BERÄKNANDE berä4knande, i Sveal. äfv. 0302 (ber`äknande Almqvist), p. pr. (af BERÄKNA 2) ss. adj.
Etymologi
[jfr d. beregnende, t. berechnend]
som beräknar l. som vittnar om förmåga att beräkna (möjliga eventualiteter); i sht i klandrande bem.: som egoistiskt beräknar hvad som kan vara fördelaktigt för honom själf, som har blott egen fördel i sikte. Dalin Fr.-sv. lex.(1842, under calculateur). En lågt beräknande egennytta. Hwasser V. skr. 2: 297(c. 1850). Jag skall aldrig bli en kall, beräknande, feg och krypande usling. Rydberg Frib. 259(1857, 1866). Tschuktscherna äro .. sluga och beräknande handelsmän, vana att tillvarataga sin egen fördel. Nordenskiöld Vega 1: 424(1880). Karl (V) var lika slug och beräknande som Frans (I) sorglös och obetänksam. Pallin Nya t. 16(1882, 1887). En hjärtlös, beräknande qvinna. Wirsén i VL 1899, nr 114, s. 2.(Sverres) ovanligt klara och kallt beräknande förstånd. Cederschiöld Sverre 37(1901).
