publicerad: 1901
BEFALLNINGSMAN befal3niŋs~man2, äfv. 040~1 (befa´llningsman Weste; befàllningsmánn Almqvist), m.; best. -mannen, (utom i vissa delar af Sv.) i tilltal oftast o. hvard. äfv. eljest = (Salander Gårdsf. 13 (1727), Tegnér 5: 3 (1798), Runeberg 1: 148 (1836)); pl. -män, stundom -männer.
Ordformer
(befallning-man Brahe Oec. 69 (1585). -ninges- (-ningis-) 1 Petr. 2: 14 (NT 1526), O. Petri Klost. D 1 b (1528), Svart G. I 14 (1561))
Etymologi
(utom i bet. 4—6 numera bl. arkaistiskt l. i skildringar af ä. förh.) närmast till BEFALLNING 2, men tidigt med anslutning till d. o. 4, senare äfv. till 3: person som fått i uppdrag l. förordnats l. befullmäktigats att å öfverordnad persons l. hufvudmans vägnar sköta l. handhafva l. förvalta l. styra ngt l. befalla öfver ngt l. ngn; förordnad(t) ombud l. ställföreträdare l. föreståndare l. styresman; jfr BEFALLNINGSHAFVANDE, FOGDE. Warer vnderdånughe all menniskligh skickelse för herrans skul, huadh thet är konnungenom som then aldra öffuersta, eller befålningismennena the aff honom vtsende äro. 1 Petr. 2: 14 (NT 1526; öfv. 1883: höfdingarne); jfr 2. Konungen .. är gudz befolninges man och sitter .. j gudz stadh. O. Petri 2 Förman. A 3 b (1528). Wåre Ståthållare och andre Befalningzmän. Schmedeman Just. 136 (1614); jfr 2—4. Skall då en bild af himlens majestät, / Dess höfding, ombud och befallningsman, / .. Af undersåters ringa läppar dömas. Hagberg Shaksp. 3: 83 (1848; eng. deputy elect). Konungar och befallningsmän (ville) icke .. alltid (på 1500-talet) .. erkänna dess (dvs. bördens) makt gentemot lagen. Forssell Hist. 1: 127 (1869). — särsk.
1) [jfr liknande anv. i d.] (†) befullmäktigadt ombud, god man, syssloman; kommissarie. Theriis (dvs. de döda köpmännens) ährvinnger, och befalninghz menn ther wttöffuer (dvs. öfver godset). G. I:s reg. 1: 85 (1523). Pingestdagen det nästföljande året kunde Befallningsmän ifrån både Riken infinna sig i Lybeck, .. at taga denna tvist under mognare ransakning. Celsius G. I 253 (1746, 1792; Tegel G. I 1: 91: fullmechtighe Sendebudh).
2) om styresman öfver större område; urspr. ej skildt från 3; jfr BEFALLNINGSHAFVANDE 1 samt anm. nedan. Jak arffvedher vesgötthe myn häres nad (dvs. konungens) befelnygx man i dalle (dvs. Dalarna). Dipl. dal. 2: 139 (1529). (Om nya pålagor kräfvas) äger Laghmader .. och Konungs Befallningsman, medh allom Almoge handla. Lagförsl. 16 (1609). De tappre öfverstarne Lars Olsson och Eriksson hade af Gustaf blifvit förordnade till landshöfdingar eller som det då hette Befallningsmän, den förre i Norrland, den sednare i Dalarna. Fryxell Ber. 3: 45 (1828). Ivar Axelson Thott (blef) .. 1454 .. befallningsman på Gotland. Brunius Gotl. k. 2: 215 (1865).
Anm. Styresmännen öfver större områden började efter utfärdandet af ”regementsformen” för Västergötl. 1540 att kallas STÅTHÅLLARE. I slutet af 1500-talet o. i sht efter landtstyrelsens ordnande 1634 kom titeln LANDSHÖFDING till anv.
3) [jfr fsv. (enl. nyare afskrift) befalningzmann på tauesthws] om befälhafvare på slott l. fästning, i ä. tid därjämte styresman öfver kringliggande län (jfr 2); ståthållare; kommendant; jfr SLOTTS-FOGDE. Vij .. haffue befalet .. her .. (Måns) brynttesson riddere att vara vår befalingsman på vårth slott elffuisborg och län. G. I:s reg. 5: 18 (1528). Därs. 12: 29 (1538). Ibland K: Ericks (af Pommern) Befalningz-Män war en på Wästerås Slot som heet Jösze Erickson. Spole Almanach 1696, s. A 15 a. Den andra (afdelningen af hären) .. blef i återfärden .. angripen af Befalningsmannen på Daleborg. Dalin Hist. 2: 366 (1750). Befallningsman på Upsala Slott. Sv. civ. o. krigscal. 1793, s. 26.
4) (numera bl. hvard. i vissa trakter) om ämbetsman som inom ett visst (mindre) område eger att sköta kronans uppbörd o. i allm. öfva tillsyn å kronans vägnar; kronofogde; jfr BEFALLNINGSHAFVANDE 2. Storeförstens befalningxmen vtj lappeland. G. I:s reg. 3: 153 (1526); jfr 2. Därs. 18: 327 (1547). Ingen Fougte eller Befallningsman skal .. läggie några´ penningar .. oppå någon handel eller Köpmanskap. Stiernman Com. 1: 143 (1555). Kongl. M:ts .. Trotjänare och Befallningsman öfver Östbo och Västra härader. Hallenberg Hist. 1: 389 (cit. fr. 1611). Skickelige Suenske karlar (äro) vthsökte till Befallningzmän vthi dhe störste och förnämste Fögderien (i Bohuslän). H. Stake i HSH 31: 420 (1663). Befallnings-mann .. Häradsfogde. Schultze Ordb. 2972 (c. 1755). Tegnér 5: 55 (1806). A. W. Kinberg i NF (1877). — jfr KRONO-BEFALLNINGSMAN.
5) (hvard. i vissa trakter) (krono)länsman; i sht ss. en höfligare benämning än nämnda ord; jfr KOMMISSARIE. Om Befallningsman för oss till tinget (för älgjakten). Runeberg 1: 7 (1832). Almqvist (1842). Hausen Antiqv. forskn.-resa 1871, s. 46. A. W. Kinberg i NF (1877). Kommissarien eller — som man här (dvs. i Dalarna) i gammaldags enkelhet säger — ”befallningsman”. V. Langelt i SD(L) 1901, nr 90, s. 3. — jfr EXPEDITIONS-, KRONO-BEFALLNINGSMAN.
6) förvaltare l. uppsyningsman (öfver kronans l. enskild persons jordegendom); numera bl. (i sht i mellersta Sv.) om (underordnad) person som närmast leder o. öfvervakar arbetet å en landtgård; jfr BEFALLARE, FOGDE, GÅRDS-FOGDE, LADU-FOGDE, RÄTTARE, INSPEKTOR. Stiernman Com. 1: 129 (1552). En Fougtes eller Befallning-mans rätta Kall och ämbete är thet, at han skal hafwa Wårdnat, Acht och Tillsyn, om alt thet som Herren eller Frwen hafwa betrodt honom. Brahe Oec. 69 (1585). Ps. 1695, 208: 2 (om den otrogne gårdsfogden). Befallningsmans och Däijans goda Hushålning och Sparsamhet. Salander Gårdsf. 13 (1727). Vid större jordbruk plägar (rättaren) .. ej lägga hand vid arbetena och kallas då oftast befallningsman, ladufogde eller fogde. Juhlin-Dannfelt 342 (1886). — jfr STADS-, ÖFVER-BEFALLNINGSMAN.
7) [jfr motsv. anv. i d.] (numera bl. arkaiserande) chef, befälhafvare; jfr BEFALLNINGS-HAFVARE. G. I:s reg. 10: 49 (1535). Theras (dvs. soldaternas) Ryttmästare, Höfwitzmän eller andre Befalningzmän. Schmedeman Just. 140 (1614). Portisculus .. Befalningsman öfwer roder kneckter, eller högbåsmän. Lex. Linc. (1640). Manskapet inrättades nu uti rotar, under Befalnings-män och Höfvids-män. Celsius G. I 105 (1746, 1792). Den person, som förut var befallningsman öfver venstra flygeln. Carlén Skugg. 2: 133 (1865). Genom sin oförskräckthet och sin sjömannaduglighet vann han .. (furstens) förtroende och blef befallningsman öfver hans skepp och krigsfolk. NF 18: 208 (1894). jfr: Befalninges mannen offuer fångahwset. 1 Mos. 39: 21 (Bib. 1541; öfv. 1893: föreståndaren för fängelset). — i tillfällig anv., om person som företager sig att utdela befallningar. Fåfänge och otidige befallningsmän och anordnare, .. (hvilka vid branden) ei annat än hindra och trängsell förorsaka. Stiernman Com. 4: 127 (1675).
-ÄMBETE. (†) särsk. till 3. Vi (hafva) .. funnit nyttigt .. at uplifva det Befallningsmans Embete på Vårt Residence-Slott uti Hufvudstaden .., hvilket ifrån äldre tider .., ehuru icke altid under samma namn, varit tilförordnadt. Kungör. 25 Aug. 1791.
Spoiler title
Spoiler content