SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BERÄKENBAR berä4ken~ba1r l. 030~2, adj.
Etymologi
[efter t. berechenbar]
(knappast br.) beräknelig; jfr BERÄKNINGSBAR. Själslifvet, liksom naturlifvet, är underkastadt bestämda lagar och derföre beräkenbart. Rein Psyk. 1: 293 (1876).
Spoiler title
Spoiler content