BERÖMVÄRD beröm4~væ1rd, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2 (berö´mvärd Weste; ber`ömmvä´rd Almqvist), adj.; adv. -T.
(i sht i skriftspr.) värd beröm l. lof l. pris, prisvärd; berömlig; i sht om handling, egenskap o. d. Intet lofligit (dvs. lofvärdt) eller berömm wärdt. Schroderus Uss. A 3 a (1626; möjl. två ord). Låta sig angelägit wara, then ena then andra med Berömbwärdh exempel .. at föregå. Resol. 7 mars 1678, § 13. Tessin Bref 2: 309 (1755; se under BERÖM 3 a). I Jemtland .. idkas Boskapsskötselen med berömvärd flit. Fischerström 2: 373 (1780). Ett .. berömvärdt uppförande. Snällposten 1848, nr 50, s. 4. (Denna lärobok) iakttager ett visst berömvärdt lagom, i hvad hon meddelar och utesluter. Claëson Skr. 1: 364 (1859). Wieselgren I g. dagar 414 (1887, 1900). — särsk. (†) = BERÖMLIG d. En tapper ock förfaren anförare, den i hela världen namkunnig ock berömvärd är. 2 RARP I. 1: 58 (1719).
