publicerad: 1907
BETECKNA betek4na, i västra Sv. stundom, nästan bl. hos äldre personer, bete4kna, i Sveal. äfv. 032 (bete´ckna Weste; betèkkna Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.).
1) motsv. TECKEN i bet. märke: anbringa (ngn gg: utgöra) ett tecken l. märke på ngt; stundom svårt att skilja från 6.
a) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., t. o. ä. eng.] (numera mindre br.) med obj. betecknande det på hvilket tecknet l. märket anbringas: märka (ngt), förse (ngt) med ett märke (af ngt slag); i sht med prep. med: märka (ngt) med (ngt), förse (ngt) med (ett märke l. dyl.); sällan med saksubj.: tecknas l. vara tecknad på (ngt). The vthwalde skola teknas i sin anlete .. Sedan bör osz begrunda, hwadh thetta Gudz tekn är på the vthwalde, och hwilka beteknas? Baazius Upp. 58 a (1629). Thet (stämpel-)papper, som icke är beteknat med thes (dvs. fullmäktigens) namn, skal icke hafwa någon kraft eller af något wärde wara. Schmedeman Just. 1089 (1686). De fransöska Mynten .., som äro .. med A betecknade. Möller (1745; under A). Korsets bild beteckne / Din panna och ditt hjerta. Thomander 2: 596 (1828); jfr α. (Schwedenstein) är .. af ett slags rödfläckig granit och betecknad med ett G. A. 1632. Beskow Vandr. 1: 80 (1833). Med kråknäbb beteckna ett ställe i en bok. Dalin (1850). Melin (1853; under σημαίνω). Cavallin (1873; under signo). Läggen (i handskriften) äro nedtill på första sidan betecknade i bokstafsföljd. Quennerstedt Karol. krig. dagb. 2: I (1903); jfr 6 a. jfr: Denna (på en hjälm fästa, förgyllda) blixt, som kom ur ett med mörckare färgor betecknat moln. Mörk Ad. 2: 340 (1744). — (†) Min Kråpp (är) framman til .. all öfwer medh ärr beteknad. Schroderus Liv. 911 (1626). — särsk.
α) i bild. O alzmechtige ewige gudh, .. lätt vp för honom (dvs. för den som skall döpas) thina welgerninges dör, på thet han måå warda beteknat medh thin wisdoms tekn. O. Petri Handb. A 4 a (1529). Handb. 1693, s. 6.
β) [jfr motsv. anv. i t.] förse (en farled) med afgränsande l. vägledande märken, utstaka, utpricka (jfr 6 a α). Latha arliga vthmerkia och betekna retta ledhen oc segladzet fram om stregnes (dvs. Strängnäs) .. settiandis ther stora stænger löffrusker eller annadt vist tekn. G. I:s reg. 4: 267 (1527).
γ) [efter mlat. signare; jfr motsv. anv. i dan. o. t.] om korstecknande. Munkarna moste .. föruthan någen besynnerligh Orsak betekna sigh medh thet helige Korsz. Schroderus Osiander 2: 233 (1635). Därs. 405. — särsk. [efter mlat. consignare, signare; jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) (till dopets bekräftande) med olja korsteckna (den döptes panna). Betekna (thet är, at firma then Döpte). Schroderus Osiander 1: 843 (1635). (Bonifacius) wille effter Påfweskt Sätt beteckna them han döpte, medh then helge Smörjelsen. Därs. 2: 428.
δ) [jfr motsv. anv. i t.] signera; med prep. med: underteckna, signera (en skrift, en tafla l. dyl.) med (namn l. en viss signatur). Det fins några verser i September-numret af ”Magasin för unga damer” .. betecknade med signaturen B. Nyblom Hum. 128 (1874, 1883). — (föga br.) För öfrigt finnas dels betecknade, dels honom (dvs. Vinckboons) tillskrifna taflor i många af Europas museer. Dens. i NF 17: 1085 (1893).
b) (†) med obj. betecknande det märke som anbringas på ngt; med prep. på: anbringa (ett märke l. dyl.) på (ngt), teckna (ngt) på (ngt). Men effter thet (dvs. Guds tecken på hans utvalda) beteknas genom the osynliga Gudz Englar, är och teknet andeligit och osynligit. Baazius Upp. 58 a (1629). Ett Skep .. medh thet Danska Wapn, och Tree Cronor ther vthi achter vppå betecknadt. Girs G. I 234 (c. 1630).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl., t. o. ä. eng.] motsv. TECKEN i bet. symbol, sinnebild, bild; med personsubj.: symbolisera, gifva (ett mer l. mindre sinnebildligt) uttryck åt (ngt); i sht i förb. beteckna (ngt) med l. genom ngt, symbolisera (ngt) gm ngt, använda ngt ss. sinnebild l. symbol l. tecken (för ngt) (i pass.: få sitt mer l. mindre sinnebildliga uttryck i ngt), äfv.: förstå l. mena (ngt) med ngt, inlägga en viss bet. i (en symbol l. ett tecken); med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: vara sinnebild l. symbol l. tecken af l. för (ngt), föreställa l. betyda (ngt); jfr BEMÄRKA 1. Evigheten betecknar man med en ring. Korset betecknar tron, hoppet betecknas genom ett ankare. Hwem (dvs. vid hvem) skola wij likna gudz rijke? och medh huad lijknilse wilia wij betekna thet. Mark. 4: 30 (NT 1526; Luther: durch wilch gleychnis wollen wir es furbildenn? Vulg.: cui parabolæ comparabimus illud? gr. ἐν ποίᾳ παραβολῇ παραβάλωμεν αὐτήν;). O gudh som wille mz echteskapet betekna then stoora hemligheet: at såsom mannen och qwinnan warda jtt kööt, så är och Chr(istu)s jtt mz sinne helga forsambling. O. Petri Handb. C 2 a (1529). Thet Romerska rikit beteknas vthi Daniels Prophetie eller syn medh thet grömesta wildiuret. L. Petri Dial. om mess. 53 b (1542). (Erik XIV) hade .. uttgrafvit en åsne uti kopper, som bar en säck, ther igiönom ville han betäckna, then svenske almogen skulle altidh vara honom undergifvin och undergå hvadh som han pålade. RA 2: 277 (1569). Olia i then H. Skrifft betecknar Gvdz ynnest och nådhe. Rudbeckius Kon. reg. 107 (1615); jfr e. Tu (Venus) bäär een Rosen Krantz, men hwad troo thet beteknar? / At Jungfruns röda Kind som Rosen hastigt bleknar. Spegel Guds verk 63 (1685). Til tankarnas och tingens vedertekn, höra ock vtvertes gierningar och vissa vedertagna Ceremonier. The hafva bägge något större likhet med tankarna och tingen, hvilka the skola betekna, än ord och orde-former. Rydelius Förn. 286 (1722, 1737). At jag heter Argus .. Icke beteknar det at jag har skarpare syn, än alla andra. Dalin Arg. 1: 36 (1733, 1754); jfr e. Beteckna eller bemärka, kallas med tecken vissa ting tillkänna gifva. Hof Skrifs. 2 (1753). Måhända skall .. med Ymers död betecknas den, också i några andra Mythläror antydda, omskapningen af jordytans och dunstkretsens uräldsta skick. Ling Edd. 68 (1820). Idéen är alltid högre än symbolen, det betecknade mera vidtomfattande än det betecknande. Stagnelius 2: 743 (c. 1820). Dessa bilder och många ännu, som betecknade ljusets / strider på himmelens hvalf och i menniskans sinne, de voro / skurna af mästarens hand i den ringen. Tegnér 1: 18 (1825). En orm, som biter sig i stjerten, betecknar evigheten. Dalin (1850). Christi försoningsdöd blef (i den kyrkliga konsten) ej sällan betecknad med ett fartyg, hvaruti den döde frälsaren nedlades på en bäddad säng. Brunius Gottl. k. 3: 139 (1866). jfr: Anar du ej hjertats fröjder, — eller, / Bleka engel, säg, / Äger du vid femton år ett öde / Att beteckna re'n? Runeberg 3: 87 (1832, 1852). — särsk.
a) i numera obr. förb. (Klädernas aftagande vid ankomsten till Rabe på resan till Mecka) sker till att beteckna sig vara döde värden (dvs. för världen) och honom afdragne. Eneman Resa 1: 223 (1712). Man kan intet beteckna alla Guds egenskaper i en enda figur, och derjemte bibehålla ett vackert utseende. C. A. Ehrensvärd 53 (1782). Enkel blir den fest, hvari Universitetet vill beteckna sina känslor. Fahlcrantz Skr. 5: 205 (1832, 1865).
b) (enst.) abs.: vara symbol l. tecken af l. för ngt. Allt i Naturen betecknar. Thorild 2: 284 (c. 1790).
c) teol.
α) i fråga om gammaltestamentliga personer l. händelser l. förhållanden ss. förebilder l. typer för Kristus l. nytestamentliga personer osv.: vara förebild l. typ för l. hänvisa på l. förebilda (en viss nytestamentlig person osv.); i förb. betecknas med ngt, förebildas gm ngt. Aldrig skole i nagen tiid kunne beuisa medt Scrifftenne .. att then Offuerste Presten i gambla testamentit skall betechna Pauen. G. I:s reg. 5: 171 (1528). O alzmechtige ewighe gudh tu som .. haffver fördt thin almogha Israel torskoddan ther jgenom (dvs. gm Röda hafvet), ther thin helga döpelse mz beteeknat warder. O. Petri Handb. A 4 b (1529). (MelkiSedek) beteknar her .. Christum. Glossa t. 1 Mos. 14: 18 (Bib. 1541). Emporagrius Cat. R 7 b (1669). Josephs bortsäljande beteknade, at Jesus skulle så blifva såld. Lind (1749). Gamla Testamentets offerlamm betecknar Jesus såsom ett försoningsoffer för hela verldens synd. Franzén Pred. 2: 25 (1842). jfr: At han (dvs. läsaren) medh then öffuersta Presten platt ingen annan beteknar eller vthtydher (dvs. i öfversteprästen icke ser förebilden för ngn annan), än Christum. Förspr. t. GT a 5 b (Bib. 1541).
β) [efter lat. significare; jfr motsv. anv. i t.] om den reformerta kyrkans uppfattning af förhållandet mellan det synliga o. det osynliga i sakramenten, i sht i nattvarden. Calvinus nämner Dopet itt Tekn, och nya Födelsen thet Beteknade. Schroderus Osiander III. 1: 363 (1635). Hade Christus welat insätja et sådant Sacrament, hwilket skulle allenast betekna och betyda Hans frånwarande lekamen och blod, tå hade Han ei uphäfwit Påskalambets Sacrament. Spegel Pass. 57 (c. 1680). Brödet och vinet (enl. den luterska läran) icke blott beteckna (significant), utan meddela (conferunt) Christi lekamen och blod. Norbeck Theol. 170 (1840, 1866). Cornelius Lärob. i kyrkoh. 63 (1860, 1878).
d) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i fråga om grafiska symboler. Bokstäfverna x, y och z beteckna i matematiken obekanta storheter. I kemien betecknar man grundämnena med vissa bokstäfver eller bokstafsförbindelser; Pb betecknar t. ex. bly. På väderlekskartor betecknar man vindens riktning genom pilar. S. A. Cronstrand i VetANH 1811, s. 292. De fyra .. kombinerade Omdömesformerna, hvilka för korthetens skuld betecknas med vokalerna A och I .. E och O. Afzelius Log. 19 (1847, 1864). Redan under den alkemistiska perioden använde man vissa tecken, eller symboler, för metallerna. Så betecknades guldet med solens symbol ⊙, silfret med månens ☽ (osv.). Cleve Handlex. 355 (1883). Kors-tecknet (höjningstecknet) framför noten gör den ton, noten betecknar, ett halft tonsteg högre. Bergenson Musikl. 15 (1903). Provinser och länder betecknades (i den egyptiska hieroglyfskriften) med något för dem egendomligt naturalster, exempelvis Öfre Egypten genom lotusblomman, Nedre Egypten genom papyrusplantan. 2 Uppf. b. 10: 114 (1906). Siffertal användas (i chifferskrift) mycket ofta till betecknande af vissa ord, personnamn o. s. v. Därs. 135. jfr: En del af tonsystemets toner, lilla och ettstrukna oktaverna, (kunna) betecknas såväl i f-klav som g-klav. Bergenson Musikl. 11 (1903). — särsk. [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i fråga om tecken för de talade ljuden l. (vid sekundär skrift) i fråga om tecken för de i den vanliga skriften använda bokstäfverna; med personsubj.: (skriftligen) återgifva; med prep. med l. genom: teckna l. skrifva (ett ljud l. en bokstaf) med (en viss bokstaf l. bokstafsförbindelse l. ett visst tecken); med saksubj.: betyda, återgifva (ngt). Tecknet .. betecknar i Morses telegrafiska alfabet bokstafven i. Skriften är inrättad, att beteckna de liudämnen, som i orden uttalas. Hof Skrifs. 202 (1753). De skillnader i ljudet, hvilka genom bokstäfver ej kunna betecknas. Rosenstein i SAH 1: Föret. 3 (1801). Intetdera (skriftecken borde) kunna beteckna mer än ett ljud. Därs. Rydqvist SSL 4: 109 (1868). Läsningen betyder .. att utsäga det betecknade, skrifningen betyder däremot att beteckna det utsagda. Lyttkens Läsl. 17 (1883, 1903). I främmande ord betecknas ö-ljudet äfven på andra sätt (än med ö). Linder Regl. 22 (1886). De i de två sista momenten omtalade ljudskillnaderna .., hvilka vi betecknat med stående stilar till skillnad från de motsvarande med lutande stilar betecknade ljuden, äro svåra att urskilja. Lyttkens o. Wulff Utt. Inl. 24 (1889). Ce i slutet av ord, samt c framför hård vokal (ç) och ä, samt i slutet av stavelser ärsättas, när de beteckna s-ljud, med s. Därs. 45. Vokalerna, såsom de vekare delarna, betecknas (i Arends' stenografiska system) genom till sin form och längd olika bindestreck, ”uppstreck”. 2 Uppf. b. 10: 145 (1906). jfr Rydelius Förn. 286 (1721, 1737; se ofvan).
e) [jfr motsv. anv. i d., t. o. ä. eng.] i fråga om det språkliga uttrycket (ordet osv.; vid åtbördsspråk: gesten osv.) ss. tecken l. symbol för en betydelse; med personsubj.: uttrycka, benämna; med prep. med: uttrycka (ngt) gm (ngt), äfv. förstå l. mena (ngt) med (ngt); med saksubj.: betyda, vara benämning för l. namn på (ngt). (Med ordet junker) betäcknades en vnger Hielte. Girs Edelh. A 1 a (1627). (”Målet”, dvs. språket, är icke) annat, än at man medh Rösten, och röstens margfaldige bögiande, lämpande, och länckiande beteknar, och ett mål gifwer å sijne tanckars obegrijpeligheet. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643). Jag påminner .., at jag med Tencke-Gåfvor förstår all slags Facultates cogitandi i gemen: med Kennedoms-Gåfvor betechnas Facultates percipiendi. Rydelius Förn. 79 (1720, 1737). Pronomina Possessiva, som beteckna en egendom. Bäckström Fr. spr. 14 (1729). Orden äro frivillige tecken. .. Så finner man ock, att åtskilte folkslag med åtskilta ord samma ting beteckna. Hof Skrifs. 9 (1753). Några Fœminina beteckna bägge könen af djur. t. e. Apa. Sahlstedt Sv. gram. 14 (1769). Våra föreställningar måste vi beteckna, dels för att så mycket lättare kunna inprägla dem i minnet, och dels för att kunna meddela dem åt andra. Tuderus Kiesewetter 155 (1806). (Barnens) fröjd var så gränslös, att de funno inga ord och knappast någon rörelse att beteckna den med. Knorring Ståndsp. 2: 120 (1838). (Namnen Storforsen o. Gedungsen) beteckna (utom själfva fallet) äfven den en half fjerdingsväg långa forssen. Englund Gedungsen 16 (1853). Begreppet fins före det ord som betecknar det. Stjernström Whitney 138 (1880). Det som betecknas med grammatiska former, har icke, såsom det med sjelfva ordet betecknade, en tillvaro utanför språket, men inom språket har det åtminstone för betraktaren tillvaro oberoende af det ljudelement, med hvilket, eller öfverhufvud det sätt, hvarpå det betecknas. C. Cavallin i Öfvers. af Filol. sällsk. i Lund förh. 1881—88, s. 29. Flertal betecknas (i åtbördsspråket) genom ett upprepande af gesten eller genom att tillägga tecknet för ordet ”flere”. NF 18: 475 (1894). Det personliga pronominet af tredje personen, hvilket bestämmer infinitiven, men afser den egentliga satsens subjekt, (har) under språkets alla utvecklingsskeden betecknats än med honom etc., än med sig. Ljunggren Sig o. sin 9 (1901). Språket har .. ej ord nog för att beteckna alla de 18 finleksgrader af sten, grus och sand, som ingå i klassifikationsförslaget. A. Atterberg i LAHT 1903, s. 227. — (†) Weta Tingsens åthskilligheeter, och kunna betekna (vthmärkia) hwart och ett wid sitt Namn. Schroderus Comen. 2 (1641, 1647; uppl. 1640: nämpna). — jfr KÖN(S)-, ORSAKS-, PERSON-BETECKNANDE m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t.] (numera föga br. utom i a) antyda, angifva, gifva till känna. Thet sadhe han til ath betekna aff hwadh dödh han döö skulle. Joh. 12: 33 (NT 1526; Luther: zu deutten, wilchs todts er sterben wurde, Vulg.: significans qua morte esset moriturus, gr. σημαίνων ποίῳ ϑανάτῳ ἢμελλεν ἀποϑνήσκειν). Betekna, Giffwa tilkänna. Helsingius (1587). Christus wil här (dvs. i Upp. 1: 12 ff.) betekna, .. hurudan Gudz församblingz frijheet är. Baazius Upp. 16 a (1629); jfr 2. Såsom och then H. Kyrkian vthi then andelige Rätten medh effterföljande Ord beteknar och säger. Schroderus Albert. 4: 51 (1638). De nummer som stå efter åt, betekna paginam i detta verk. Linné Gotl. Z 7 b (1745). Han beteknade honom huset; er bezeichnete ihm das Haus. Möller (1790); jfr 6. I ett kloster snart förbyts (gm kristendomen) den herrliga verlden, / Der blott klockornas sorgliga ljud .. / Ängsligt beteckna få den trögt framskridande tiden. Stagnelius 1: 14 (1817; yttradt af satan). En .. noga betecknad periodicitet. Agardh Bot. 2: 196 (1832). (Poemets) i anmälandet .. betecknade verkliga brister. Atterbom Siare 4: 14 (1847). När den rike mannen hade kommit till det osaliga förvaringsrum som vår Frälsare betecknar. Thomander Pred. 2: 63 (1849). Jag betviflar icke, att jag ännu skall finna henne på det betecknade stället. Rydberg Ath. 349 (1859, 1866; uppl. 1876: öfverenskomna). Wigström Folkdiktn. 2: 98 (1881). — [jfr motsv. anv. af lat. significare] (†) låta förstå. Då måltijdztiden förbij vaar, beteknade Rosette, att hoon intet kunde loffva, att Nympherne finge föllia uth mz. U. Hiärne Vitt. 45 (1665). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i sht i skriftspr., fullt br.) i förb. beteckna (ngn l. ngt) såsom l. som (ngt), kalla l. förklara (ngn l. ngt) för (ngt), utpeka l. angifva (ngn l. ngt) ss. (ngt). Snellman El.-curs 3: 20 (1840). Apostelen betecknar det profetiska ordet såsom ett fast ord. Thomander Pred. 1: 18 (1849). De österrikiska forskarne betecknade sjöns vatten .. som bittersalt och onjutbart. PT 1901, nr 224, s. 3. Såsom Kinas ”kommande man” betecknas på vissa håll i den utländska pressen den till guvernör i Petschili nyligen utnämnde Juanshikai. Därs., nr 267, s. 2. Att hon (dvs. Laura) skulle ha .. varit gift med Hugo de Sade .., det vågar jag beteckna som en löjlig osanning. Wulff Petrarcabok 94 (1905).
b) närmande sig bet.: teckna, framställa, skildra. (Judits bok är enligt någras förmenande) een sköön dicht, eens heligs andarijks manz, then ther haffuer welet affmåla och betekna, then stora lycko och segher, som Gudh allstädhes gaff the Judiska folckena. Förspr. t. Judit (Bib. 1541). (Prästerna) skola icke .. namngifwa och beteckna någre Stumme, och hoos osz i gemeen obekante Synder, Wijdskepelser och Miszbruk. Kyrkol. 2: 2 (1686). Denna .. källa (dvs. K. XII:s bref) synes oss både i politiskt och militäriskt hänseende, liksom i betecknandet af konungens karakter, af särskild vigt. Beskow K. XII 2: 120 (1868). jfr: Thetta är Jesu Christi oppenbarilse then gudh .. haffuer beteeknat sendandes medh sin engil til sin tienare Joannem. Upp. 1: 1 (NT 1526; öfv. 1780, 1883: gifvit det tillkänna, Luther: hatt sie deuttet, Vulg.: significavit, gr. ἐσήμανεν); jfr 2. — [jfr mnl. twe boeken der Machabeen beteekenen die striden tusschen die hertoghen der Joden ende tvolc van Persen] (†) om skrifter o. d.: skildra, innehålla. Förtalet til Engelen i Epheso (Upp. 2: 1), betecknar 1. Christi befalning til at schriffua. 2. Christi beschriffning aff sit wälde öffuer stiernor och liusestakar. Baazius Upp. 20 a (1629).
4) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnl.; med afs. på bet.-utvecklingen jfr isl. merkja, lat. notare] (†) uppteckna, anteckna. Hwar (dvs. hvar o. en) epter som wii honum betæcknadt haffue her nædhen fore. G. I:s reg. 1: 209 (1524). Böker, ther vdij man alle regenskaper scriffuer och betechner. Civ. instr. 6 (1541). Efftersåm kiöpebrefvett vidare förmehler, .. ther uthi alla gårdar medh räntan ähre betecknade. Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 105 (1589).
5) [jfr motsv. anv. i eng.] (mindre br.) motsv. TECKEN i bet. förebud: förebåda, bebåda; betyda. Dhetta Tecknet hade Ionathan fått utan twifwel aff Gvdi genom Presten Ahia, elliest hade han icke kunnat wetta antingen det ena eller det andra skulle beteckna honom någon Lycka och Framgång i sitt företagande. Rudbeckius Kon. reg. 238 (1615). Höres tå (dvs. vid midsommar) Toordöön, thet betäcknar fruchtsampt Åhr. Bondepract. F 5 a (1662). Baldvino (dvs. för Balduin) Konungen i Jerusalem skal en Solenes Förmörckelse .. then af Saladino tilfogade Vndergång betecknadt hafwa. Isogæus Segerskiöld 976 (c. 1700). Svalors låga flygt betecknar regn. Sahlstedt (1773). Små flugor och mygg, dem man om aftonen ser flyga tillsammans, beteckna vackert väder. Richter Väderl. förändr. 44 (1827). Ser du molnet der borta? det betecknar regn. Dalin (1850). Hahnsson (1884).
a) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., t. o. eng.] med (utsatt l. underförstådt) personsubj.: förse (ngt) med dess karakteristiska kännetecken, utmärka; i sht i pass. med prep. med: utmärkas l. vara utmärkt med l. gm (ngt), vara försedd med (en viss utmärkande l. karakteristisk beteckning), vara signerad (så l. så). Thomander Pred. 1: 327 (1849). Hvar graf var betecknad med en blomsterbuske. Bremer G. verld. I. 1: 7 (1860). Akademiens medlemmar inkommo .. och intogo de med deras nummer betecknade stolar. Ljunggren SAHist. 1: 20 (1886). Beteckna trioler och sextoler; .. beteckna synkoperna. Bergenson Musikl. 59 (1903). De olika graderna af tempo betecknas i regel med .. italienska ord: largo (osv.). Därs. 62; jfr 2 e. Beslöts att af de inkomna täflingsskrifterna .. belöna den med motto: ”Honny soit qui mal y pense” betecknade med första priset. LAHT 1903, s. 254. Fyra (hemmans-)lotter, hvilka å den vid å hemmanet verkställd ägostyckning upprättade karta betecknats med litt. A, B, C och D. PT 1904, nr 284 A, s. 4. — särsk.
α) (mindre br.) med obj. som betecknar bana, riktning o. d., i bild: utstaka (jfr 1 a β). Vägen till stjernorna / Genom mörker och qval mig han (dvs. himlen, Gud) betecknade, / Genom striderna vägen / Till den eviga fridens hem. Stagnelius 2: 411 (1814). En viss riktning (behöfde) betecknas för Statsmakternas handlingssätt. Cronholm Lig. 59 (1839). Banan, som skulle beträdas, var redan tydligt betecknad. Carlson Hist. 3: 15 (1874). jfr: (Konungarna) betecknade .. sin lefnad med fromma stiftelser. Strinnholm Hist. 4: 223 (1852) [jfr t. dem könige, der jeden tag mit liederwürdigen taten bezeichnet].
β) log. förse (ett omdöme) med ett ord utvisande dess kvantitet; i sht i p. pf. om omdöme: försedd med dylikt ord. Omdömen, i hvilka qvantiteten är uttryckligen betecknad, kallas betecknade (definita). Tuderus Kiesewetter 42 (1806). Lindblom Log. 67 (1836). Afzelius Log. 19 (1840, 1864). jfr: Ett omdöme förutan särskildt uttryckt qvantitetstecken kallas obetecknadt. Borelius Log. 29 (1863, 1882).
b) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl., t. o. eng.] med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: utmärka l. utvisa l. röja l. gifva till känna (ngt), vara tecken till (ngt), känneteckna (ngt); i pass. äfv.: få sin prägel l. sitt karakteristiska utseende af (ngt). Så svagt du ock må hafva erfarit denna rörelse, så vet dock, att den betecknar närvarelsen af en Gudomlig nåd. Lehnberg Pred. 2: 277 (c. 1800). Nu .. synes den rådande yppigheten .. beteckna veklighet och dårskap mera än stolthet. Järta V. skr. 1: 127 (1816). Tolf steg från Grafven .., betecknar ett litet capell det ställe der Christus uppenbarat sig för Maria Magdalena. Palmblad Palæst. 278 (1823). (Den romerske prokonsulns stöfletter) prydas .. af gyllene halfmånar, hvilka .. skola .. beteckna hans höga börd. Rydberg Ath. 16 (1859, 1866; uppl. 1876: utmärka). Grushögar betecknade byarnas fordna plats. Topelius Fält. 4: 77 (1859, 1864). Man kan, då man närmare betraktar gången af detta krig, deri urskilja två olika skiften. Det första betecknas af Frankrikes ännu bibehållna öfvervigt, det andra af dess växande motgångar. Carlson Hist. 5: 7 (1879). Slagna fiender beteckna hans väg. Hedenstierna Kaleid. 32 (1884). C-klaven betecknar, att noten på den linje, på hvilken den ställes, skall heta ettstruket c. Bergenson Musikl. 11 (1903). Det är inte alldeles vanligt att novellsamlingar uppträda med en titel, som träffande betecknar deras innehåll och anda. K. Johanson i SD(L) 1903, nr 317, s. 1. — (numera knappast br.) Det är förunderligt, huru Håkan .. kunnat styra båda delarne (dvs. kristna o. hedningar) til begges nöje: Det beteknar en god, rättvis och försiktig Konung. Dalin Hist. 2: 28 (1750). — (†) Blodsens Myckenheet beteknas ock, när Näsarne offta blöda. Palmcron Sund. sp. 391 (1642). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i p. pr. ss. adj.: karakteristisk l. utmärkande l. egendomlig l. typisk (för ngn l. ngt). Alla dessa ”variationer”, ”fantasier”, ”capriccio” m. m. ”öfver Sv. Folkvisor”, lika beteknande för våra dagar, som förkastliga. Dybeck Runa 1850, s. 39. (Konungen) utfärdade .. fullmakt för .. Herman Fleming såsom Riksskattmästare. Det sistnämnda valet var i synnerhet betecknande. Carlson Hist. 2: 116 (1856). Från våra goda vänner och grannar ryssarne hava vi ej fått många (lån-)ord, men de vi fått äro beteknande. E. H. Tegnér i Ydun 75 (1869). Gån ej medelvägen, voro hans (dvs. G. II A:s) betecknande ord till de preussiska landtråden, sen till, huru det gått i Tyskland, der man det gjort. M. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 135 (1880). Motivet (till Stenbocks kurir) är fritt uppfunnet och betecknande för Snoilskys behandlingssätt i dessa dikter (dvs. i ”Svenska bilder”). Warburg Snoilsky 261 (1905). — signifikativ, betydelsefull, uttrycksfull. Det är betecknande i skriften, att djuren skapades icke till individer, utan till slägten. Genberg 1: 42 (1865). Karls-krona var det betecknande namn, som han (dvs. K. XI) gaf åt den unga staden. Oscar II 6: 1 (1872, 1895). (C. V. A. Strandberg) grep efter de mest betecknande ord och bilder, obekymrad om de stötte en öfverförfinad smak. Ljunggren i SAH 53: 10 (1877). — jfr KARAKTÄRS-BETECKNANDE.
β) (†) refl. i uttr. beteckna sig genom ngt, hafva ngt till kännemärke, karakteriseras af ngt. Schweitz' inträdande i historien tillhör den epok, som betecknar sig genom framträdandet af det tredje ståndet. Geijer I. 1: 312 (1845).
γ) närmande sig l. öfvergående i bet.: vara (detsamma som), bilda; utgöra. (Växtens) lif betecknar en oupphörlig förändring i yttre form. Agardh Bot. 1: 163 (1830). Den dagen betecknar en vändpunkt i hans lif. Cavallin (1875). Siljanstraktens geologiska fysiognomi bestämmes i väsentlig mån af den ringformiga sänkning i berggrunden, som betecknas af Siljan, Orsasjön, Oreelf, Skattungen och Oresjön. Törnquist Bergbygn. inom Siljansomr. 9 (1883). Ur rent litteraturhistorisk synpunkt äro dessa dikter märkliga. De beteckna nämligen den första beröringen mellan tvänne litteraturområden: det nordiska och det klassiska. Schück (o. Warburg) Sv. litt.-hist. 1: 112 (1896). Seneca var stoiker, men betecknar i sina arbeten en öfvergång från den äldre stoicismens stolta och själftillräckliga moral till en djup känsla af mensklig bristfullhet och menniskans behof af Gud. Wirsén i 3 SAH 11: 308 (1897). Lektor J. N:s .. Lärobok i modersmålet .. betecknar ett stort .. framsteg i fråga om definitioner och uppställning. Noreen Vårt spr. 1: 261 (1904). (Gorkijs) författareskap betecknar en epok i den ryska vitterheten. Jensen Tsardömet 187 (1905).
Spoiler title
Spoiler content