BELÄST belä4st (belä´st Weste), adj.; n. =; -are (gradf. dock föga br.).
Etymologi
[bildadt af BELÄSENmed anslutning till läst ss. p. pf. af LÄSA, v.2; jfr d. belæst]
som har läst mycket; boksynt, (gm läsning) bevandrad l. hemmastadd (i en bok, viss litteratur o. d.); jfr BELÄSEN.Then mycket beläste och .. namnkunnige Hieron. Cardanus. Block Progn. 14(1708). The öfrige (af dessa latinska termer äro) merendels them bekante, som aldrig så litet äro beläste. Rydelius Förn. 152(1720, 1737). Livin Kyrkost. 118(1781). Han var icke någon mycket beläst man. De Geer Minnen 2: 76(1892). — jfr MÅNG-,O-,VIDT-BELÄST.
