SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
BASSARID bas1ari4d, f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr lat. bassaris, af gr. βασσαρίς, tracisk l. lydisk menad, sannol. af lydiska βασάρα, en fotsid dräkt som bars af ifrågavarande kvinnor; jfr dock Keller Thiere des klass. Alterth. 181, 408 (1887)]
(föga br.) kvinnlig backant. I en yrande mänad förbytt, / En vild, blodtörstig bassarid, hon flög / Kring stadens gator med en thyrs i handen. Stagnelius 1: 273 (1822). Bassarider, Bacchanter, likasom prestinnor hos Bacchus Bassareus. Deleen Fabell. 1: 165 (1831). Bassariders fosterson. Valerius 1: 122 (1831; om Bellman). NF 19 (1895).
Spoiler title