SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEBLAMA, v.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. BLAM, nt. (se Berghaus) l. t. blam, skam, förtret, af fr. blâme; jfr BLAMERA]
(†) bereda (ngn) förtretligheter? blamera? vanrykta? (Konungen af Danmark) lärer sökia af allehanda tillfälle oss (svenskar) att beblama och hooss alle komma i olägenhet. RP 8: 171 (1640).
Spoiler title
Spoiler content