SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEDSLAN, f.
Etymologi
[bildadt med suffixet -an sannol. af det i Upplands folkmål (numera med bet. tigga) förek. verbet bedsla, hvilket kanske utgått från fsv. fem. beþsla (i Upplandslagens konfirmation), isl. beizla, bön, begäran, af stammen i BEDAS o. suffixet -sla; jfr Tamm Avl.-änd. hos sbst. 83 (1897)]
(†) bedjande; i allittererande förb. med böner. Då hielper ey böner, ey bedzlan. U. Hiärne Vitt. 91 (1665). Oachtandes böner och bedzlan. J. Wollimhaus Vitt. 4 (1666).
Spoiler title