publicerad: 1904
BESEGLA bese4gla, i Sveal. äfv. 032 (bese´gla Weste; besègla Almqvist), v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE.
— jfr OBESEGLAD.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera mindre br.) segla på l. befara l. trafikera (ett farvatten); både om person o. fartyg. Dahlstierna Vitt. 104 (1691). De vattnen, dem Lybeckarne snart ensamme tilförene hade beseglat. Celsius G. I 717 (1753, 1792). (Lotsens) biträde är i alla fall af nöden för hvar och en, som första gången beseglar denna Led (dvs. Flintrännan). Klint Kust. vid Ostersjön 9 (1815). Att besegla ett öppet, förr okändt haf. Geijer I. 7: 51 (1819). Sjön och dess beseglare. Gosselman S. o. N. Amer. 1: 6 (1833). Den osäkerhet (för handelsfartyg), som hafvets besegling (under vikingatiden) ovedersägligen företedde. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 25 (1840). Besegla kanalen (dvs. Göta kanal). Crusenstolpe CJ 2: 346 (1845). Sunden beseglas sommar och vinter af otaliga farkoster. Palmblad Norge 10 (1846). De Geer i 3 SAH 1: 43 (1886). — särsk.
a) i bild. J. G. Oxenstierna 4: 295 (1815). Det (är) .. på denna .. spån, som vi beseglat tankens hela omätliga ocean. Leopold 4: 313 (c. 1820).
b) (numera föga br.) i pass. närmande sig bet.: vara segelbar. Oder beseglas moth 60 mil ifrån Ratibor til hafwet. Rudbeck Atl. 1: 156 (1679). Der tilförene beseglade siöar voro, äro nu stora skogsbackar. Hiärne 2 Anl. 362 (1706). Ett med passadvinden lätt besegladt haf. Geijer I. 7: 51 (1819). — (†) i p. pr. i pass. anv. Vthi then beseghlande Elfwen .. In navigabili flumine. Schroderus Comen. 471 (1640, 1647).
2) [jfr motsv. anv. i d., t. o. holl.] (numera föga br.) segla längs l. utmed l. omkring (en kust, ett land, en ö). Någre .. Personer, hwilke Africam, Asiam, och Americam beseglat .. hafwa. Schroderus Uss. A 4 b (1626). Besegla (kringsegla) et land. Lind (1749). Besegla .. mit Schiffen umfahren. Möller (1790). 1822 lyckades det kapt. Scoresby .. att besegla Grönlands östra kust ifrån 69° till 75°. Geijer II. 1: 152 (1825). Detta folk (dvs. fenicierna) beseglade .. en stor del af Europas kuster och öar. Holmberg Nordb. 72 (1852). Kindblad (1867).
3) [jfr motsv. anv. i d. o. holl.] (numera knappast br.) segla till, med (segel)fartyg anlöpa. Seendes att jagh Rigiske redden eij heller Runnön besegla kunde, och höll förty vegen åth Pernau. Gustaf II Adolf i Oxenst. brefv. 1: 156 (1621). Ingen fremmande skall samma hambn besegla. RP 6: 731 (1636). Nordberg 2: 576 (1740). NF 18: 694 (1894; i historisk framställning).
4) [jfr motsv. anv. i nt., holl. o. t.] (†) seglande upphinna, segla fatt, segla om. Schmedeman Just. 926 (1685). Besegla (omsegla) et annat fartyg. Lind (1749). jfr: Att för ankare besegla (dvs. segla upp mot) tiden (dvs. tidvatlnet), om den är för stark. Rosvall Skeppsmanöv. 1: 144 (1803).
Spoiler title
Spoiler content