publicerad: 1904
BESANNA besan4a, i Sveal. äfv. 032 (besa´nna Weste; besànna Almqvist), v. -ade (pr. -er Spegel Återv. par. 11 (1711; i rim)). vbalsbst. -ANDE.
1) (numera föga br., se dock slutet) bekräfta (se d. o. I 3), intyga sanningen l. riktigheten l. verkligheten af (ngt); bejaka; jfr SANNA. G. I:s reg. 14: 302 (1542). Att Grammatica är högnödig uti huart ock ett språk, det måste alle Lärde besannas. Tiällmann Gr. 1 (1696). Alt detta som de gambla om dessa Æthioper i Söder skrifwa, besannas än i dag af Spanjorerna, Fransoserna (m. fl.). Rudbeck Atl. 3: 511 (1698). Den samma incommoditeten, som Hr .. C. berättar, kan jag besanna. 2 RARP I. 1: 39 (1719). Alle gamle häfder besanna, huru sorgfälligt Thorkel Knutsson har förvarat thronens tilbörliga myndighet. Schönberg Bref 1: 131 (1772). Dessa besannade allt, hvad Gustaf förut hade omtalat för bönderna. Fryxell Ber. 3: 21 (1828). Tillfrågad, om han sjelf varit närvarande, besannade han det. Dalin (1850). Till historiens besannande åberopade min farmor, att ... H. Lilljebjörn Hågk. 1: 100 (1865); jfr 3. — särsk. (i juridisk stil ännu fullt br., dock med anstrykning af ålderdomlighet) i fråga om juridiskt bindande intyg o. d.: intyga, bestyrka, bevittna, vidimera, verifiera. Begiäres .. att tilsyningzmännen måtte sin Attest Edel(ige)n besanna. Växiö domk. akt. 1697, nr 146. Så mångfaldiga, och, wid Guds Heliga namn, så dyrt besannada löften och försäkringar. Nordberg 1: 135 (i handl. fr. 1700). Skrifve ock samma uptekning under, .. och vare äntå plichtig, ther så fordras, at then med liflig ed besanna. ÄB 9: 1 (Lag 1734). Vid Hustruns underskrift .. måste nödvändigt vittnen besanna hennes frivilliga samtycke. Nehrman Jur. civ. 102 (1746). Ändå att (skuld-)brefvet af tillkallade vittnen icke är besannadt. Calonius 4: 381 (1798). Brandskadan får, hvad lösören beträffar, besannas med ed. Rabenius Kam. § 342 (1825, 1832). Edgång .. tjente så väl anklagaren att besanna sitt käromål som den anklagade att bestyrka sin oskuld. Strinnholm Hist. 3: 599 (1848). Stämning skall genom kärandens försorg delgifvas svaranden medelst handlingens öfverlemnande i hufvudskrift eller besannad afskrift. SFS 1899, nr 60, s. 2.
2) (numera föga br.) lämna bevis på l. bevisa l. styrka sanningen l. verkligheten af (ngt); jfr BEKRÄFTA I 3 e. Detta lämnar jag åt dem, som öfva desse operationer på ögonen, at utforska eller besanna. Rönnow Præs. i VetA 1768, s. 17. Med christligt saktmod, o min själ! / Ditt barnaskap besanna. Ps. 1819, 289: 3. Icke sällan skedde, att den förolämpande sjelf .. erbjöd sig att i holmgång besanna sin utsago. Strinnholm Hist. 2: 387 (1836). Beskow Minnesb. 1: 166 (1856, 1860).
3) [jfr fsv. sanna] (i sht i skriftspr.) utgöra bevis för l. bevisa l. ådagalägga sanningen l. riktigheten af (ngt), sanna; bekräfta (se d. o. I 3 c); med saksubj. The gamla Hieltars wapn .. äro wärde at förwaras til forna Sagors eller Historiens besannande. Peringskiöld M. upl. Dedik. 2 (1710); jfr 2. Ihre Föret. XXV (1779). (Kellgrens) spådomar om uppstigande auctorers värde besannades nästan alltid af erfarenheten. Stenhammar 301 (1797). Ett vittnesmål, på hvilket en dom skall kunna stödjas, måste genom omständigheter och anledningar kunna pröfvas och af dem besannas. Boëthius Nat. 191 (1799). Man trodde, att han skulle alltid förblifva, hvad han hittills varit, en ädel man; och framtiden besannade denna tro. Hedborn Skr. 2: 170 (1819). Utgången besannade Jeremie ord. Franzén Pred. 5: 89 (1845). Rydberg Ath. 2: 467 (1859, 1866).
4) (i sht i skriftspr.) erfara sanningen af, sanna; konstatera (sanningen l. riktigheten af); jfr BEKRÄFTA I 3 d. Du får nog besanna mina ord i en framtid. Nordberg 1: 325 (1740). Man vaknar, och besannar, / Att man är till. Stenhammar 188 (c. 1798). Vi skole då med vår egen erfarenhet besanna den gamle Syrachs ord. Wallin 2 Pred. 1: 187 (1824). Äfven Carl X skulle besanna den gamla satsen, att en säker lycka växer endast långsamt. Carlson Hist. 1: 139 (1855). Sturzen-Becker S. arb. 6: 108 (1868).
5) [jfr fsv. sanna] (i sht i skriftspr.) göra till sanning, förverkliga; nästan bl. ss. pass. i intr. anv. l. ss. refl.: visa sig vara sanning, blifva sanning l. verklighet, gå i fullbordan, sannas, bekräftas, bekräfta sig (se BEKRÄFTA I 3 c β). Om dessa rykten besannas, blir min glädje obeskriflig. Rosenstein 3: 437 (1790). Den djerfvaste af drömmar är besannad! Atterbom LÖ 1: 273 (1824, 1854). Sådant slut fick herr Gustaf Trolles stolthet den gången, och besannades sålunda det gamla ordspråket, att högmod går för fall. Fryxell Ber. 2: 235 (1826). Så att när morgonrodnans hand / Strör himlen full med flammors guld, / Hon finna må vid arbetet, / Dem (dvs. dem för hvilka) hon besannar dagens hopp. Thomander Skr. 2: 584 (1828). Min förmodan tyckes besanna sig. Palmblad Nov. 1: 110 (1840). Theodoros' farhågor hade .. icke besannat sig. Rydberg Ath. 301 (1859, 1866). Men att ”gamla märken icke stå” besannas i dubbelt afseende, då det är fråga om råmärken, hvilka mänskliga fattningsgåfvan .. ställt upp mellan tingen. Lysander Skr. 365 (1877). Läkarens spådom hade dock icke besannats. De Geer Minnen 1: 165 (1892).
Spoiler title
Spoiler content