[liksom ä. d. beseglet efter mnt. besegelt, af be- (se BE-) o. segel (se SEGEL); jfr holl. bezeild, t. besegelt]
(numera föga br.) om fartyg: (på visst angifvet sätt) försedd med segel; som seglar så l. så; vanl. i förb. väl beseglad, snabbseglande, illa beseglad, som seglar dåligt l. långsamt o. d. Boyiertter eller anner godh wäl besegladh Örligx skepp. G. I:s reg. 8: 251(1533). Then Lybiske Boijortt han war vpå, (var) icke .. så besegldh, att han kunde fölghe flåthen. Hist. handl. XIII. 1: 145(1564). (Fartyget) Reenen ähr ille besegelt. Därs. VIII. 2: 88(1566). Att the fast gamble schipp och inthet synnerligenn beseglde ähre. B. Justen i HSH 36: 216(1579). RARP 7: 188(1660). 4 eller 5 af de minsta och bäst beseglada Svenska skeppen. Nordberg 2: 245(1740). De sämst beseglade skeppen. J. Tengström i 1 VittAH 4: 264(1781). Almqvist(1842). — jfr ILLA-, VÄL-BESEGLAD.
