publicerad: 1906
BESÅ beså4 (beså´ Weste), v. -r, -dde, -tt, -dd. vbalsbst. -ENDE, -NING.
(i sht i skriftspr.)
1) [jfr motsv. anv. i mnt. o. holl.] (†) så, utså (säd, frö o. d.). (Ryssarna hafva) huggit suedland .. ock beszoodd xx lester spanmooll. BtFH 3: 56 (1535). Föruthan alt thetta kunna och .. thesse Säder och Krydder besåås och beplantas; nembl. Mais .., jemwäl och lacrisia oc andre Rötter .., så oc färgokrydder. Risingh Landb. 37 (1671). At han aktar på, då hennes (dvs. lindens) frö mognar, .. dem afplockar, och uti fet och skuggig jord besår. Dahlman Humleg. 54 (1748). Om Träns erhållande genom besåning af kärnor. Lundberg Träg. 60 (1754, 1780). jfr: Somlighe äro the ther j törnen besådde warda. Mark. 4: 18 (NT 1526; Bib. 1541: the som j törne sådde äro).
2) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t. samt fr. semer] så säd (l. andra frön) på (åker, fält, trädgårdsland, rabatt o. d.); inså; ofta med en af prep. med inledd bestämning angifvande det sädesslag, den frösort osv. som sås. En .. daal, then intet haffuer brukat warit, ey heller besådd. 5 Mos. 21: 4 (Bib. 1541; Luther: beseet). Tå theras (dvs. böndernas) Åhrswäxt mehra gäller, kunne the och vpbruka och besåå mehra Land. Schroderus Uss. H 1 a (1626). Täppor hägnas .. til Lijn, Hampa, Rofwer, Senap, Måll, Rofwefröö, Kåhlfröö Walmogef(r)öö etc. och besås här medh heela Åkerstycket sommestädes. Risingh Landb. 58 (1671). Det skulle vara .. et hedrande företagande, .. om .. våra .. kale Berg och stora Ljunghedar blefvo med Biörke-frö besådde. Brummer Jagtlex. 37 (1789). Rikt besådda skörde-land. Leopold 2: 119 (1794, 1815). I Dälderna planteras vanligt tobak, bomull och allehanda Köksväxter; men högderna besås med säd. Ödmann M. Park 33 (1800). Seg och bindande lera bör, under i öfrigt lika förhållanden, besås tätare, än lös jordmån. Lundequist Landtbr. 271 (1840, 1855). Sedan besåningen gått för sig och plantorne uppkommit borttagas fröträden. Segerdahl Handledn. 122 (1843; i fråga om själfsådd af skog). Ljungby flygsandsfält, som är af kronan tagen (tryckfel för taget) under besåning och vård. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 374 (1856). Dessa (brända) boningar kunna återuppbyggas, dessa (förhärjade) fält kunna åter besås. Topelius Fält. 4: 117 (1859, 1864). När .. jorden (i varmbänken) blifvit tjänlig att röra i, utbredes den, krattas, klappas och besås. Abelin Villaträdg. 116 (1903). Att den till åker odlade delen af .. marken blifver .. igenlagd och besådd till gräsvall. LD 1906, nr 14, s. 2. — (†) En pöl .. med stor kostnad fylld och planerad samt besådd af kålrötter. F. A. Burman (1802) hos Nordlander Norrl. saml. 112. — jfr KORN-, NY-, O-, RÅG-BESÅDD m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv. Iagh skal besåå Israels hws och Iuda hws, bådhe medh folck och fää. Jer. 31: 27 (Bib. 1541; Luther: besamen). Det allsmäktiga ”Varde!” som i tidens upphof ljöd genom de tomma oändliga rymderna och besådde dem med ljus och lif. Melin Jesu lefv. 3: 6 (1849, 1860); jfr 3.
b) i bild. Djefvulen ofta besår vårt syndiga hjerta med ogräs. Nicander Minnessann. 14 (1769). Den dygdiga besår ej den bana, han skall genom lifvet vandra, med törne. Boëthius Sed. 173 (1807). Talaren äger att hoppas, det han, från Predikstolen, icke besår en jord, som är alldeles öfverlemnad åt sitt ödesmål. Ödmann Anv. t. pred. 9 (1807, 1812). Otacksam vore vår tid, om den glömde, att vår nutida andliga odling i så mycket just vuxit upp ur den jord, som han (dvs. Voltaire) rödde, plöjde och besådde. NF 17: 1357 (1893). jfr: En siäl (bör) strax i sin vår likasom besås med goda och fasta grundmeningar. Rydelius Förn. 151 (1721, 1737). — jfr TÖRN-BESÅ.
3) [bildlig anv. af 2; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt fr. semer] beströ l. öfverströ l. öfversålla (ngt, i sht en större yta, med ngt); strö ut (ngt) på l. öfver (ngt). Vladimir, rasa ej så mot Christi rike på jorden / Och med de trognas lik beså ej de blomstrande fälten! Stagnelius 1: 8 (1817). Skolmästaren hade samlats med skolbarnen och besått vägen ett långt stycke utanför bygrinden med pillöf och pilqvistar. Lovén Folkl. 18 (1847). Hvem har besått himlafästet med dessa tindrande diamanter? Dalin (1850). Öken-vandringens tid var i alla fall lång nog för att hafva besått ökenvägen med de första utvandrarnes grafvar. Bremer G. verld. 3: 229 (1861).
4) [utveckladt ur 3; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt fr. semé] i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. med prep. med, stundom af: öfverströdd l. öfversållad med (föremål af samma l. likartadt slag). Hela marken var rundt omkring besådd med ruiner (efter det att ett krutmagasin sprungit i luften). Björnståhl Resa 2: 31 (1773). En ö, som uppreser sig med höga .. stränder öfver elfven och öppnar en rik utsigt öfver det med boningar tätt besådda land, som .. höjer sig från .. flodens bädd. (Forssell o.) Grafström Ett år i Sv. 42 (1828). Campania, det herrliga slättlandet, under Romerska tiden besådt af städer och praktfulla villor. Palmblad Geogr. 271 (1835, 1851). Himlen är besådd med stjernor. Almqvist (1844). Tätt är löfvet, dunkel skogen, och vägen med stenar besådd. Strandberg 2: 160 (c. 1859). Cid .. / Viste sedan sina skatter: / Sin gemål och sina döttrar, / Väl med perlor ej besådda, / Ej med guld och ädla stenar, / Men med hjertats oskuld präglad / I hvartenda anletsdrag. Oscar II 1: 211 (1859, 1886). Den med större och mindre öar, holmar och klippor besådda skärgård, vi redan .. haft tillfälle att i korthet beskrifva. Ill. Sv. 2: 162 (1866, 1886). — jfr BLOMSTER-, PÄRL-, RUBIN-, STJÄRN-, TISTEL-BESÅDD m. fl. — särsk. [jfr t. besäete schilder, fr. un écu semé de trèfles] herald. beströdd (se BESTRÖ 3 a α). På frånsidan (af sigillet) ser man en med hjertan besådd sköld, der ett lejon löper öfver 3:ne strömmar. P. Wieselgren i SKN 1841, s. 162.
Ssgr (till 2): BESÅNINGS-HUGGNING030~20. [jfr d. besaaningshugst] skogsv. jfr -HYGGE. Förberedningshuggning eller Förhuggning förekommer egentligen vid besåningshuggning i bokskog. Cnattingius 38 (1874, 1894). —
-HYGGE~20. [jfr t. besamungsschlag] skogsv. Arrhenius Jordbr. 3: 210 (1862). Besåningshygge = sjelfbesånings-, sjelfsåningshygge. En afverkad skogstrakt, på hvilken återväxt påräknas uppkomma genom s. k. sjelfsådd, d. v. s. genom markens befröande från närstående skog eller från särskildt qvarlemnade fröträd. Cnattingius (1873, 1894).
Spoiler title
Spoiler content