SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEDRÖFVELSE bedrø4velse, i Sveal. äfv. 0302 (bedrö´fvelse Weste; bedr`övälse Almqvist), r. l. f. (f. Lind (1749), Lundell; m. Sahlstedt, Weste, Almqvist); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ils(z)e Joh. 16: 6 (NT 1526), G. I:s reg. 16: 418 (1544) m. fl.)
Etymologi
[fsv. bedrövilse, liksom d. bedrøvelse efter mnt. bedrovenisse, motsv. ä. holl. bedroefenis, t. betrübnis; jfr Tamm Avl.-änd. hos sbst. 44 (1897)]
vbalsbst. till BEDRÖFVA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] († utom i biblisk stil, där dock ordet numera torde af de flesta anses hafva bet. 2) oro, betryck, trångmål, nöd, vedermöda, vedervärdighet, lidande, bedröflig(t) l. sorglig(t) förhållande l. tillstånd l. öde l. lott l. händelse. När bedröffuelsen och förfölielsen på komma. Mat. 13: 21 (NT 1526; öfv. 1883: bedröfvelse; gr. ϑλίψις). Örligh och annor bedröffuelse. O. Petri Kr. 3 (c. 1540). Mädhan j ären j bedröffuilse. Dom. 11: 7 (Bib. 1541; öfv. 1896: nöd). Then trona wil iagh, j dödhen halla, / Om iagh än skulle, j bedröffuelse falla. Tob. com. C 2 a (1550). Helga menniskiors bedröffuelser äro icke altijdh reknadhe för syndastraff. Falck Underv. 113 a (1558). Joseph .. blef effter mång vthstånden bedröfwelse en Herre (öfver Egypten). Rudbeckius Kon. reg. 18 (1614). Så äro Riksens Råd skyldiga .. anteckna .. de bedröfvelser, som plåga dem och riket samt vanhedra den tid vi lefva uti. Höpken 2: 348 (1757). Vidrigheter och bedröfvelser, som höra till det jordiska lifvet. Franzén Pred. 2: 258 (1842); jfr 2. — särsk. i vissa bl. i biblisk stil förekommande förb. Legger thenna j fängelse, och spijser honom medh bedröffuelsens brödh och watn. 2 Krön. 18: 26 (Bib. 1541; öfv. 1896: fångkost). En bedröffuelses, straffs och försmädhelses dagh. Jes. 37: 3 (Bib. 1541; öfv. 1898: nödens). Bedröffuelsens vgn. Därs. 48: 10 (Bib. 1541; öfv. 1898: lidandets). Dricka bedröffwelsens Kalck. A. J. Gothus Likpred. öfv. A. Coyet D 1 a (1618). Bedröfwelsens eeld. Muræus Föret. A 3 a (1648). Bedröfwelsens wind. Dens. 1: 207. Bedröfwelsens Wågor. Austrenius Likpred. öfv. Reethz 23 (1681).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., ä. holl. o. t.] om ett själslidande som är förorsakadt af en olycka, en motgång l. dyl. o. röjer sig i det yttre, men är mindre djupt än sorgen: stilla sorg, djup nedslagenhet, stilla bekymmer. Djup, stor bedröfvelse. Idharr hierta (är) wordhet fult medh bedröffuilse. Joh. 16: 6 (NT 1526). Thetta förgengeligha och syndafulla liffuernet som all sorg och bedröffuilse haffuer medh sich. O. Petri Handb. F 2 a (1529); jfr 1. Luctus .. Sorg, bedröfwelse. Florinus 94 (1695). Första hettan i vår affect (i anledning af en sorglig tilldragelse) hade lagt sig, och i des ställe infunnit sig en stillare, men jämnare bedröfvelse. Ågren Gell. 55 (1757). Det är i nödens och bedröfvelsens stund, som hjertat åter öppnas för himmelska intryck. Hagberg Pred. 3: 76 (1817); jfr 1. Nu begynte hon gråta så .. hejdlöst, som man endast kan gråta när man är barn och aldrig kännt sorgen, men väl bedröfvelsen. Topelius Vint. I. 1: 203 (1859, 1880). — särsk.
a) i uttr. efter sju sorger och åtta bedröfvelser (jfr SORG), efter många (bekymmer o.) svårigheter (jfr 1). Nervander Skr. 1: 121 (1833). A. A. A. Edenberg i SDS 1895, nr 256, s. 1.
b) [jfr nnt. se süt uut as Marie bedrövnisz (Berghaus)] (numera knappast br.) Il est triste comme un bonnet de nuit sans coëffe, .. Han ser ut som Mariæ bedröfvelse. Mont-Louis 269 (1739).
Ssgr: A: BEDRÖFVELSE-DAG0300~2. (bedröfvelses- Wallin 1 Pred. 3: 188 (c. 1830)) [jfr Jes. 37: 3 (se under BEDRÖFVELSE 1 slutet) m. fl. ställen i bibeln] Denna dagen hade bort vara en glädjedag .. I det stället blir det en bedröfvelse-dag. P. Schönström i Ad. prot. 1800, s. 710.
-FULL~2. De stora allmänna händelserna, af hugnerik eller bedröfvelsefull art. Wallin 2 Pred. 1: 230 (1838).
B (i religiös stil): BEDRÖFVELSES-BÖLJA0300~20. När stora bedröfwelses böljor stöta på. Swedberg Sabb.-ro 422 (1688, 1710); jfr Psalt. 42: 8. —
-DAG, se A.
Spoiler title