publicerad: 1904
BERÄDDA, v. -ade.
Etymologi
[y. fsv. berädda (Bidr. t. Skand. hist. 5: 388 (1510)), liksom ä. d. beredde sannol. af ett mnt. ord motsv. holl. beredden; se BE- o. RÄDDA]
(†) bärga, rädda. G. I:s reg. 3: 377 (1526). Hues skijb och goedz bergiett oc bereddith warder. Därs. 9: 46 (1534). Därs. 47.
Spoiler title
Spoiler content