publicerad: 1901
BEFÄL befä4l (befä´l Weste), n.; best. -et; pl. (i sht i bet. 3 c, 4 b) =.
Ordformer
(befä(h)l Messenius Sign. 45 (1612), Gustaf II Adolf 62 (c. 1620) osv., befe(h)l G. I:s reg. 6: 119 (1529), Olffson Tre visa män C 3 a (1635) m. fl. — befäll Messenius Disa 11 (1611), Lex. Linc. (1640, under ebibo) m. fl., bef(f)ell G. I:s reg. 10: 115 (1535), Messenius Swanh. 7 (1612) m. fl. befället (best. sg.) Celsius E. XIV 132 (1774; s. 136: befälet). Törngrenska målet 442 (1802). befällen (best. pl.) Widekindi Krigshist. 161 (1671). Anm. Sistn. former höra möjl. till befälle. — befä(h)le Oxenst. brefv. 1: 25 (1613), Lind (1749; jämte befäl), Borg Luth. 1: 630 (1753) m. fl. — befälle Brahe Kr. 36 (c. 1585), Lex. Linc. (1640, under præfectus), Brenner Pin. hist. 94 (1727) m. fl. — befall Prytz G. I G 2 b (1622), Rudbeckius Starcke B 8 a (1624); se äfv. BEFÄLHAFVARE. — befalle G. I:s reg. 10: 26 (1535: beffalless-))
Etymologi
[fsv. befell, befall, uppdrag, befallning; liksom ä. d. befal af mnt. bevel(ch) (gen. bevēles), bevele, beval, motsv. nnt. befel, befal, af mnt. bevelen, bevalen (se BEFALLA, v.1); jfr holl. bevel, ä. holl. äfv. bevele (se Vries), t. befehl. Den i sv. dial. ännu förek. formen befäl(l)e torde vara lånad från motsv. form i nt., men kan äfv. bero på ombildning i öfverensstämmelse med neutra på -e, ss. ARBETE, GENMÄLE, ÄMBETE]
1) [jfr motsv. anv. i holl. o. ä. t.] (†) uppdrag; jfr BEFALLA, v.1 3, 4, samt BEFALLNING 2; ofta ej skarpt skildt från 2. Effther thy som the honnom trodde och i befel giffuit hade. G. I:s reg. 6: 119 (1529). Ider offuerste Lutinampt (skall) vtaff vort beffell och vppå vore vegna magt haffue sielff at tilsettie och aff settie Höffuitzmen. Därs. 10: 47 (1535). Här (dvs. herr) Doctor ähr thet edart kall, / Haffuen i aff Påfwen befall, / At i medh slijkt affguderij / Faren fram(?) Prytz G. I G 2 b (1622); jfr 2. Aff Rådetz besluut bekommo Borgmästarna twenne Regimenten Folck, medh thet befähl, at the krijghet föra skulle emoot the Lombarder. Schroderus Liv. 446 (1626). Hoos Printzen .. iagh .. fann Hielp och Tröst / .. ehwart iagh foor, / Och hans befäll bestälte wäll. Wivallius Dikter 107 (1641).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl. o. t.] (†) befallning, order, påbud, tillsägelse; jfr BEFALLA, v.1 5. Edhers Nådhes war thedh befäll, / Jagh skulle hijt komma fulsnäl. Messenius Disa 21 (”19”) (1611). Heela Asiæ Land, / .. Thet skal tigh lyda och tin befall. Rudbeckius Starcke B 8 a (1624). Min Konungz och Herres befähl, / Haffuer jagh effterkommet. N. Holgeri F 3 b (1632). Susanna vet sin dom; befäl man redan gifvit, / Att sätta den i verk. J. Wallenberg 355 (1774). Gif befäl till slag. Leopold 1: 53 (1790, 1814). Alt gick efter Otters Befäl. Törngrenska målet 168 (1801). Med lugn jag (dvs. K. XII) stod och delte ut befälen. Geijer I. 3: 212 (1812). På mitt befäl ej detta sker. Atterbom LÖ 1: 276 (1824; uppl. 1854: på min befallning). Fryxell Ber. 9: 95 (1841; i vers). — jfr DAG-BEFÄL.
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] makt l. rättighet l. syssla att befalla, maktbefogenhet; jfr BEFALLA, v.1 7.
a) (†) i allm.: myndighet, herravälde, makt. När åsnar .. til befähl och Herradöme komma. Fosz 442 (1621). Christus (gifver) sina Apostlar våld, magt och befäle öfver hela verlden. Borg Luth. 1: 630 (1753). Husbonda Magtens befäl. Boëthius Sed. 280 (1807). Mig betvingar / Årens kufvande befäl. C. G. Strandberg 16 (1855). jfr: Provincien de los Chicas .. som hörer under then nampnkunnige Staden Potoji Befähl. Amer. 31 (1675).
b) rättighet(en) att gm befallningar leda l. styra en här, en större l. mindre (beväpnad) trupp, att innehafva l. föra kommandot öfver ett fartyg l. på en fästning o. d.; utöfvande(t) af ifrågavarande rättighet, anförande, kommando, ledning, chefskap; ofta i öfverförd o. bildl. anv. Oxenst. brefv. 1: 25 (1613). The, som af Osz (dvs. K. XI) warit undergifne (dvs. ställda under) andres commendo och befäl. Schmedeman Just. 1443 (1696). Mången .. håller sig så stolt som sextio Frelse-Bönder stodo under hans befäl. Dalin Arg. 1: 153 (1733, 1754); jfr a. Ingen Fartygs Chei får under Befäl (dvs. då han tillhör ngn eskader) hissa Flagg (osv.) .. utan i likhet med dess Befälhafvare, och på dess ordres. Regl. f. fl. 1788, s. 9. Det under Edert befäl stående Skepp. Bligh 7 (1795). Han .. står aldeles under sin Frus befäl! Porthan Bref t. Calonius 182 (1795). Jag stridde under er Herres befäl. Envallsson Peter d. store 13 (1799). Öfver rikets krigsmakt till lands och sjös äger konungen högsta befälet. RF 1809, § 14. Sysslorna .. gingo under Louises befäl med .. behaglighet för sig. Bremer Hem. 1: 349 (1839). Så länge .. jag (dvs. J. C. Toll) har befälet på Rügen. Wingård Minnen 3: 108 (1846). Föra befälet .. vid en belägring. Dalin (1850). Han har 20 man under sitt befäl. Därs. Styrkan var ställd .. under befäl af grefve N. Därs. Chefen (har) ledningen och befälet öfver läroverket (dvs. artilleri- o. ingenjörhögskolan). Sidenbladh Handb. 164 (1872, 1894). Den (officer) som här är äldst i graden / Tar befälet. Snoilsky 2: 15 (1881). Hafva omständigheterna ej medgifvit befälets aflemnande vid inträffadt förhinder, skall den befälsberättigade, så snart han får kännedom om förhållandet, öfvertaga befälet. Tj.-regl. 1889, s. 20. Träda under fördelningschefens omedelbara befäl. Nordensvan Mainfält. 70 (1894). Benaja .. hade befälet öfver keretéerna. 2 Sam. 8: 18 (öfv. 1896). Behöfligheten af att (åt) vissa funktionärer bland liniebefälet .. tilldelas sjelfständigare befäl och mera utvidgad kompetens. SD(L) 1897, nr 462, s. 2 (i fråga om statens järnvägar); jfr c. jfr: Befählet kallas Postmästarnes inseende och myndighet öfwer Posthållarne uti ombyten ifrån deras skifte til nästa skifte; alt som befälet är anlagt til. Förordn. ang. postväs. 10 Febr. 1718, 1: 5. jfr GENERAL-, KRIGS-, MILITÄR-, ÖFVER-BEFÄL. — särsk.
α) i numera obr. förb. Publius Porcius Lecca fick befehl vppå tuhundradhe Landzknechter. Schroderus Liv. 471 (1626); jfr 1. Han skall förtruten (dvs. förargad) se, att han ej dela fått / Med mig sitt folks befäl. Leopold 1: 10 (1790, 1814). Sedan kapten Downie öfvertagit befälet af eskadern. Gyllengranat Sjökr. 2: 268 (1837).
β) (föga br.) sätt att föra befäl. Vi äro försäkrade om dess (dvs. generalissimi) tapre och försicktige befähl. 2 RARP I. 1: 59 (1719).
c) (mindre br.) befattning(en) l. tjänst(en) l. syssla(n) att innehafva l. föra befäl (se b) l. kommando, befälspost, befälsplats. Nogre .. forfarne krigxlyde (dvs. krigsmän), thom wij framdelis vdj nogen beffell her j rigit bruge kunde. G. I:s reg. 10: 115 (1535); jfr 1. Ingen (var) ebland them (dvs. de tyska soldaterna), som icke hade hafft ett anseeligt befälle tilförende, antingen höfuidzmandzdöme, lutenampt, fändrick eller en fieltweifell. Brahe Kr. 36 (c. 1585). Alle som något Befähl hafwe beklädt. Schmedeman Just. 204 (1621). Förfordra .. til Ämbeter och Befähl. Schroderus Uss. A 4 b (1626). De angelägnaste och värdigaste Befäl vid Amiralitetet hafva dels (i utlandet) obekante och dels mindre ljudande namn. Publ. handl. 9: 772 (1771).
4) konkret, om personer som hafva till befattning att föra befäl (se 3 b) (i sht öfver krigsfolk); jfr BEFALLANDE 2, BEFALLNINGSMAN, OFFICER, BEFÄLHAFVARE 2; i sht koll. om samtliga kommenderande inom en viss större l. mindre trupp l. afdelning; mil. dels motsatt UNDERBEFÄL o. GEMENE l. MANSKAP, dels innefattande äfv. underbefäl. — jfr ARBETS-, ARTILLERI-, BAN-, DAG-, FARTYGS-, FORTIFIKATIONS-, GENERAL-, GRUF-, KANAL-, KASERN-, KAVALLERI-, KOMPANI-, KRIGS-, LINJE-, REGEMENTS-, REKRYT-, RESERV-, SJUK-, SKEPPS-, SKVADRONS-, UNDER-, VAKT-, VECKO-, VÄRNEPLIKTSOMRÅDES-, ÖFVER-BEFÄL m. fl.
a) koll.: (de) befälhafvande. Det högre befälet. Så wäl Befället som gemene Ryttare och Knechter. Schmedeman Just. 140 (1614). De gemene gofvo sitt gevähr (dvs. sina vapen) ifrån sig, men alle af befählet fingo behålla sina gevähr. Nordberg 1: 538 (1740). En hvar, befäl och manskap, log åt detta underting (dvs. åt Sven Dufva). Runeberg 2: 51 (1848). Trupp och befäl. Därs. 81. Fregattens befäl utgjordes af följande personer. Skogman Eug. 1: 3 (1854). Befälet (i den sv. arméen) har fått betydlig förbättring af löner och pensioner. De Geer Minnen 2: 21 (1892). Stammen utgöres af den fast anställda personalen af befäl, underbefäl och menige. Almanack 1894, s. 30.
b) (i sht i fackmässigt spr.) befälsperson. Medann någre af de andre befälenn der af fiendenn sargede och skamferede ähre. Oxenst. brefv. 5: 48 (1613). Ibland the befallande befäle räcknas Marsken Feltmarsken och Feltwachtmestaren Ibland thet lydande befäle recknas fältlegermestaren fälttygmestaren, prowiantmestaren och felt profåsen. Gustaf II Adolf 62 (c. 1620); jfr a. Zaaren .. wille .. Öffwersterna sampt Befällen respective betänckia medh förährningar. Widekindi Krigshist. 161 (1671). Sergenter, Furirer och korporaler voro (i dubbelbrigaden) så fördelade, att alltid ett befäl kom framför hvarje korporalskap. H. Hamilton i VittAH 17: 345 (1839, 1846). Ett vid järnvägen anställdt befäl. AB(L) 1901, nr 192, s. 6 (om en ingenjör).
5) [jfr BEFALLNING 5] (†) afdelning som står under (ngns) befäl, kommando, kommendering. Der du drabbningen mest het och blodig ser, / Fall an med ditt befäl på venstra flygeln ner. J. G. Oxenstierna 5: 226 (c. 1817).
Ssgr: A: (3 b) BEFÄL-HAFVANDE, n. (†) kommando, befäl. Förordning om Befälhafwandet och Jurisdictionen öfwer Landt Militien på Örlogz Flåtten. Schmedeman Just. 958 (”598”) (1685). —
-HAFVANDE, adj. o. m., -HAFVARE, se d. o. —
-HAFVARINNA010032, äfv. 1010— l. 03~0020. (föga br.) kvinnlig befälhafvare. Holmberg (1795, under commanderesse). Dalin (1850). Lyttkens o. Wulff Utt. (1889). —
-RESERV, se D.
B: BEFÄLE-LYDE, se D.
C: BEFÄLES-LYDE, -MAN, se D.
D (i allm. till 4): BEFÄLS-AFLÖNING03~020. —
-ANSTÄLLNING~020. —
-APPELL~02. (af fyra trumhvirflar bestående) signal till befälet att inställa sig hos (regements)chefen; jfr OFFICERS-APPELL. Tj.-regl. 1889, s. 377. Kl. 9 f. m. lät .. majoren .. vid lägervakten slå s. k. befälsappell. På denna signal samlades .. samtlige officerare, underofficerare och korpraler. SD(L) 1899, nr 242, s. 4. —
-BILDNING~20. Reservbefäl, hvilket .. har försvarlig befälsbildning vid ett krigs utbrott. J. A. Hazelius i Sv. tidskr. 1871, s. 9. —
(3 b) -DUGLIGHET ~002 l. ~200. K. M:ts tal vid urt. riksd. öppn. 1871. Höjande af hela officerskårens befälsduglighet. Wieselgren Bild. 481 (1882, 1889). —
-EGENSKAP~002 l. ~200. —
-FLAGG~2, äfv. (i icke fackmässigt spr.) -FLAGGA~20. [jfr holl. bevelvlag, t. befehlsflagge] sjöt. flagg som är hissad på (masten af) ett örlogsfartyg så länge befälhafvaren befinner sig ombord, kommandoflagg; jfr -STANDERT, -TECKEN. Regl. f. fl. 1788, s. 62. Andra Nationers Flottor och fartyg, när de föra lika eller lägre befälsflagg. SFS 1836, nr 28, s. 8. Befälsflaggan å Kassern-Fregatten nedhalades och saluterades af å redden liggande fartyg. Tiden 1848, nr 134, s. 4. Eskader-Chefens befäls-flagg. Därs. nr 208, s. 4. —
(3 b, 4) -GRAD~2. Båda stadnade i lägre befälsgrader. Wieselgren Bild. 477 (1882, 1889). Tj.-regl. 1889, s. 28. Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 286 (1897). —
-KADER~20. af befäl bestående kader. En duglig befälskader med stam. C. J. Lovén i Sv. tidskr. 1871, s. 357. —
-KURS~2. undervisningskurs för utbildande af befäl. Vid Karlskrona stations exercisskola (hafva) 12 underlöjtnanter genomgått befälskurs. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 14. SD 1894, nr 179, s. 3. —
-LAKAN~20. för befäl afsedt lakan af finare väf än de för manskapet afsedda. SFS 1891, Bih. nr 72, s. 8. —
-LYDE, pl. (befælle lyde G. I:s reg. 1: 218 (1524). befäles lyde Därs. 8: 144 (1532)) [af mnt. bevelslude] (†) befälspersoner. (Vi) Helsze edher alle Höffuidzmenn Ffenelrick (dvs. fänrikar), och andre befäles lyde och Dobbell soldenäre offuer thet krigxfolk. G. I:s reg. 8: 144 (1532). —
(2) -LYDIG, adj. (†) skyldig att fullgöra (konungens) befallning o. uppdrag, tjänsteskyldig. Så förmerkie wij och att the befelzlydige Frelsit och Fougterne ähre icke myckit willige eller läggie saken (dvs. undertryckandet af Dacke-upproret) nogot hartt på hiertatt. G. I:s reg. 15: 536 (1543). —
-LÖN~2. Oscar II i VittAH 24: 47 (1861). 1809 indrogos hennes (dvs. adelsfanans) befälslöner till staten. W. G. Billmanson i NF 1: 132 (1875). —
-MAN. (be(f)felles(z) G. I:s reg. 9: 195 (1534), 10: 24 (1535). beffalless Därs. 10: 26 (1535)) [jfr ä. d. befelsmand] (†)
1) till 1, 2: ämbetsman, befallningsman, fogde. Wij tacke eder .. for .. god Lydno och hörsamhett, (som) i oss, wora fougtar och befelleszmen bewijst haffue. G. I:s reg. 9: 195 (1534).
2) till 3 c: befälhafvare, befälsperson; jfr -LYDE. Tesligis formane wij ider alla huar vid sith nampn nu i Hoffuitzmenneners frawaru ath J äre the Lutinampter szom ther tiil skickade varde for Hoffuitzmenn Beffelssmenn etc höruge och lydoge. G. I:s reg. 10: 26 (1535). Befelszmen for knecterne. Därs. 11: 247 (1537). En Befälsman Baltzar Funche. J. Murberg i VittAH 3: 121 (1793; i skildring af G. I:s hof). —
(3 b) -MYNDIGHET~002 l. ~200. C. O. Nordensvan i NF 7: 332 (1883). Alla befälsmyndigheter hjälpte till att förvärra oredan (i hären). Dens. Mainfält. 221 (1894). —
(jfr 3 b) -MÅL. (†) kommandofråga. (En oerfaren högste befälhafvare) måste helt och hållit både uti Befählsmål, och sielfva värckställandet förlåta sig uppå (andra). Richardsson Krigsvet. 1: 27 (1738). —
-MÖTE~20. Tj.-regl. 1858, 1: 277. Till s. k. befälsmöte sammandrages årligen .. allt öfver- och under-befäl för att .. genomgå reglementen och utföra befälsöfningar. W. G. Billmanson i NF 2: 129 (1876). C. O. Nordensvan Handb. 1: 80 (1882). —
-OMBYTE~020. Ett befälsombyte vid statsbanorna .. kommer att inom kort ega rum. NDA 1897, nr 55, s. 2. —
-PERSON~02. C. Adlersparre i VittAH 3: 353 (1788, 1793). Den donation .., som .. (J. Cederström), i likhet med andra högre befälspersoner, erhöll 1813. C. J. Bergman i NF 3: 132 (1878). —
-PERSONAL~002. —
-RESERV~02. (befäl- Regl. f. kav. 1795, II. 2: 112) benämning på dem l. den af befälspersonalen som för tillfället ej för(a) ngt befäl. Underofficerarne falla undan i befäls-reserven, hvaremot befäls-rotarne fyllas af korpraler. Tj.-regl. 1858, 1: 261. Vid exercis till fots utan kanoner tjänstgöra afdelningens kanonbefälhafvare på det sätt, att den till tjänsterangen främste är befälsreserv. Ex.-regl. f. fältartill. 1893, 1: 12. —
(3 b) -RÄTT~2. rättighet att utöfva befäl. Befäls-rätten tillhör den högre graden och vid lika grad tjenste-åldern. Wijkander Militärförvaltn. 89 (1861). Med frihetstidens regeringssätt miste konungen sin särskilda befälsrätt. H. L. Rydin i NF 8: 1085 (1884). Ständig befälsrätt .. Tillfällig befälsrätt. Tj.-regl. 1889, s. 14. Med befälsrätt följer pligt att utöfva befälet. Därs. s. 15. Dessa polismän .. hade (icke) befälsrätt öfver det manskap, som de skulle kontrollera. Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 286 (1897). —
-SKOLA~20. jfr -KURS. Reservbefäl skulle före inträdet i sin beväringsålder genomgå rekrytskola .. och befälsskola. J. A. Hazelius i Sv. tidskr. 1871, s. 9. —
-STAM~2. jfr -KADER. Särsk. utsk. utlåt. vid urt. riksd. 1871, nr 1, s. 6. En duglig befälsstam, hvarmed lärer böra förstås icke blott öfverbefäl, utan äfven underofficerare, korporaler, vice korporaler och kadersoldater. Statsutsk. utlåt. 1873, nr 93, s. 30. —
-STANDERT~20. sjöt. jfr -FLAGG, -TECKEN. SFS 1836, nr 28, s. 5. Den i Kattegatt varande eskadern kommenderades af Öfverste Eneskjöld, som hade sin befäls-standert på Skeppet Lovisa Ulrika. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 337 (1840). Trolle Sjöoff. 2: 279 (1870, 1876). —
-TECKEN~20. sjöt. om flagg, vimpel l. standert som användes å (örlogs-) fartyg för att utmärka den kommenderandes grad l. befäl; jfr -FLAGG, -STANDERT, -VIMPEL. Regl. f. fl. 1788, s. 62. SFS 1836, nr 28, s. 1. Hissad på ett örlogsfartygs högsta topp eller, om fartyget ej har rigg, på en flaggstång, stående förut eller på ett pansartorn el. dyl., betyder den (dvs. vimpeln) chefens befälstecken och skall såsom sådant blåsa både dag och natt, så länge fartyget är i aktivitet. R. Nissen i NF 17: 1069 (1893). —
-TITEL~20. Inom svenska hären bar han (dvs. K. XV ss. prins) underordnade befälstitlar vid Svea lifgarde (osv.) .., tills han .. 1848 erhöll öfverstegrad. H. Wieselgren i NF 8: 310 (1884). —
-VIMPEL~20. jfr -FLAGG, -STANDERT, -TECKEN. Regl. f. fl. 1788, s. 62. Då en eller flere (vimpelmän) ställas under befäl af den, som förer befälsvimpel. SFS 1836, nr 28, s. 6. —
(3 b) -VÄRJA~20. (föga br.) Med Guebriant ingick han (dvs. J. Banér) fullkomlig försoning, och erhöll som bevis derpå dennes dyrbara befälsvärja. Fryxell Ber. 7: 194 (1838). —
-ÄMNE~20. SFS 1860, nr 42, s. 12. Läroverkens vuxna lärjungar .. kunna så utbildas, att man .. bland dem kan söka och finna befälsämnen. O. Sjögren i Ny sv. tidskr. 1880, s. 336. —
-ÖFNING~20. W. G. Billmanson i NF 2: 129 (1876). Befälsöfningarne egde rum i sammanhang med regementsmötet. Sv:s krig 1808—9 1: 240 (1890).
Spoiler title
Spoiler content