SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1904  
BESCHALAD beʃa4lad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. SCHAL]
(tillfällig skämtsam bildning) insvept i l. iklädd schal(ar). (Sultanen) var en gravitetisk man, beschalad / Upp under näsan, och besatt med skägg. Strandberg 4: 286 (1857; eng. originalet: shawl'd).
Spoiler title
Spoiler content