SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
BARYTON bar3yton2, äfv. ba3ryton2, l. 400 (bàrytån Almqvist) l. BARITON -it-, i bet. 1, 3 r. (l. m.), i bet. 2 m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. baryton, t. baryton, bariton, fr. baryton, eng. barytone, baritone, it. baritono, bildadt af gr. βαρύτονος, med djup ton, af βαρύς, tung, o. τόνος, ton]
1) mansröst hvars tonomfång sträcker sig ungefär från grofva g till ettstrukna f o. som sålunda ligger mellan tenor o. bas. Envallsson Mus. lex. 58 (1802). Bariton .. spelar .. en vigtig roll i operan. Utmärkta baritonpartier äro: Don Juan, Figaro, Chaliphen i Bagdad. Drake Gollmick Terminol. 94 (1842). (Scherasmins roll i operan Oberon) hade man .. öfverlåtit åt en deciderad tenor .., ehuruväl partiet är skrifvet för baryton. Norman Mus. upps. 90 (1883); jfr 2. Utrustad med en vacker baryton. SD(L) 1897, nr 455, s. 3. — jfr BAS-, TENOR-BARYTON.
2) person med barytonstämma; barytonist. Baritonerna räknas äfven stundom till 2:dra basar. Drake Gollmick Terminol. 95 (1842). Höijer Mus.-lex. (1864). — jfr BAS-, TENOR-BARYTON.
3) namn på vissa musikinstrument.
a) (fordom) instrument liknande violoncellen, men med bredare gripbräde, 5—7 tarmsträngar o. ett större antal under gripbrädet anbragta metallsträngar. Conv.-lex. (1821). Mankell Mus. hist. 2: 88 (1864).
b) (föga br.) bastuba. Wegelius Musikl. 2: 183 (1889; se under BAS-TUBA).
Ssgr: (jfr 3 b) BARYTON-HORN300~2. Wegelius Musikl. 2: 183 (1889). —
(jfr 3 b) -KLARINETT~102. = ALT-KLARINETT. Lundell (1893). —
-PARTI~02. Drake Gollmick Terminol. 94 (1842; se under BARYTON 1). PT 1897, nr 265 A, s. 3. —
(jfr 1) -RÖST~2. Höijer Mus.-lex. 38 (1864).
Spoiler title
Spoiler content