SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEDAGAD beda4gad, i Sveal. äfv. 032 (beda´gad Weste; bedàgad Almqvist), p. adj.
Etymologi
[efter t. betagt; jfr d. o. mnt. bedaget, holl. bedaagd, mht. betaget; se BE- o. DAG]
numera nästan bl. om person o. i sht skämts.: kommen till åren, ej längre ung; åldrad, ålderstigen, åldrig, gammal. En bedagad mö. Simeon .. war en mechta bedagat man. Swedberg Sabb.-ro 425 (1688, 1710). Dårligt brukas en hatt af våra bedagada Gummor. Nicander G. sann. 93 (1767?). Det går icke fort at uprycka bedagade fördomar, som slagit rötter hos hela Nationer. Ödmann Åm. i VetA 1785, s. 7. Kyrkan var af bedagadt utseende. Linnerhjelm 1 Bref 36 (1787, 1797). En bedagad Apa. Lenngren 62 (1799; i fabel). J jordens bedagade innevånare! J åldrige vandringsmän på tidens bana! Wallin 2 Pred. 3: 212 (1830). Gamla, bedagade människor. Fehr Underv. 37 (1894). jfr: Then högtbedagade Mattusalem. Phrygius 3 Likpred. 18 (1618).
Anm. Med anslutning till ÅLDRAS förekommer enst. bedagas, blifva bedagad, åldras. Ju mera de bedagades, / dess mer det stämdes, klagades. Fröding Guit. 39 (1891).
Spoiler title