SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BASARE ba3sare2 (ba`sare Weste), m.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[af BASA; jfr nor. basar o. d.]
eg.: person l. sak som basar. Meurman (1846). — särsk.
1) (föga br.) till BASA 2 slutet: arbetare som basar skeppsplankor. Kindblad (1867). jfr: Basareholmen (i Karlskrona).
2) (föga br.) till BASA 4. Whipster, .. basare, som gierna gier ut hugg. Serenius (1734). Dalin (1850). jfr: Det var ömkligt, att se folkets domare i Rom ligga i sitt blod slagna, redliga män omringas af basare. Chydenius 93 (1765); jfr 4.
3) till BASA 5; i ssgn HORE-BASARE.
4) till BASA 6 (jfr BASA UT 2 b); i ssgrna BULLER-, VILD-, YR-BASARE.
5) ett slags kanon; i ssgn JÄRN-BASARE.
Spoiler title
Spoiler content