SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELUFTA, v.
Etymologi
[jfr ä. d. belufte, t. beluften; se BE- o. LUFT, LUFTA]
(†) vädra? Solennes strimmor .., i hwilken alle Jordiske Säder förandras tå the them beskijna eller beluffta. Risingh Landb. 29 (1671); jfr Salander Gårdsf. 117 (1727).
Spoiler title
Spoiler content