publicerad: 1959
ROP rω4p, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(roopp 1561. rop (-oo-) 1524 osv. ropp 1584—1704)
Etymologi
[fsv. rop; jfr fd. rop, d. råb, nor. rop, isl. hróp, baktalan, smädelse o. d., got. hrops, mlt. rōp, t. ruf, feng. hrōp; vbalsbst. till ROPA]
A. ropande; skrik; oftast konkretare, om de ropade ljuden l. orden resp. det frambragta lätet l. det sagda l. skrivna l. den bön l. begäran som framställes o. d.
1) motsv. ROPA 1, 2. Uppge l. ge upp l. utstöta l. upphäva l. ge till l. (i vitter stil) höja (förr äv. giva) ett rop. Ett rop hördes l. (i sht i vitter stil) ljöd l. skallade. Ett högt, högljutt, genomträngande, gällt rop. Barnet gick ut på den livligt trafikerade vägen; från modern hördes ett varnande rop. Den drunknandes förtvivlade rop hördes upp till byn. Vid hennes rop skyndade alla till. Jes. 30: 17 (Bib. 1541). Barnen gråtande löpa med roop, ô Möme, Sij Busen! Stiernhielm Herc. 352 (1658, 1668). (Det bör sättas) visare eller ledare til nästa femstena rör, hvar visare ej längre från annan, än rop them emellan höres. JB 12: 2 (Lag 1734). Cook 3Resa 169 (1787: gåfvo). Om .. (ölet) inte ville jäsa kunde man få se .. (bryggaren) springa runt bryggkammaren under upphävande av vilda rop och besvärjelser. Fridegård Offerrök 39 (1949). — jfr BIFALLS-, BRANDVAKTS-, BRAVO-, DAKAPO-, FY-, FÄLT-, GEVÄRS-, HURRA-, HYLLNINGS-, HÄR-, JA-, JAKT-, KOMMANDO-, KRIGS-, LEVE-, LOCK-, MANINGS-, NEJ-, PATRULL-, STRIDS-, VALL-, VARNINGS-, VE-, VÄKTAR-ROP m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Jw större took, jw meera roop. Grubb 409 (1665); jfr 7. Echo föllier roopet. Dens. 782.
b) i vissa numera obr. uttr., t. ex. det är l. blir o. d. ett stort rop, det ropas högljutt o. d.; med stort rop, under högljutt ropande; ropet kom att (osv.), det hördes ett rop att (osv.). The ladhe åt medh stoort roop och begäradhe ath han skulle korsfestas. Luk. 23: 23 (NT 1526; Bib. 1917: lågo över honom med höga rop); jfr f. Tå ropett kom i stuffunn, att te slogess wte, tå lupo thenne eftirschreffnne wt. VadstÄTb. 28 (1579). Och bleff blandh them (dvs. bröderna) itt stort roop, / Then eene wille honom (dvs. Josef) plat förgöre (osv.). Gevaliensis Jos. 4 (1601).
c) motsv. ROPA 1 h: skrik, skri, utrop; särsk. i sådana uttr. som rop av förskräckelse l. fasa l. ångest l. glädje, ett förskräckt l. förfärat l. glatt l. jublande rop, i sht förr äv. förskräckelsens rop. Upp. 21: 4 (NT 1526). Förskreckelsens roop. Jes. 24: 18 (Bib. 1541). Ett rop af ångest genljöd under kolonnaders rad. Rydberg Dikt. 1: 25 (1876, 1882). Gymnasistmössor slungades ut för att .. under glada rop sönderslitas (vid studentexamen). Siwertz JoDr. 36 (1928). — jfr FASANS-, FRÖJDE-, GLÄDJE-, GRÅT-, JUBEL-, JÄMMER-, KLAGO-, NÖD-, SORGE-, VE-, ÅNGEST-ROP m. fl.
d) motsv. ROPA 1 i: (störande) högljutt o. bullersamt ropande, stoj, hojtande, skrik; skrän; oväsen o. d.; numera företrädesvis i tautologisk förb. med annat ord, t. ex. skrik l. stoj l. skrän l. oväsen o. d. Det hördes rop och skrik nerifrån gatan. Verelius Gothr. 120 (1664). (Söndagsbröllop bör ske) utan skiutande och Trummeslag, och all annan otilbörligheet; såsom förargeligit Swalg och Fråszerij, Skrijk och Roop, Kijf och Trätor. StadgEed. 1687, 2: 10. Tegnér (WB) 6: 99 (1827).
e) (mera tillf.) kyrkohist. motsv. ROPA 1 j, om ”roparnas” högljudda, extatiska åkallan o. förkunnelse; jfr g. SmndrRopRöst. 11 (1843).
f) motsv. ROPA 2 f, om bön l. vädjan l. önskan l. begäran o. d.; särsk. i uttr. rop på l. efter ngt. Rop på polis. Svart G1 56 (1561). Här är nu mycket rop och efterfrågan efter varor. JAlströmer (1760) i HT 1917, s. 109. Jag hoppas, at ropen på en ny uplaga (av Fritiofs saga) snart skola bevisa, at enthusiasmen icke inskränker sig til blott beröm. Beskow (1825) i 3SAH XLVI. 2: 32. Ropet på fred höjdes .. allt kraftigare inom landet. Odhner Lb. 199 (1869). Han (skrev) efter ett vandringsbibliotek. Det var .. ett rop på hjälp. Moberg Sedebetyg 335 (1935). — jfr HJÄLP-, PARDON-ROP m. fl. — särsk. motsv. ROPA 2 f γ, om en begäran som mer l. mindre klart har karaktären av ett krav l. en fordran; ofta (i sht i vitter stil) metonymiskt för: krav l. fordran. Reductionen måste försig gå, det var Allmänna ropet och allmänna behofvet. HSH 9: 159 (c. 1800). Det oförnuftiga ropet på en så kallad allmän representationsrätt. Boström Statsl. 88 (1859). Schück AllmLittH 3: 433 (1921). — jfr HÄMNDE-ROP.
g) (i bibliskt spr. o. vitter stil) motsv. ROPA 2 g, om åkallan av l. bön till Gud. OPetri 1: 91 (1526). Herre hör mina bön, och lät mitt roop komma til tich. Psalt. 102: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). — jfr BÖNE-ROP. — särsk. (†) i uttr. hjälpa ngn utur ropet, hjälpa ngn som beder i sin nöd l. dyl. Han scal hielpa then fattiga vthu ropet. Psalt. 72: 12 (öv. 1536).
h) (i vitter stil, mera tillf.) motsv. ROPA 2 i, om det förhållandet att samvetet l. ett visst begär l. dyl. ger sig tillkänna hos en människa (ss. en inre röst l. dyl.). Rydberg FilosFörel. 1: 118 (1876).
a) motsv. ROPA 9 a, om ljudföreteelse som mer l. mindre liknar ett rop (i bet. 1) l. fyller samma funktion som ett rop. Min Pijpa war af Sälg; ty skurrar hennes Roop. Dahlstierna (SVS) 188 (c. 1696). Klockornas rop från städernas kyrkor. Atterbom Lyr. 1: 176 (1818). Flöjtens klara rop. Hallström LevDikt 289 (1914).
b) motsv. ROPA 9 c. Änkionnes tårar tilra wel nedher åt hennes kinder, men theras roop går vp öffuer them, som them haffua vthtrengdt. LPetri Sir. 35: 19 (1561).
c) motsv. ROPA 9 g; särsk. om skenet av starka, grälla färger. Der blef .. starka färgers rop mot hvarann och skratt och glidande solljus. Hallström Purpur 132 (1895). Johnson Kommentar 17 (1929).
3) motsv. ROPA 10 (o. med motsv. bruklighet), om djurläte; särsk. om vissa fåglars speciella läten. Linc. H 3 b (1640). Törner Vidsk. 103 (c. 1740; om gökens läte). Korpens rop. Runeberg 2: 17 (1835). Tranans rop från myren. Rundt GrönMur. 46 (1934). — jfr FÅGLA-, FÄ-, GÖK-, KLÄVITT-, KORP-, LOCK-, PARNINGS-, SÄL-, VILDGÅS-ROP m. fl. — särsk. motsv. 10 b, om tupps galande. Bellman (BellmS) 1: 260 (1780, 1790). Denna sköna motsats af Hanens två rop och Petri tre förnekelser. Ödmann StrFörs. II. 1: 71 (1803). Nordforss (1805). jfr HANE-, TUPP-ROP.
B. i vissa speciella l. överförda anv. av 1 (o. 2).
4) [jfr 1, 2] mus. sammanfattande beteckning för enklare vallkväden o. instrumentala locktoner. BtSödKultH 10: 6 (1899). SvTMusF 1930, s. 6.
6) motsv. ROPA 2 c o. 4 c; om utropandet av de olika artiklarna l. varuposterna l. värdepapperen resp. avgivandet av bud på en viss artikel osv. vid auktionering; äv. med tanke på hela den procedur varigm en viss artikel osv. auktioneras bort. Ropen voro livliga. PH 13: 484 (1786). Den 19 och 20 .. Julii komma på auction at försäljas .. Trankokeriet Margarethe-Holm om 12 Kittlar ..; likaledes Trankokeriet Korsholmen .. om 4 Kittlar .. med .. all dithörande redskap, jämte åtskilliga Inventarii persedlar .. som antingen i samma rop eller särskildt kunna försäljas. GT 1787, nr 68, s. 4. Mannen (som av misstag köpt en musikkiosk på auktionen) blef förtviflad och ville, att ropet skulle gå tillbaka. Hall PysGubb. 236 (1920). — jfr ÅTER-ROP. — särsk.
a) i uttr. stanna för (högsta) ropet, vid auktion få sitt bud (ss. det högsta) antaget. Weste (1807). IllSvOrdb. (1955).
b) konkret, om den artikel l. varupost o. d. som vid ett utrop utbjudes till försäljning. VinkällRSthm 1584. Ropen N:ris 73—87 utgöras af gamla gjutjärnslavettage. TLev. 1908, nr 31, s. 3.
7) († utom i b) motsv. ROPA 2 h: handlingen att mer l. mindre offentligt, högljutt l. ivrigt omtala l. förkunna ngt l. ge ngt tillkänna l. ge uttryck åt sin mening om ngt l. tala öppet o. högljutt l. vitt o. brett om ngt, utbasunerande av ngt; äv. konkretare, om vad som säges; stundom svårt att skilja från 8. Jtem haffuer sommestedis wardit ropat och bescriyath vtaff predicestolen paa nagon nẏe lerdom inkommen i rikit .. Maa owerwæghas, om icke nyttugt wore at saadan roop oc scrijgh afflegges. G1R 1: 254 (1524); jfr b. Först med de praktiska och naturvetenskapliga forskningarnes uppvaknande gick ropet om kunskapens nödvändighet för alla med full styrka ut öfver verlden. Rundgren Minn. 3: 91 (1869, 1889). — särsk.
a) motsv. ROPA 2 h α, om handlingen att berömma ngt l. skryta l. skrodera med ngt l. att ”slå på trumman” för ngt l. att göra (alltför mycket) väsen l. (alltför) stort nummer av ngt; särsk. i sådana uttr. som föra mycket rop över ngt l. göra (stort) rop av l. om ngt, tala alltför mycket l. skrytsamt om l. göra mycket väsen av ngt; göra l. vålla l. förorsaka rop, med person- l. saksubj.: göra väsen; väcka uppseende l. uppståndelse o. d.; rop går (ut) av l. om ngt, det talas alltför mycket om l. göres alltför mycket väsen av ngt; äv. i motsv. uttr. med negering l. i uttr. (göra ngt) utan rop, betecknande att ngt göres l. sker i stillhet l. tysthet l. utan väsen. Farer her mett (dvs. med räkenskaperna över klockskatten) thet hemeligaste j kunne så att ther inthet rop åff går. G1R 8: 205 (1533). I hvar festning göras provision på åhr och dagh i victualie, .. doch i stilheett uthan någott larm eller stort roop. AOxenstierna 7: 643 (1632). Det går offta stort roop ut om något som i sig sielff intet stort har till betyda. JGyllenstierna (1672) i HT 1916, s. 6. I, som af Skalder giören rop, / Och räknen dem bland Gudars hop. Frese VerldslD 81 (1713, 1726). Förorsaka .. rop och upseende. 2RA 1: 307 (1723). Jag .. hafver (aldrig) giordt något vesende och rop om thenna min bestelning (ss. ledamot av en viss akademi). Swedberg Lefv. 325 (1729). De flesta så kallade stora snillen, som göra så mycket rop, äro vid nära påseende ej annat än irrsken. KyrkohÅ 1908, s. 233 (c. 1780). Utan prut och rop. Bellman Gell. 102 (1793). Tidningen (Gefion) vållade mycket rop. SvBL 1: 86 (1858). Det lönar .. ej att föra mycket rop öfver (de närmare omständigheterna kring Maria Stuarts död). Svedelius SmSkr. 1: 345 (1872).
b) (numera bl. ngn gg, i bibeln; se dock slutet) motsv. ROPA 2 h β, om tal l. omtalande av ngt l. omnämnande av ngn l. ngt, som ger uttryck åt missnöje med l. ogillande l. fördömande av det resp. honom; klagan, klagomål o. d.; förr äv. om allmänt tal (från man till man o. d.) som uttrycker missnöje, knotande o. d. (jfr 8); förr äv. närmande sig bet.: (allmänt) missnöje, oro o. d.; särsk. i uttr. rop över ngn l. ngt; förr äv. i uttr. ngt rop sker om ngt, det höres klagomål l. knotande l. dyl. över ngt. Sy arbetarenas lön som idhart land affburghit (dvs. skördat) haffua then j them swikligha j frå hafft (dvs. berövat) haffuen, ropar, och theres roop som affbyrgde äro inkompne in vthi herrans sabaotz öron. Jak. 5: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Nogit roop skeddhe j distingx marcknath om mesther Michels predican. G1R 3: 100 (1526). Thet (var) itt almenneligit roop öffuer honom (dvs. Karl Knutson), at hans fogdar beskattade böndrena obeskedeliga. OPetri Kr. 219 (c. 1540). Först wil Kongl. Maj:t ännu hafwa bemälte Herrar samteligen påmint .., at them icke hafwer anstått .. anställa the många separate sammankomsterna sin emellan .., förorsakandes the therigenom .. et stort rop ibland folket. HC11H 3: 47 (1670). (Kristian II) såg sig almänt hatad för det ochristeliga Regementet han uti Svea-Rike öfvat. Slaghöken skulle nu upofras at stilla folkets rop. Celsius G1 1: 155 (1746). PH 8: 571 (1767). — jfr KLAGO-ROP. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. rop mot ngn, angrepp l. skall mot ngn l. dyl.; jfr ROPA 2 h β β'. Posten 1769, s. 667. Ropet mot Ministrarne .. blef ännu högljuddare än förut. JPTheorell i 2SAH 8: 24 (1816).
8) (†) allmänt, ryktesvis skeende omtalande av ngt, allmänt tal; företrädesvis konkretare, om vad som säges, rykte; särsk. i sådana uttr. som rop om l. av l. på ngn l. ngt, ett allmänt l. gement rop, ett rop uppkommer l. utkommer l. höres, utsprida ett rop; ofta i allittererande, tautologisk förb. med rykte; jfr 7, 9. G1R 7: 56 (1530: roop och rychte). Roop war wttkom- [m]itt, att (osv.). TbLödöse 69 (1587). Det gemene ropet (var), att (osv.). OxBr. 10: 275 (1623). De skulle hafwa utspritt ett elackt roop och ryckte, dett Carll Swensson Hallerus .. skulle hafwa med henne beställa. VDAkt. 1665, nr 342. Det allmänna ropet om Lindschölds benägenhet att taga mutor. Crusenstolpe Tess. 1: 61 (1847); jfr 7 b. — särsk.
a) i vissa uttr. (jfr b), t. ex. (det) är l. går l. vankar (ett) rop, det går ett rykte; så .. som rop(et) går, så .. som ryktet går l. som man allmänt säger; (ett) rop löper ut, ett rykte sprides; uppväcka l. göra l. utkomma l. låta gå ut (ett) rop, (låta) utsprida ett rykte; ngt kommer i rop l. går i (all mans) rop, det talas allmänt om ngt, ngt är resp. blir det allmänna samtalsämnet l. allmänt känt, ngt är resp. kommer på allas läppar; stort l. starkt rop, allmänt spritt rykte o. d. Stilles thet roop och rycthe ther om wanckar j blandt then menigeman. G1R 2: 47 (1525). HH 20: 85 (c. 1580: upvecte .. thet roop och rycte). Gustaf II Adolf 130 (1616: lät .. gå uth ett roop). De .. mente .. lägredt icke vara så stortt, som roop ginge. AOxenstierna 2: 550 (1622). Ekeblad Bref 1: 32 (1650: löper rop ut). Som .. i all Mans roop gick. Widekindi G2A 395 (c. 1676). Om det wore sant, som om .. (Lykaons högfärdiga o. ogudaktiga söner) gick i roop. Rudbeck Atl. 3: 760 (1698). Om deras (dvs. de båda svalornas) vänskap, tro och lydnad / I skogen gjordes mycket rop. Creutz Vitt. 74 (1759). Det kommit just i rop, / Hur hjertans väl vi trifvas hop. Lenngren (SVS) 2: 67 (1793). Gellerstedt 2Dikt. 58 (1881).
b) om ryktesvis skeende omtalande av ngn l. ngt, med särskild tanke på det anseende han resp. det därav får; äv. i uttr. motsv. de under a anförda; jfr 7, 9. Af allmänhetens rop du vill lycksalig skattas. GFGyllenborg Vitt. 1: 167 (1762, 1795). Fordom, då de publika skolorna hade ropet emot sig, söktes privata lärare åt de rikares söner. SKN 1845, s. 68. — särsk.
α) i uttr. för rop (och rykte) skull, med tanke på vad ryktet l. folk kan komma att säga därom; äv. närmande sig bet.: för skenets skull. Brahe Oec. 52 (1581; uppl. 1920). The måtte omsider .. (överlämna slottet), doch medh sådane wilkor, at them effterlåtit bleff, för roop skul, til 50 Man at förblifwa i sine Koyor vthan för Slottet. Widekindi KrijgH 385 (1671).
β) om rykte som ger ngn l. ngt gott anseende, lovprisande, beröm o. d.; äv. pregnant. Om Iba, Biskopen i Edessa, gick itt större Roop och Rychte, än han eliest war Beröm wärd. Schroderus Os. 1: 716 (1635). Hör iag dock .. / Eder Konst i rop och ros. Frese VerldslD 53 (1717, 1726). Franzén Pred. 2: 231 (1842).
γ) om rykte som ger ngn l. ngt dåligt anseende, förtal(ande) o. d.; äv. pregnant. Ondha budtbærare som paa oss roop och rygthe föra wilia j blandt then menige man. G1R 3: 101 (1526). De haffue vtkomit Ett skammeligh rop och Rychte, oppå peder pedersons hustru i det hon skulle wara En trulkieringh. ÅngermDomb. 17/6 1635, fol. 88. Hwilken som om sin medtienare eller tiänarinna ärerörigt tal utsprider, så at rop och rychte ther af kommer .., plichte dubbelt emot thet almänne lag förmår. Schmedeman Just. 1172 (1687).
9) (utom i a numera bl. tillf.) förhållandet att vara allmänt omtalad l. känd l. att allmänt vara känd för ngt visst l. ha ord om sig att vara l. göra så l. så l. ha det l. det anseendet, renommé, rykte, anseende; särsk. i sådana uttr. som bringa (förr äv. sätta l. komma l. föra) ngn l. vara l. stå l. komma (förr äv. komma sig) i (förr äv. ha) det l. det ropet, skaffa l. ge ngn l. ngt resp. ha l. få det l. det anseendet o. d.; i äldre ex. stundom svårt att skilja från 8 (särsk. 8 b). Pultava är en .. fästning, som våre Svenske med sitt stora nederlag A. 1709 hafva bracht uti ropet. Hübner Geogr. 337 (1738). ”Tvekar du,” sporde han först, ”om dess (dvs. gärningens) lastbarhet eller dess oskuld, / Väl, så hör i hvad rop den bragt den ena och andra”. Adlerbeth HorSat. 19 (1814). Törneros Bref 2: 81 (c. 1825). — särsk.
a) om gott rykte l. anseende.
α) med bestämning som anger ngt fördelaktigt l. gott som säges om ngn l. ngt l. som ngn l. ngt är känd (känt) för; numera bl. i anv. med nära anslutning till β (o. i motsv. uttr.). Däruti består en Prästmans rätta wärde, / .. Ei at han är i rop at han orerar wäl. Brenner Dikt. 1: 185 (1710, 1713). (Hon) var .. i stort rop så för sin skönhet, som för sin skarpsinnighet. Botin Hist. 1: 208 (1789). (Privatläraren) Zachleben .. stod i ropet såsom skicklig latinare. Neander 70År 221 (1929).
β) (fullt br., i sht i vitter stil o. vard.) pregnant; ofta (o. numera i sht) om en mer l. mindre efemär, i sht modebetonad ryktbarhet; särsk. i sådana uttr. som vara l. komma i ropet (förr äv. i rop l. i stort rop), stå högt i rop(et) (förr äv. i stort rop), bringa ngn l. ngt i rop(et), förr äv. ha stort rop, ha resp. få l. skaffa l. ge ngn l. ngt gott rykte l. anseende, vara resp. bli allmänt omtalad l. känd (ss. framstående l. utmärkt o. d.) l. namnkunnig l. berömd l. populär l. skaffa l. ge ngn l. ngt berömmelse l. popularitet; göra så att ngn blir allmänt känd l. att ngt kommer på modet o. d. Schroderus Sleid. 177 (1610: war .. vthi stort roop). (År 254) war Helenus, Biskopen i Tarso, .. i stoort roop. Dens. Os. 1: 194 (1635). Düben Boileau Sat. 45 (1722: dig bringa uti rop). Ibland Sculpteurer har vår Sergel största ropet. Björnståhl Resa 1: 385 (1772). Snart kommer du i rop — på nytt beröms du åter. Bellman Gell. 40 (1793). Andalusiens hästar stå i stort rop. Dahm GeogrElSkol. 91 (1858). Aaron Fors' konditori, hvars chocolad och pastejbageri voro mycket i ropet. Hellberg Samtida 1: 52 (1870). Paris stod under 1800-talets första hälft ej så högt i rop hos konstnärerna som förr. Laurin Konsth. 557 (1900). Hon (är) på ständig jakt efter krämkoppar, gravyrer av Martin, kristallspännen .., allt det där som just nu är i ropet. Carlsson Stockh. 106 (1915). särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. rop för ngt, med bestämning som anger i vilket avseende l. av vilken orsak ngn l. ngt har l. får gott anseende o. d. En Präst, som kommit i rop för sina predikningar. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Kowno, som i rop för snus och honing står. Jensen Mickiewicz Tad. 111 (1898).
b) (utom i β numera knappast br.) om dåligt rykte l. anseende, vanrykte.
α) med bestämning som anger ngt ofördelaktigt l. ont som säges om ngn l. ngt l. som ngn l. ngt är känd (känt) för; förr ofta i tautologisk förb. med rykte; förr äv. i uttr. rop för ngt, rykte att ha gjort l. att vara ngt. G1R 29: 867 (1559). Andeers Ersson i Niuela (klagade) att hennes dotter margit .. är komen i Rop och i Rycte att hon skall wara En hoora. UpplDomb. 5: 90 (1578). (Fången) hade lenge gådt widh skogen och är i Rop och Rychte för månge onde bedrifter. VRP 1633, s. 507. Hit intills har jag haft ropet för mig att vara den slarfvigaste och opålitligaste af alla meddelare till tidningar och tidskrifter. Rydberg Brev 2: 110 (1875).
β) (numera bl. tillf.) med attributiv bestämning som anger att det är fråga om ett dåligt rykte; i sådana uttr. som dåligt, äv. elakt (förr äv. ont) rop o. d. G1R 7: 68 (1530). At iagh för hans skul skal komma vthi itt ondt roop och rychte. Schroderus Waldt 20 (1616). (De) kommo sigh vthi elakt roop. Brask Pufendorf Hist. 181 (1680). Koksalt .. har länge stått i dåligt rop. Agardh Bot. 2: 33 (1832). Lyckligt klarerade vi också Juróks virvel .., som är i dåligt rop. TurForskn. 7: 290 (1919).
γ) (†) pregnant; särsk. i sådana uttr. som komma i rop, få dåligt rykte; komma l. bringa l. sätta ngn i rop l. komma ngn på rop l. föra ngn uti rop, gm sitt tal l. gm ngn handling o. d. skaffa ngn dåligt rykte. (De) göra .. ganska illa .., som komma en godh och oberychtat man eller qwinno j vppenbara roop eller rychte. OPetri 4: 305 (c. 1540). Thenn kuinnon, som jnne war satth, hade kommith honom påå rop och j fenngiellsse. TbLödöse 170 (1590). Joseph (ville) intet föra henne (dvs. Maria) vth j något roop. Lælius Jungf. F 2 a (1591). (Om de näpstes) skulle wäl många hålla Munn på sigh, som elliest bringer mång armer Man i Roop och Rychte. Rudbeckius Luther Cat. 115 (1667). Levin Schiller Cab. 1 (1800). (Dottern hade vid fönstret en ”tron”, på vilken hon brukade sitta o. ge inviter åt förbigående herrar) Den sätter mitt hus i rop i hela Staden. VexiöBl. 1826, nr 44, s. 2.
10) (†) så långt avstånd som ett rop höres. Ifrån det ena Hufvud-rå til ett annat, äre Sträck-rå eller Visare, som der emellan liggia synrätt, gemenligen ett roop emellan hvart. Abrahamsson 482 (1726).
Ssgr, se ropa ssgr.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content