SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1899 BANDARE ban3dare2, m.; best. -en; pl. =. Ordformer (båndare Lex. Linc.) Etymologi [af BANDA I 3; jfr fd. bandere, ä. t. bänder] (numera knappast br. utom i Finl.) tunnbindare; i Finl.: person som bandar träkärl. Lex. Linc. (1640, under vietor). Lind (1749). Sv. o. t. handlex. (1851, 1872). Hahnsson (1884). Ssg: BANDAR-30~ l. BANDARE-LÖN300~2. Jungberg (1873). SAOB Alfabetisk lista banda verb bandad bandage subst. bandagist subst. bandande bandare subst. bandelär banderoll subst. bandhund subst. bandig adj. bandighet subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
