[jfr lat. bassaris, af gr. βασσαρίς, tracisk l. lydisk menad, sannol. af lydiska βασάρα, en fotsid dräkt som bars af ifrågavarande kvinnor; jfr dock Keller Thiere des klass. Alterth. 181, 408 (1887)]
(föga br.) kvinnlig backant. I en yrande mänad förbytt, / En vild, blodtörstig bassarid, hon flög / Kring stadens gator med en thyrs i handen. Stagnelius 1: 273(1822). Bassarider, Bacchanter, likasom prestinnor hos Bacchus Bassareus. Deleen Fabell. 1: 165(1831). Bassariders fosterson. Valerius 1: 122(1831; om Bellman). NF 19(1895).
