BESTICKA bestik4a l. 032 (besti´cka Weste; best`ikka Almqvist), v.1 -er, -stack, -stucko, -stuckit, -stucken. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. bestechen; jfr d. bestikke, holl. besteken; se BE- o. det starka verbet STICKA]
eg.: göra (ett) styng i l. på (ngt).
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (†) sticka, utsy; jfr BESTICKA, v.4 Wikforss (1804; under bestechen); jfr 2.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera knappast br.) bokb. öfversy kapitaler(na) på (en bok); jfr BESTICK, sbst.3 Weste (1807). Pergamentsband, hvilka skola förses med kapitaler och bestickas. AHB 111: 42 (1856, 1882). Vid bestickningen .. insättes boken .. i en lätt handpress och bestickes med två synålar, påträdda starkt sysilke eller tråd, vanligen af olika färg. Därs.
3) (†) ansticka (ett vinfat o. d.). Blifver något der af (dvs. af vin o. ”främmande drycker”) vnder och emellan låssningen bort-practiceradt, förr än det af vederbörande betiente blifvit behörigen bestuckit, mätt och proberadt, sådant belägges med Confiscation. Arnell Stadsl. 112 (1730; efter handl. fr. 1727).
4) [jfr solen sticker] (enst.) om solen: sticka l. bränna på. Knappt solen med dess första strålar / Sanct Peters koppardôme bestack. Leopold 2: 323 (1793, 1815).
