BESEGLAD bese4glad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.1
Etymologi
[eg. p. pf. till föreg.; med afs. på den aktiva bet. jfr BEFAREN, BEREST o. d.]
(föga br.) om person: som seglat vida omkring. Den som wille wara aff någon ting berömbd, han skulle wara en beseglat man, och serdeles til ytterste werldenes endar. Rudbeck Atl. 2: 81 (1689).
