SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BETA, v.4 bett.
Ordformer
(betta (inf.) Serenius (1741; under beta))
Etymologi
[jfr sv. dial. beta, betta, sela på, spänna för, nor. beita, spänna för, isl. beita, betsla, spänna för, fht. beizan, feng. bætan; se för öfr. etym. afd. under BETA, v.1 Formen betta torde bero på anslutning till BETT i bet. betsel]
(†) eg. lägga bett i munnen på (häst); sela på, spänna för (två hästar för en vagn). Beta hop, beta ök(,) jungere equos, it. cum duo rustici unam præstant bigam equorum. Adressen 1775, sp. 327. Dähnert (1784).
Särskilda förbindelser:
BETA FÖR l. FÖRE. (†) spänna för. Beta före, subjugare, subjungere. Schroderus Comen. (1639). Lex. Linc. (1640). Beta för, Jugum imponere, equos jungere. Schenberg (1739). Beta vel Betta före (equos currui jungere) To put to the horses. Serenius (1741). Lind (1749). Beta för hæstarna. Ihre Gl. (1769). Möller (1790).
BETA UTUR. (†) sela af, spänna från; jfr BETSLA UR. Lind (1749). Möller (1790).
Spoiler title
Spoiler content