); bånda Lex. Linc. (1640, under circulus). banna Kulturhist. meddel. 3: 79 (i handl. från 1706))
Etymologi
[af BAND, sbst.1; jfr fsv. banda (se 3 a)]
I. förse med band. — särsk.
1) (enst., poet.) till BAND, sbst.1 4: lägga i band l. bojor, fjättra; lägga band på. (Sångmön sjöng) om svanens flygt, då våra sjöar bandas. Runeberg E. skr. 1: 10 (c. 1835). I en sådan krets behöfde / Ingen man sin tunga banda. Dens. 2: 106 (1848).
2) (föga br.) till BAND, sbst.1 7, 8: förse (afmejad säd) med band, binda till kärfvar. En del skuro kornet, andra bandade det. Strinnholm Hist. 1: 373 (1834).
3) till BAND, sbst.1 15, i sht tekn. omgifva med band (af trä l. metall) för att sammanhålla l. förstärka. Foten (på dopfunten) är förfärdigad af ett enda furustycke och kalken af flera smärre bitar, hvilka sammanfogats med träpluggar och bandats med tvenne jern. SD(L) 1896, nr 512, s. 4. jfr JÄRN-, KOPPAR-, STÅL-BANDAD. — särsk.
a) [fsv. banda (bånde); jfr t. binden] till BAND, sbst.1 15 a. Vg. fornm. tidskr. 10: 94 (1586). Bånda faat. Lex. Linc. (1640, under circulus). Några stora Kaar, som woro hwardera bandade med 7 stora Gullband. Rudbeck Atl. 3: 397 (1698). Hör, hur Bacchus tunnan bandar. Bellman 5: 32 (c. 1775). Bandning på kärl anställes i synnerhet med qvistar af gran, hassel och korgpil. Linderholm Handlex. f. landth. 1: 105 (1802). I qväll sysslade han med att banda en så. Topelius Planet. 3: 250 (1889). jfr: Frampå morgonen hemleddes tunnbindaren under sång, blixt full eller ”väl bandad”, såsom det kallades. Blanche Bild. 1: 161 (1863).
b) till BAND, sbst.1 15 b α. Med bandade kanoner förstås .. i allmänhet sådana som äro omgifna med ett eller två lager band eller ringar af stål. Palmstierna Artill. 98 (1872). Om den (dvs. kanonen) skall bandas, finsvarfvas den efter bandens inre storlek, och banden påkrympas. H. W. Westin i NF 8: 185 (1884). SFS 1889, Bih. nr 63, s. 62. — jfr HALF-BANDAD.
4) (mindre br.) till BAND, sbst.1 29: ombinda l. pryda med band. Baksidan (af riksbankens 100-kr.-sedlar) .. har i midten en med bandad ekkrans omgifven, på hörn stående sexkant. SFS 1880, nr 1, s. 2.
5) till BAND, sbst.1 34, i p. pf. ss. adj.: försedd med bandformiga linjer l. ränder l. streck. jfr BANDNING. — särsk.
a) till BAND, sbst.1 34 a. Hökarna kännas lätt från falkarna genom sin .. långa bandade stjert. Nilsson Fauna II. 1: 38 (1835, 1858). Bandade och hvitsvansade gnuer. SDS 1896, nr 38, s. 3.
b) till BAND, sbst.1 34 b. Ofta är jaspis ådrig eller bandad och benämnes då bandjaspis. P. T. Cleve i NF 7: 1080 (1883).
II. [jfr d. bændle samt t. bändern] till BAND, sbst.1 29, tekn. gm utvalsning forma (vax) till tunna band, utvalsa. Weste (1807). Almström Kem. tekn. 2: 123 (1845). Efter .. förberedande rening bandas vaxet på bandmachinen i tunna band för att gifva luft och ljus tillfälle att bättre inverka vid blekningen. Liedbeck Kem. tekn. 835 (1868).
Särskilda förbindelser:
BANDA AF 10 4. till I 3 a: taga banden af (laggkärl). Dalin (1850, under afbanda). — jfr AFBANDA.
BANDA OM 10 4. i sht till I 3 a: förse (laggkärl) med nya band. Dalin (1853, under ombanda). — jfr OMBANDA.
Spoiler title
Spoiler content