BERÅDSLÅ, v. -slår, -slog, -slogo, -slagit, -slagen; se för öfr. SLÅ, v.; ngn gg BERÅDSLAGA, v. -ade.
Etymologi
[liksom ä. d. beraadslaa efter t. beratschlagen; jfr holl. beraadslagen; se BE- o. RÅDSLÅ med dess biform rådslaga]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. ä. t.] tr.: rådslå om, öfverlägga om. G. I:s reg. 11: 182 (1536). Att saaken berådslå. Därs. 13: 33 (1540). Wår wilie och begärenn (är), att j the szamme lägenheter (dvs. förhållanden) eder emellen berådslåå och bewäge (dvs. öfverväga) wele. Därs. 16: 585 (1544). (Eftersom) man sig .. om inge saker, som tilförende (dvs. före ständernas sammankallande) borde vara berådslagade .., öffvervägede och betenktte, haffuer koned samsettie (dvs. ena). A. Oxenstierna Skr. 2: 29 (1611). Hvarje Stånd ägde i sin kammare at berådslå och öfverväga puncterna. Schönberg Bref 3: 71 (1778). Nordström Samh. 1: 381 (1839; efter äldre källa). — [jfr holl. zij beraetslaeghden t'samen. dat sy Jesum .. dooden souden, t. sie haben beradschlaget ein neuwerung zu machen] närmande sig bet.: tänka på l. ämna l. besluta (att göra ngt). (Det) är berådslagit, att the landzender, som j fiordt icke vtgiorde kostgärder, skole nu hielpe till. G. I:s reg. 16: 105 (1544). Celsius E. XIV 257 (efter handl. fr. 1568).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. ä. t.] intr. o. refl.: rådslå, öfverlägga, rådgöra; rådföra sig.
a) intr. Thet wij dog icke göre kunde, för än wij widere hade berådslagit med then Saxeske Cancelleren. G. I:s reg. 11: 422 (1537). Wår wilie (är) att thu och andre flere här om bewäge och berådslå wele, hwadt rådeligist är. Därs. 18: 595 (1547). Att de ville berådslå öfver medlen till krijgsfolksens uppehelle. A. Oxenstierna Skr. 1: 219 (1634). Denne berådslog med Officerarne, och gick till St. Jago. Bligh XV (1795).
b) refl. Til her Bijrge Nilsson att han gör inthett bythe eller skifte opå någre godz och gårder med the Danske med mindre han berådslår sigh med Kong:e M:tt. G. I:s reg. 17: 557 (1545).
