SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1904  
BESIFFRA besif4ra, i Sveal. äfv. 032 (besi´ffra Weste; bes`iffra Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. becifre efter t. beziffern; se BE- II 1 d. o. SIFFRA]
beteckna l. förse med siffra l. siffror; i sht i p. pf. Thomander Skr. 2: 574 (1835). (Furstens) soldtagare äro besiffrade efter deras regementers nummer. Tiden 1848, nr 171, s. 1.(gas-)klockan är nedsänkt till öfversta delningsstrecket på skalan (som ej är besiffradt). Tekn. tidskr. 1875, s. 114. Wulff Värsbildn. 42 (1896). — särsk. tonk. förse med besiffring (se d. o. slutet); utsätta (ackord o. d.) med siffror (öfver noten l. noterna i generalbasen); i sht i förb. besiffrad bas, basstämma med öfver noterna placerade siffror hvilka angifva beskaffenheten af de ackord som skola bildas till densamma, generalbas; numera nästan bl. vid undervisningen i harmonilära. Besiffrad Bas. Vogler Harm. känn. 1 (1794). Sextackordet besiffras med 6 och qvartsextackordet med 6/4. Möller Lärob. i mus. 28 (1880). I ensemblemusik och ackompagnemanger fick luta-, klaver- eller orgelspelaren (på 1600- o. under förra hälften af 1700-talet) i de flesta fall utföra sitt parti med ledning af en besiffrad bas. Wegelius Musikl. 1: 72 (1888). Berg Jadassohn Kontrap. 17 (1901).
Spoiler title