publicerad: 1901
BEFALLNINGSHAFVANDE befal3niŋs~ ha2vande, äfv. 040~100 (befa´llningshafvande Weste; befàllningshávande Almqvist), m.; best. -en; pl. = ((†) -en. Magasinsdir. ber. om årsväxten 1819, s. 3, 4).
Etymologi
[af BEFALLNING o. p. pr. af HAFVA; jfr de båda sista ex. under BEFALLNING 2 b samt BEFÄL-, BEFATTNINGS-, DOM-HAFVANDE]
(numera nästan bl. i bet. 1, 2) närmast till BEFALLNING 2, men tidigt med anslutning till d. o. 4, senare äfv. till 3: person som (af regering osv.) blifvit förordnad att (å dess vägnar) bjuda o. befalla, i sht att handhafva ledningen (af ngt visst företag) l. styrelsen (öfver ngt visst område), tillförordnad styresman; jfr BEFALLNINGS-HAFVARE, -MAN. Schroderus Uss. K 3 b (1626). (Norby) styrde denna Öen (dvs. Gottland) mera som Regent än Befalnings-hafvande. Celsius G. I 84 (1746, 1792); jfr 1. Dio Cassius, .. til ämbete Befalningshafvande i Smyrna. Tessin Bref 2: 36 (1754). (Unions-)Regenterna .. vistades hufvudsakligen i Danmark samt öfverlemnade styrelsen i Sverige åt utländska befallningshafvande. Ekelund Medelt. 168 (1828, 1834). Ragnvald Ulfsson var denna tid Jarl eller högsta befallningshafvande öfver Vestergötland. Strinnholm Hist. 1: 389 (1834); jfr 1. bildl. Döden .. är en kall befallningshafvande och utför utan förbarmande sina uppdrag. Hertzberg Sak. Pyör. 98 (1886); jfr 2. — särsk.
1) i uttr. konungens l. kungl. maj:ts (osv.) befallningshafvande om den högsta administrativa myndigheten i ett län (l. i Sthms öfverståthållarskap; i Finl. i ett guvernement), i sht för så vidt landshöfdingen osv. själf tjänstgör; jfr LANDSHÖFDINGE-ÄMBETE; eg. om landshöfdingen personligen; jfr BEFALLNINGSMAN 2. Konungens befallningshafvande i Malmöhus län. Wåre Befallningzhafwande (skola), hwar å sin ort, ther the äro satte öfwer, wisse personer för upsyningzmän tilordna. Schmedeman Just. 600 (1669). Därs. 661 (1674). Konungens befalningshafvande skal alla utsöknings mål med flit och omsorg skiöta. UB 1: 1 (Lag 1734). I hvart Höfdingedöme är Landshöfdingen Konungens Befalningshafvande. Nehrman Pr. civ. 417 (1751). Den Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, under hvars styrelse eller Embetes tilsyn Staden hörer. Tryckfr.-förordn. 1812, 1: 5. Instr. f. landshöfd. 10 Nov. 1855, § 1. Kejsaren och Storfurstens befallningshafvande. FFS 1869, nr 11, s. 7. Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes Femårsberättelser .. För Åren 1891—1895. (1900; boktitel). jfr: I Allmänna Lagen och Svenska Författningar kallas Länens Höfdingar vanligen Konungens Befallningshafvande, enär (dvs. närhelst) frågan angår justitiaemål eller exsecution och utsökning; men Landshöfdingar, enär den rörer Politiae- och Oeconomiae- eller Hushållsmål. Flintberg Lagf. 3: 16 (1799); jfr 2 slutet.
2) (nästan †) om underordnad administrativ myndighet (särsk. kronofogde l. länsman); jfr BEFALLNINGSMAN 4, 5. Anders Bengtsson Befallningshafvandes i Östbo och Västra härader. Hallenberg Hist. 1: 389 (cit. fr. 1604). Befalningshafvanden i orten. HB 14: 4 (Lag 1734). jfr: Där lagen helt enkelt nämner Befallningshafvande, .. förstås Krono-Fogdar och den öfriga Kronobetjening, som står under Landshöfdingen(s) .. lydnad. Flintberg Lagf. 3: 17 (1799); jfr 1 slutet.
Spoiler title
Spoiler content