SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BEKVÄMD, p. adj.
Ordformer
(-emd G. I:s reg. 1: 56 (1523), Helsingius (1587) m. fl. -embd RARP 2: 180 (1635). -ämd Christl. ordn. L 1 b (1602))
Anm. Jfr anm. under BEKVÄM, sp. 979.
Etymologi
[eg. p. pf. af föreg.; jfr fsv. tässa reglonna ordh skulu beqvämd göras til gagn oc nytto]
(†)
1) = BEKVÄM 1 a. Then maat som daghlige bequemder är til at äta vthi rätta måltijdher. B. Olavi 103 b (1578). Beqwemd, Laghom. Helsingius (1587). Wid beqvembd tijdh. RARP 2: 180 (1635).
2) = BEKVÄM 1 b. Her Esgiærd ær ther ganske beqwemd til (näml. till kyrkoherde). G. I:s reg. 1: 56 (1523). (Vi) bidie Gudh, at han wil göre oss beqwämde och skickelige, at wij vthi Jesu Christi sanna troo .. honom måge efterfölia. Christl. ordn. I 3 a (1602).
Spoiler title
Spoiler content