SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
BEGRAFNING begra4vniŋ, i Sveal. äfv. 032 (begra´fning Weste; begràvning Almqvist), r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till BEGRAFVA.
1) mer l. mindre abstr.
a) till BEGRAFVA II 1 a: jordande, grafläggning. Hon är föreåt kommen ath smöria min likamme till begraffning. Mark. 14: 8 (NT 1526). Ättehögar brukades .. i Sverige til de dödas begrafning. Dalin Hist. 2: 30 (1750). Uti vårt kära Fädernesland hafva väl, redan öfver 60 år, alla barn-dop och begrafningar blifvit uti Kyrko-böckerna upteknade. P. Wargentin i VetAH 16: 4 (1755); jfr b. Begrafning var (i Rom) en äldre sed, än förbränning. Lysander Rom. litt. 144 (1858). jfr LIK-BEGRAFNING. — särsk.
α) till BEGRAFVA II 1 a α; jfr JORDA-FÄRD, LIK-BEGÄNGELSE. Jag skall (gå) på begrafning i dag. Vi voro på, voro bjudna på hans begrafning. En ståtlig, värdig, stor, liten, enkel begrafning. Husbondfolket gjorde begrafningen. Han fick en hederlig begrafning. En högtidlig begrafning firades på fregatten, då befälhafvarens lik öfverlämnades åt böljorna. At wij .. motte så begå thenna begraffning at wij thet altijdh j sinnet haffue, huru och wij .. skole komma til iordenne igen. O. Petri Handb. F 3 b (1529); jfr Handb. 1894, s. 200. Vår likamen befale vi (dvs. G. I) jorden til en konungsligh, ärligh och lofligh begrafningh uthi vår domkyrkia i Upsala. RA 1: 678 (1560). Ordning mz Christeligh Begraffning. L. Petri Kyrkoord. 60 a (1571; öfverskrift). Folcket skal .. förmanas, at rätta sig, wid Jordefärder och Begrafningar, efter Wåre Förordningar och Stadgar, och at skicka sig efter sitt Wilkor och wärde, aflåtandes med kåstelige LijkKistor och Swepningar. Kyrkol. 18: 2 (1686). Warandes Kyrkiornes förnämste Intrader, som af Begrafningar inflyta: Ther af the wid macht hållas, repareras, Kyrckiones Betiente belönas (dvs. aflönas). Isogæus Kortholt 29 (1699). Oährlige Begrafningar. Därs. 52. Bælter Cerem. 756 (1760). Begrafning med facklor. Almqvist (1842). Stjernros skall ha en hederlig begrafning .. inte skall han läggas i sin graf, som en annan. Wetterbergh Altart. 580 (1848). NF 2: 133 (1876). Soldater .., hvilka i fält förhållit sig berömligen .., hedras vid begrafningen med skott och salfvor. Rydén Kyrkol. 140 (1882; efter handl. fr. 1766). Med stor ståt firades hans (dvs. Axel Oxenstiernas) begrafning i Stockholms storkyrka. Wieselgren Bild. 255 (1883, 1889). Så väl vid bisättningen som vid begrafningen var akademien närvarande. Ljunggren SAHist. 1: 160 (1886). jfr ARMÉ-, CIVIL-, FATTIG-, HALLELUJA-, MILITÄR-, SERAFIMER-BEGRAFNING m. fl. — i numera obr. förb. Hwar någor stoor försambling är vthi någors begraffning, må Presten hålla för folkena een liten predican. L. Petri Kyrkoord. 61 b (1571). Bengt Sparres begraffningh .. skall stå denn 24 i denna månaden. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 266 (1632).
β) till BEGRAFVA II 1 a β. Förordn. 27 Okt. 1725, s. 2. Vid begrafningar, som i stilhet böra skie, tillåtes intet at hafva någon Process (dvs. procession), eller några flere, som medföllia, än oumgängelige Bärare, och de som elliest nödvändigt der vid kunna hafva at beställa, hvarjemte alla Ceremonier och bekåstnad af Klåckor, Vagnar och Sermon är förbuden. Abrahamsson 727 (1726). Vid slike Begrafningar, som efter Domarens utslag skola skie uti stillhet, må (prästen) kasta mull på den döde, men ej derefter läsa den i Handboken befintelige Bönen, utan allenast Fader Vår och den vanliga Välsignelsen, såsom det för dödfödde barn brukeligit är. Resol. 4 Aug. 1727, s. 3.
b) till BEGRAFVA II 1 b: jordfästning. Pastorn har tre begrafningar i dag. Förrätta begrafning. Handb. 1614, Föret. 4 a. För Begrafning och Lijkpredikan .. (kan gifvas) antingen ordinarie Lijkstohl eller .. penningar. Schmedeman Just. 558 (1668).
2) [jfr d. begravelse, ä. holl. begrafenis, t. begräbnis i samma anv.] (†) konkret: grafställe, graf, grift. Ther som rwnostenar stå, ther haffua och warit begraffningar. O. Petri Kr. 82 (c. 1540). Ähre där (dvs. i Uppsala) och härlighe begraffningar. RP 7: 258 (1638). Dhe Egyptiske Konungar (hafva) vprättat för sigh vthi (pyramiderna) .. kostbahre ia oförgängelige Begraffningar och Lägerstellen. Rel. cur. 371 (1682). jfr: Ej .. synes det mig, att man på grund deraf att den grafkammaren omslutande högen eller röset ofta innehåller begrafningar från bronsåldern, är berättigad att anse högen eller röset vara bildade först efter stenålderns slut just för dessa senare begrafningar. Hildebrand Förhist. folk. 394 (1875).
Ssgr (till 1): A: BEGRAFNINGS-AKT030~2. Thenne solenne begraffnings act. Botvidi 24 likpred. Q 4 a (1625, 1628). I Städerna böra alle begrafningsacter vti Kyrckiorna vara ändade .. innan det ringes i vård om afftonen. Arnell Stadslag 289 (1730). Wieselgren Bild. 371 (1872, 1889).
-ANNONS~02. —
-ANTIFONI~1002. Handb. 1894, s. 209. —
-ATTEST~02. af präst utfärdadt intyg om afliden persons begrafning. Rydholm Kyrkol. 516 (1890).
-BESTYR~02. —
-BESTÄLLNING. (†) begrafningsbestyr. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 26 (1618). RP 3: 54 (1633).
-BEVIS~02. = -ATTEST. Ad. prot. 18471848, 4: 501. —
-BJUDARE~200. (mindre br.) likbjudare. —
-BJUDNING~20. Strindberg Sv. folket 2: 137 (1882). Hertzberg Sak. Pyör. 170 (1886).
-BOK, se DÖD- OCH BEGRAFNINGSBOK.
-BREF~2. (numera föga br.) bjudningsbref till begrafning. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 31 (1620). Arnell Stadslag 68 (1730).
-BYRÅ~20 l. ~02. affär för ombesörjande af begrafningar, försäljning af likkistor o. svepningar m. m. Hygiea 30: Fh. 92 (1868). Likkistfabrik och Begrafningsbyrå. AB 1890, nr 9, s. 1.
-BÖN~2. Den i nu gällande formulär upptagna egentliga begrafningsbönen. Ekdahl Sv. kyrk. begrafningsform. 18 (1886).
-CEREMONI~1002 l. ~0102.
1) om särskild del af begrafningsritualen. Rudbeckius 4 Pred. B 2 a (1634). Sedan pastor Strand fullgjort begrafningsceremonierna, talade han .. om den döde och hans lifsgärning. Roos Skugg. 441 (1891).
2) om hela begrafningsritualen; begrafningsakt. De Fruntimmer, som vilja bivista BegrafningsCeremonien (vid konungens begrafning). SP 1792, nr 109, s. 3. Sedan begrafningsceremonien var öfver och psalmen sjungits, bars kistan .. ut på kyrkogården. Roos Str. 79 (1892).
-CEREMONIELL~10102. —
-DAG~2. RARP 1: 118 (1630). Akademien beslöt att (efter Wallin) anlägga sorg, som skulle bäras till dess begrafningsdagen var förfluten. Ljunggren SAHist. 2: 106 (1886).
-DEKORATION~1002 l. ~0102. SvT 1852, nr 23, s. 3.
-DYSTER~20. Hur begrafningsdyster tar sig ej en folkhop i det moderna London ut. Steffen England 39 (1893).
-EGENDOM. (†) Alt så wardt Abraham stadhfest then åkren, och kulan til begraffnings eghendom. 1 Mos. 23: 20 (Bib. 1541; öfv. 1893: egen graf).
-ENTREPRENÖR ~1002. Backman Dickens Pickw. 1: 458 (1871). VL 1898, nr 272, s. 2.
-FACKLA~20. (förr) fackla använd vid (högtidlig) begrafning. Serenius (1734, under funeral). i bild. Med tårar ned Olympens stjernor stirra, / Planeterna begrafningsfacklor svänga. Stagnelius 2: 180 (1821).
-FEST~2. (mindre br.) Leopold 6: 63 (1798). Jensen Böhm. diktn. 44 (1894).
-FORMULÄR~102. Om den svenska kyrkans begrafningsformulär. F. N. Ekdahl 18 (1886; boktitel).
-FÖLJE~20. likfölje. Lönnberg Skogsb. 162 (1881).
-GILLE~20.
1) samkväm vid begrafning, begrafningskalas. Wirsén i SAH 56: 164 (1879).
2) gille l. sällskap för medlemmarnas begrafning. J. Kruse i Meddel. fr. sv. slöjdför. 1897, 1: 8 (om dylika sällskap i det forna Rom).
-GRATIAL~102. Sterbhus efter Kustroddare åtnjuter begrafningsgratial. Stålhane 631 (1892).
-GÅRD~2. gård där begrafning firas; jfr -HUS 2. Blanche Bild. 3: 49 (1864).
-GÄRD~2. (fordom) gärd uttaxerad för bestridande af kostnaderna vid kunglig persons begrafning. Och befinnas Bröllops- och Begrafningsgärderne bägge draga lijka emot Cröningsgärden. RARP V. 2: 162 (1655). Kongl. May:tt .. har behagat förklara, at intet denna gången willia af Osz fordra .. Begraffningzgiärd, den dock af Osz altijd plägar uthgiöras wed .. Konglige Jordefärder. Beslut 20 Nov. 1693, mom. 5. År 1594 tillkom .. begrafnings- och krönings-gärd. Widmark Helsingl. 1: 357 (1860).
-GÄST~2. Cederborgh UvT 2: 47 (1809). Wigström Folkdiktn. 2: 230 (1881).
-HJÄLP, se d. o. —
-HUS~2.
1) (tillfällig bildning) graf i form af ett hus. Nilsson Ur. 1: 110 (1839, 1866; om gånggrift).
2) (föga br.) sorgehus; jfr -GÅRD. Bælter Cerem. 803 (1760). Hahnsson (1884).
-HÖG. (†) grafhög. Verelius Ind. 122 (1681). Nilsson Ur. 1: 207 (1866).
-HÖGTID~20 l. ~02. (föga br.) Almqvist (1842).
-HÖGTIDLIGHET~0200 l. ~0102. Almqvist Drottn. j. 251 (1834). Lundegård Prins 33 (1889).
-KALAS~02. RP 3: 82 (1633). Wenström (1891).
-KAPELL~02. De för begrafningshögtidligheters firande afsedda begrafningskapellen på moderna begrafningsplatser. G. Upmark i NF 8: 217 (1884).
-KASSA~20. (vanl. gm bidrag af delegarna bildad) kassa för utbetalning af begrafningshjälp. Delägarne i Vaktmästarenas .. Begrafnings-Kassa. DA 1824, nr 8, s. 2. Voxtorps Sjuk- och Begrafningskassa. PT 1892, nr 186, s. 1.
-KLOCKA~20. (i högtidlig stil) kyrkklocka när den ringer till begrafning. Serenius (1734, under passing). Rydberg Dikt. 2: 28 (1891).
-KLÄDER~20, pl. Almqvist (1842).
-KONFEKT~02. Almqvist Amor. 80 (1839).
-KORT~2. kort med inbjudning att deltaga i begrafningshögtidligheter. DA 1825, nr 171, s. 4. SD(L) 1901, nr 268, s. 3.
-KOSTNAD~20. i sht i pl. Sahlstedt (1773). J. Leffler i Ekon. samh. 1: 426 (1894).
-KRANS~2. grafkrans. Löwegren hos Lindgren Trädg. 7: 115 (1883). Arter af tuja-släktet .. använda till begrafningskransar. F. Laurell i Trädgårdstidn. 1899, s. 110.
-KRINGLA~20. (förr) Äfven der mindre traktering vankades, skulle hvarje begrafningsgäst erhålla ett skålpund konfekt eller åtminstone en stor begrafningskringla. Lundin G. Sthm 493 (1881).
-KRONA~20.
1) (fordom) krona som sitter på kungligt liks hufvud i likkistan. Fryxell Ber. 5: 60 (1831).
2) krona afsedd att vid begrafningar pryda en konungs l. drottnings kista. Konungskrona af silfver (begrafningskrona). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1896, s. 213 (nämnd bland egentliga regalier).
-KYRKA~20. (förr) kyrka i hvilken lik begrofvos. Nordberg 1: 880 (1740). Den högadliga familjen (på 1600-talet) skulle ha sitt palats i staden, sitt välbebyggda herresäte på landet och i dess närhet sin begrafningskyrka eller åtminstone sitt grafkor. G. Upmark i Tekn. tidskr. 1893, A. B. s. 34. —
-LITURGI~102. Den romersk-katolska kyrkan har .. utvecklat begrafningsliturgien och skapat ett praktfullt ceremoniel. NF 2: 135 (1876).
-LOF. (†) om liktal. Wollimhaus Syll. (1649, under elogium).
-LÅDA. (†) = -KASSA. Segelduks-Fabriks-Arbetarnes .. Begrafnings-Låda. DA 1824, nr 32, s. 8.
-MARSCH ~2. sorgmarsch. Dalin (1850). Lundell (1893).
-MEDALJ~02. = -PENNING 1. Sedan nu (processionen) .. war ingången i Kyrkian, red Kongl. Räntemästaren .. utur Kongl. Residentz-Huuset, .. och utkastade de där til förordnade Begrafningz-Medaillerne. Ber. om C. XI:s begrafn. 1697, s. B 2 b. Crusenstolpe Karakt. 5 (1851).
-MIN~2. Som jag .. kände mig hafva tråkigare, än jag kunde tåla och derför satte upp en riktig begrafningsmin. Lönnberg Cas. 55 (1882).
-MOTETT~02. Efter jordfästningen afsjöng studentsångföreningen en .. begrafningsmotett. AB 1897, nr 258, s. 2.
-MUSIK~02. Begrafnings-musiken vid Hans Maj:t Konung Gustaf III:s jordfästning. Leopold 2: 58 (1792, 1815). Almqvist Drottn. j. 251 (1834).
-MYNT~2. = -PENNING 1. Schultze Ordb. 3189 (c. 1755).
-MÅLTID~20 l. ~02. Lind (1749). Kolmodin Tac. 1: 395 (1833). Hamilton i SAH 56: 338 (1879).
-MÄSSA~20, sbst. om till ritualen hörande texter o. melodier som sjungas vid jordfästning i kyrkan. Mus. t. sv. mässan 132 (1896).
-OMKOSTNAD~020. begrafningskostnader. RARP V. 2: 160 (1655). Hennes qvarlåtenskap .. räckte (ej) till mer än begrafningsomkostnaden. DA 1824, nr 18, Bih. s. 12. Berndtson (1881).
-OMKOSTNING~020. (föga br.) begrafningskostnad. Serenius (1734, under undertake; i pl.).
-ORT~2. Escorial .. spanska Konungarnes begrafningsort. Palmblad Geogr. 164 (1851). Strinnholm Hist. 5: 341 (1854).
-PENNING~20.
1) (förr) minnespenning präglad med anledning af ngn (furstlig) begrafning. Sedan alla Sorgewagnarne .. äro afkörde, sätter sig Räntmästaren .. til häst, de af Gull och Silfwer slagne begrafningz penningar .. at utkasta. Vid C. XII:s likprocess 1719, s. B 1 a. SFS 1893, nr 78, s. 2.
2) (förr) i pl.: medel som uppburos af en skola för dess deltagande i likprocession o. för sång vid grafven. Rektor Melander .. och ”den käcke Rektor” Knut Lenæus .. (ingåfvo) 1720 en skrift, hvari de säga, att .. begrafningspengarna borde åter införas. Gilljam Inbjudn. 1880, s. 41. Begrafningspengarne skulle (på 1600-talet) delas i tre delar, af hvilka rektor skulle taga en del, de öfriga lärarne en och skolgossarne den återstående delen. Lundin G. Sthm 294 (1881).
-PLATS~2.
1) plats l. område där lik (från ngn viss kommun o. d.) jordas l. jordats; kyrkogård; jfr -STÄLLE 1. Raumann Likpred. öfv. Ryning 10 (1610). Begrafningsplatser .. böra utom Staden på tienliga ställen anläggas. K. bref 30 Juli 1785, s. 4. Straffl. 1864, 2: 2. Den allmänna begrafningsplatsen. Jer. 26: 23 (öfv. 1898).
2) ställe där ngn viss person l. medlemmarna af ngn viss familj jordas l. jordats; graf, grafplats; jfr -STÄLLE 2. Ställen, der som wåra Hedniska förfäder hafwa hafft .. någon sin families begrafningz platz. Dijkman Ant. 29 (1703). Gref Gyllenborg .. (fick) sin begrafningsplats i Upsala Domkyrkja. Peringskiöld M. upl. 118 (1710). (På grund af) den vantron, att vigd jord .. bidrog till saligheten, var hvar och en .. mån om begrafningsplatts på Kyrkogården. Botin Hist. 2: 239 (1789). Enskild begrafningsplats. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 45. jfr FAMILJE-BEGRAFNINGSPLATS.
-POEM~02. begrafningsverser. Dalin (1850).
-PREDIKAN~020. (mindre br.) likpredikan; jfr -SERMON. Thet är en Christeliger seder, att man vthi begraffningz Predican talar om thens leffuerne och affgång, som tå til sin hwijlakammar föörder är. P. Jonæ Ang. Likpred. öfv. Christerni C 2 b (1602). Dagen 1899, nr 61, s. 2.
-PREDIKNING~020. (mindre br.) = -PREDIKAN. i sht i pl. Ungius Likpred. öfv. Alm 3 (1644). Schmedeman Just. 395 (1664).
-PROCESS. (†) = -PROCESSION. RP 4: 37 (1634). Nordberg 2: 18 (1740).
-PROCESSION~102. likprocession. Westee (1842). Strindberg Sv. folket 1: 350 (1882).
-PSALM~2. Swedberg Ps. 665 (1694). Ps. 1819, Inneh. Lundell (1893).
-RINGNING~20. NF 2: 138 (1876).
-RITUAL~102. NF 2: 135 (1876).
-RUM~2. (föga br.) murad l. uthuggen grafkammare. Eneman Resa 2: 157 (1712). Brunius Resa 82 (1839).
-SEDEL~20.
1) (numera föga br.) = -ATTEST. (Protestanternas i Frankrike) Präster få ej .. utfärda Lysnings- Dop- och Begrafnings-Sedlar. GT 1788, nr 23, s. 1.
2) (i Sthm) benämning på af pastorsexpedition till kyrkogårdsnämndens syssloman utfärdadt intyg att ngn får begrafvas; grafsedel. SD(L) 1898, nr 551 A, s. 4. —
-SERMON. (†) = -PREDIKAN. L. P. Gothus Likpred. öfv. O. Erici 2 (1615).
-SKICK~2. Hildebrand Förhist. folk. 63 (1873). Rydberg Myt. 2: 152 (1889).
-SKJORTA~20. skjorta hvari lik svepes. Almqvist (1842). Dalin (1850).
-SKRIFT~2. (föga br.) begrafningsverser, griftkväde. HSH 31: 73 (1661). Lars Johansson vpwijste .. een tysk begrafwningz skrifft på sahl. Herr Conradt Falkenbergh. Schück Anteckn. 32 (i handl. fr. 1669).
-SKRUD~2. (föga br.) skrud hvari lik svepes, svepning. Valerius 2: 197 (1848). Dalin (1850).
-SPADE~20. spade hvarmed vid jordfästning mull kastas på kistan. Karlin Kult. mus. 17 (1888).
-STAD~2. om stad där vissa personer jordas l. jordats. Schultze Ordb. 4908 (c. 1755). Stuhl-Weissenburg, de fordna (ungerska) Konungarnes krönings- och begrafningsstad. Palmblad Geogr. 144 (1835, 1851). NF 8: 1477 (1884).
-STÅT~2.
1) ståt vid begrafning. Stagnelius 2: 40 (c. 1815). Kolmodin Liv. 1: 270 (1831).
2) (†) likprocession. Pompa funebris .. Begrafningz ståt, Lik-Process. Florinus Voc. 60 (1695).
-STÄLLE ~20. (numera föga br.)
1) = -PLATS 1. Spegel Gl. 44 (1712). At begrafningsställen blifvit anlagde mitt uti städerna. Dalberg Præs. i VetA 1784, s. 18.
2) = -PLATS 2. Svenonius Likpred. öfv. Gertr. Gutheim A 1 a (1683). Denna (hög) är af många ansedd att vara Anunds begrafningsställe. Strinnholm Hist. 1: 242 (1834). Nilsson Ur. 2: 32 (1862).
-SÅNG~2. (mindre br.) grafsång. Schultze Ordb. 4148 (c. 1755). Strindberg Inferno 173 (1897).
-TAKT~2. En långsam vandring .. i vaggande och värdig begrafningstakt. Hedin Gm Persien 434 (1887).
-TÅG~2, n. jfr -PROCESSION. i bild. Wikner Pred. 88 (1874).
-URNA~20. (knappast br.) grafurna. M. Bruzelius i Iduna 6: 56 (1816).
-VERS~2. vanl. i pl. Hiärne Orth. 11 (1717). Begrafningsverserna (afslutades-i början af 1700-talet) med en grafskrift. Ljunggren i SAH 41: 311 (1866).
-VISA. (†) begrafningsverser. Verelius Ind. 60 (1681).
-VÄSEN~20 l. -VÄSENDE~200. Personer, som hade någon befattning med begrafningsväsendet. Boëthius Hist. läsn. 1: 5 (1895). (I) hälsovårdsstadgan för riket af den 25 sept. 1874 .. lämnas föreskrifter om begrafningsväsendet, bostäder (m. m.). K. Linroth i Stockholm 1: 481 (1897).
-ÖL. (†) begrafningskalas; jfr GRAFÖL. RARP 3: 284 (1642). Nordström Samh. 2: 57 (1840).
B (†): BEGRAFNINGES-REDA, sbst. för begrafning erforderlig redskap. Libitina .. (bår) eller begraffninges redha. Var. rer. 38 (1538).
-ÅTHÄFVOR, pl. begrafningsceremonier. Var. rer. 38 (1538).
Spoiler title