SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEBINDNING, f.; pl. -ar
Ordformer
(-er).
Etymologi
[fsv. bebind(n)ing; jfr fd. bebindning, mnt. bebindinge]
(†) vbalsbst. till BEBINDA. — konkretare.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., fd. o. mnt.] = BEBINDELSE 3. Alle bebindninger som riikit haffuer giort med annar land oc riike. G. I:s reg. 1: 291 (1523). Then Bebindningh .. at Swerighe och Skåne skulle wara vnder en Konungz Regemente och Förswar. Tegel G. I 1: 53 (1622).
2) till BEBINDA 7: förbindelse, förpliktelse. På ny förplichtelse, och .. bebindning, til at stå fast medh Konungen, i hwad fall påkomma kunde. Girs G. I 125 (c. 1630).
Spoiler title
Spoiler content