[af BE- II 1 do. TORN ss. benämning på byggnad l. byggnadsdel]
(föga br.) försedd med torn. Betornade borgar. Nicander 2: 362(1820). Börsen .. är ett icke oansenligt, betornadt hus. Andersson Verldsomsegl. 1: 154(1853). Där ser hon floden hvirfla fram / och marknadsfolk i muntert glam / vandra genom sol och damm / mot betornad Camelot. Edgren Tennyson 24(1902). — (tillfällig poet. anv.) Af hö betornad vagnen knarrar. Ingelman 21(1843). — jfr STARK-BETORNAD.
