BEGONIA begω4nia, äfv. 0302, r. l. f.; best, -an; pl. -or l. -er.
Etymologi
[namnet bildadt af den franske botanikern Plumier († 1704) till den franske marinprefekten Bégons († 1710) ära samt upptaget af Tournefort o. efter honom af Linné]
(växt af) det tropiska släktet Begonia Lin., hos oss odladt (mera allmänt först efter 1850) ss. prydnadsväxt dels för sina blommors, dels, o. förr hufvudsakligen, för sina ofta mycket egendomligt färgade samt vackert l. sällsamt formade blads skull. Sällsamma växter, (näml.) .. begonier, pela(r)gonier m. fl. Östg. corr. 1854, nr 71, s. 1 Odlarens hand .. (kunde) ännu de sista dagarna i augusti .. hålla .. begonier ute på marken vid Östersund. Strindberg Tr. o. otr. 4: 176 (1897). — jfr BLAD-, KNÖLROTS-BEGONIA.
Ssgr: BEGONIA- l. BEGONIE-BLAD0300~2. —
-BLOMMA~20. —
-GRUPP~2. —
-RABATT~02.
