[med anslutning till BETORFVAefter mnt. bedorf, biform till bederf, till bederven, bedorven (se BETORFVA); jfr ä. d. betørv; l. ock möjl. bildadt direkt till det sv. verbet utan utländsk påverkan; jfr BETARF]
(†) behof. Stadzenss utlager till Crononess betorff, hägn och förswar. Bidr. t. Åbo hist. I. 8: 40(1636); jfr BEHOF 1 a.— särsk. [jfr mnt. dat se arzedie wol bedorf hedden, äfvensom BEHOF 2 e ϑ α'] i förb. hafva (ngt) betorf, behöfva (ngt), hafva af nöden, hafva nödig. Clede och annan dell som wij betorff haffue. G. I:s reg. 8: 259(1533).
