BESVÅGRAD besvå4grad, i Sveal. äfv. 032 (besvå´grad Weste; besv`ågrad Almqvist), p. adj.
Etymologi
[liksom d. besvogret efter t. beschwägert med anslutning till SVÅGER, hvilken anslutning dock ej ägt rum i de tidigast anträffade formerna -sveg-, -sväg- (jfr pl. svägrar till SVÅGER samt SVÄGERLIG, SVÄGERSKA m. m.); jfr BESVÅGRA o. FÖRSVÅGRAD; se BE- o. SVÅGER]
besläktad (med ngn) gm giftermål med (hans l. hennes) broder resp. syster l. gm (hans l. hennes) giftermål med (ens) broder resp. syster, i svågerlag (med ngn); ofta allmännare: gm giftermål besläktad; ofta med prep. med. The som .. äro mz honom (dvs. regenten) anthen Beswägradhe, eller genom Echtenskap bebundne. L. P. Gothus Mon. pac. 497 (1628). Andra som å ljka sätt uti up- och nederstigande grad med hwarannan beswågrade äro. Resol. 2 dec. 1703, s. 3. The twänne förbemälte Runestenar .. hafwa warit vpreste .. af twänne beswågrade hus. Peringskiöld Mon. upl. 226 (1710). Then, som ligger när ens slächting, then blir (enl. kanoniska lagen) besvågrad i primo affinitatis genere (dvs. gm svågerlag af första slaget). Nehrman Inl. t. jur. civ. 182 (1729). (Sverges konung) Birger, med hvilken han (dvs. Erik Menved) var dubbelt besvågrad. NF 4: 670 (1881). D. och .. P. .. voro .. på ej alltför långt håll besvågrade med Benzelii hustru. Forssell i SAH 58: 172 (1882). — särsk.
b) (numera föga br.) i uttr. väl besvågrad, som är gm giftermål besläktad med ansedda personer l. släkter. Väl förmögen och väl besvågrad. Schönberg Bref 2: 244 (efter handl. fr. c. 1690).
