[jfr d., t. o. eng. basset-, fr. (cor de) basset, af it. (corno di) bassetto, dimin. af basso (se BAS, sbst.2)]
i ssgr.
BASSETT-FLÖJT03~2. (fordom) flöjt stående en kvint lägre än altflöjten o. en kvint högre än basflöjten. Deleen(1836, under bassflöte). —
-HORN~2.
1) ett slags böjdt, klarinettartadt blåsinstrument som står en kvint lägre än c-klarinetten; krumhorn. Conv.-lex.(1821). Wegelius Musikl. 2: 177(1889).
2) visst rörregister i orgelns pedal. Basetthorn .. är i det närmaste lik Principalen. Lagergren Orgelsk. 1: 4(1894).
