publicerad: 1908
BETVINGA betviŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (betvi´nga Weste; betv`innga Almqvist), v. -ar, -tvang, -tvungo, -tvungit, -tvungen; l. -ade, -at, -ad (p. pf. pl. -twngne G. I:s reg. 10: 185 (1535); -twingne G. I:s reg. 9: 217 (1534)); se för öfr. TVINGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, G. I:s reg. 3: 142 (1526), Därs. 5: 2 (1528), Björkman (1889)), -NING (†, Carl XII Bref 295 (1703)); -ARE, -ERSKA.
(i skriftspr.)
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) bringa l. hålla i trångmål, förtrycka; betunga, besvära, trycka; ansätta, hemsöka, plåga. G. I:s reg. 1: 197 (1524). Wij .. haffue thet (näml. riket) .. forlossatt wtaff hans (dvs. Kristierns) anfectan oc betwingilse. Därs. 3: 142 (1526). Simonis swära betwingades medh stora skälffuosoott. Luk. 4: 38 (NT 1526; öfv. 1907: var ansatt af). Then stora Babilonis brudh, / ther .. / haffuer .. / betuingat mong / och giordt stort twong. Ps. 1536, s. 82; jfr Ps. 1695, 236: 5. Haldan .. war mykit betwingat aff tolff brödher i Norige. O. Petri Kr. 20 (c. 1540). Han satte offuer them arbetis foghtar som them betwinga skulle medh träldom. 2 Mos. 1: 11 (Bib. 1541; Luther: die sie mit Diensten drucken solten). At Kroppen (ej) .. måtte blifwa .. betwingadt medh mycken Hunger och Fasta. L. P. Gothus Pest. 77 b (1623). The Refwelska .. vpsade Hermestaren, såsom högdt aff Fienden betwunget Folck, theras Eedh. Girs E. XIV 4 (c. 1630). Ach Gudh och Herr, / Min Synd ty wärr, / Betwingar Siäl och Sinne. Ps. 1673, s. 221. Den medellössheet iagh betvingas af. Växiö domk. akt. 1677, nr 82. Den misswäxt, som i åår denne orten betwingat. Därs. nr 420. — särsk. [jfr fsv. þvinga sik] refl.: späka sig. Tu .. betwingadhe tigh in för tin Gudh. Dan. 10: 12 (Bib. 1541; Luther: casteietest, Vulg.: affligeres).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] kufva, underkufva, undertrycka, lägga under sig, intaga; öfvervinna, öfverväldiga, få makt med, besegra; i fråga om strid i eg. mening. (Lybeckarna) ackte och wele mett wold betwinge tesse .. riker. G. I:s reg. 9: 162 (1534). All folck som Holofernes betwingande worde, skulle honom (dvs. Nebukadnesar) allena för en gudh prijsa. Judit 3: 13 (Bib. 1541; Luther: bezwingen würde). Sjelfwa lyckan .. fogade, thet han (dvs. ryske tsaren) så många land och konungarijken betwang. Gustaf II Adolf 180 (1617). Giönom betvingning af Stadsens kringliggande gods. Carl XII Bref 295 (1703). Hit jag .. har kommit och sett och betvingat ett uppror. Fryxell Ber. 4: 251 (1830). (Gessler sökte) med kedjor och käpp .. betvinga landets fria söner. Bremer G. verld. 1: 82 (1860). Ryssarne hade förstärkt sin ställning genom strandbatterier, och Svenskarne kunde icke betvinga dem, utan måste .. draga sig tillbaka. Malmström Hist. 3: 64 (1870). Muhammed 2, Konstantinopels betvingare. Pallin 1 N. tid. hist. 79 (1878). (Positionsartilleriets hufvuduppgift) är deltagande i det rörliga fältkriget för betvingande af sådant motstånd, som ej med fältartilleriet kan öfvervinnas. PT 1906, nr 257, s. 3. Hjelten (dvs. K. XIV J.) som betvang verldsbetvingaren (dvs. Napoleon I). Thyrén O. II 3 (1908). — i numera obr. förb. (Åt Joakim Trolle o. Severin Norrby) hade Konungen (Kristiern II) lämnat en krigs-magt af fyra tusende man at frälsa Erkebiskoparne, samt at betwinga de Swänske under oket. Celsius G. I 29 (1746, 1792). — jfr OBETVINGAD, OBETVUNGEN samt VÄRLDS-BETVINGARE.
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., holl. o. t.] mer l. mindre bildl. anv. af 2: kufva, öfvervinna, få makt med, få bukt med. (Vi amasoner vilja) betwinga / The stolte Hiertan, them wårt Wälde synes ringa. Stiernhielm Son. 13 (1668). Uti deras (dvs. sångernas) förborgade kraft mente de (dvs. finnarna) sig äga et mägtigt medel, til nästan hela Naturens betvingande. H. Porthan i VittAH 4: 24 (1788, 1795). Sångens makt / Tog fatt på hans (dvs. skaldens) själ / Och gaf honom kraft / Att betvinga männer. Geijer I. 3: 201 (1811). Knappt hand till plogen du lägga hann, / Förr'n dödens hand dig betvungit. Östergren Dikt. 92 (1868, 1871; om Ernst Björck). Kärlek .., som allt betvingar. Därs. 96 (1869, 1871). Denna söndersplittring och mångfald (af växt- o. djurarter), som systematikern förgäfves söker att rätt betvinga. A. Quennerstedt i Teol. tidskr. 9: 139 (1869). (Somliga af Vitalis' dikter) förråda .. ganska tydligt arbetet med formens betvingande. Ljunggren i SAH 50: 225 (1874). Din själs mognade kraft har betvungit och förklarat hårdheten i dina anletsdrag. Cederschiöld Riehl 1: 127 (1876). Ur själen som en källvåg springa / Urkraftigt skönt de tankar fram, / Som gå till hjertan och betvinga. Rydberg Faust 29 (1876, 1878). Ej af sömnen oförsedt / betvungen. Risberg Aischylos Agam. 12 (1890). Cederschiöld Rytm. trollm. 133 (1905). — jfr ALL-BETVINGANDE, ALL-, SORG-BETVINGARE. — särsk.
a) i p. pr. närmande sig adjektivisk anv.: öfverväldigande, oemotståndlig. Kurukshetra .., hvarifrån hela den brahmanska kulturen .. ledt sitt ursprung och sedan med betvingande makt spridt sig öfver hela Indien. K. F. Johansson i Nord. tidskr. 1892, s. 328.
b) i fråga om affekt, böjelse, kroppslig svaghet o. d.
α) med subj. som betecknar affekt m. m.: öfverväldiga, få makt med. Hielp Himmel, huru mina sinnen af ett blödigdt medlijdande nu betwingas! A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 121 (c. 1669). Det Albanska manskapet, .. af en gemensam fruktan betvunget, bibehöll .. tystnad. Kolmodin Liv. 1: 74 (1831). Sorgen betvingade hufvud och arm; så tungt blef mig svärdet, / Tyngre dock herrskarens staf. Fahlcrantz 1: 8 (1835, 1863). — (†) Iag förståår ey, hvad för heemligh ängslan / Betvingar mig min siäl. U. Hiärne Vitt. 173 (1665).
β) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] med personsubj. o. obj. som betecknar affekt m. m.: lägga band på, hålla tillbaka, göra våld på, undertrycka; göra sig till herre öfver, bemästra (se d. o. 1 b). Stilla må jag städs betvinga / Sinlighetens öfverdåd. Ps. 1819, 275: 3. Som en mor i stilla vemod söfver / Sitt sjuka barn, betvingande sin smärta. Strandberg 1: 69 (1845). (Rabbinen) betvang .. sin sinnesrörelse. Rydberg Ath. 445 (1859, 1876). Heta strider kostar det (människan) att kunna betvinga denna böjelse (att välja det onda). Lundgren Res. 310 (1875). Han betvang sin haltande gång. Heidenstam Karol. 2: 199 (1898). Vildgåsen kom nu närmare, men det syntes väl, att hon hade svårt för att betvinga sin fruktan. Lagerlöf Holg. 1: 35 (1906). Det lyckades henne också att nära på betvinga händernas darrning. Hallström De fyra el. 39 (1906). jfr: Blifwa en skrymtare för Gudh, och betwinga sitt samwete. Isogæus Segerskiöld 999 (c. 1700).
γ) refl.: lägga band på sig, göra våld på sina känslor, behärska sig. Betvinga er i natt / Och det skall göra återhållsamheten / Allt lättare och lättare till slut. Hagberg Shaksp. 1: 381 (1847). Fröken Elsa blef rädd, men betvingade sig. Fröding N. dikt. 15 (1894). Raniero .. blef .. vred på narren .., men han betvang sig. Lagerlöf Kristusleg. 218 (1904). Sedan han (dvs. Josef) hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut och betvang sig och sade: ”Sätten fram mat”. 1 Mos. 43: 31 (öfv. 1904). Hon höll på att falla i vanmakt vid anblicken, men hon betvang sig tyst och gjorde hvad hon skulle. Hallström De fyra el. 39 (1906). — särsk. (mindre br.) med att o. inf.: förmå sig att göra (ngt). Heidenstam End. 244 (1889). En lång stund stod hon i den mörka förstugan, innan hon kunde betvinga sig att lägga handen på låsvredet. Dens. Alienus 1: 221 (1892). Dens. Karol. 2: 286 (1898).
c) [jfr bemäktiga sig, underlägga sig, tillvälla sig o. d. uttr.] (†) i förb. betvinga sig (jfr b γ) ngt, oemotståndligt bemäktiga sig. Mon kärleken .. hafwer sig min systers kyska hierta betwingat? A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 114 (c. 1669).
d) (mindre br.) närmande sig bet.: göra slut på, tillintetgöra. Geijer I. 4: 219 (1813). Diktens skepp, det ingen storm betvingar. E. Sjöberg 150 (1819). Ej, verldens låga fröjder, I betvingen / De känslor, henne (dvs. själen) mot sitt ursprung mana. Stagnelius 2: 723 (c. 1820). Mellan hjertan fins ett sammanhang, / Som ingen graf och ingen död betvang. Strandberg 1: 308 (c. 1875).
4) (†) tvinga, nödga.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., ä. holl. o. t.] i förb. betvinga ngn till ngt l. (till) att göra ngt. Ytermera skall .. icke Cläriker .. betwinga någen att giffua hugut tijende (dvs. hufvudtionde) eller testamente vtan thet så soknabonden tyckis. G. I:s reg. 6: 306 (1529). Schiutzfärdher som de blifva betvinngadhe thill att göre. Därs. 7: 68 (1530). (Danskarna) achtede och betvinge (lybeckarna) till tiänistachtighett och undherdånighett. Därs. 24: 320 (1554). En hoop grofwa Skytt (dvs. kanoner) .. medh them thet Fästet Krokem .. Stormskiötz och betwangz at vpgifwas. Girs G. I 157 (c. 1630). Iagh (kommenderade) andra åth Przemisl, .. hwilke och samma Orth snart til öfwergifwandet betwingade. N. Av. 23 april 1657, Copier s. 2. JnFör Eders Faderliga Högwÿrdigheet .. i största ödmiukheet att framträda betwingar oss fattige Faderlöse Scholebarn wår Vsla fattigdom. Växiö domk. akt. 1694, nr 1263. Sahlstedt (1773).
b) i förb. betvinga ngt från ngn l. ngt, fråntvinga ngn ngt, tilltvinga sig ngt af ngn. Frå huilkens presteboll han med wåll och wälle wiil betwinge eth Fiske wathen. G. I:s reg. 12: 237 (1539).
c) i förb. betvinga ngt på ngn, påtvinga ngn ngt. Ho betvinga må, / Och truga ährlig man en okär qvinna på? Kolmodin Qv.-sp. 1: 103 (1732).
Särskild förbindelse:
BETVINGA UTAF. (†) till 4: aftvinga. Nils Dacke .. betvingede her Ture Trolle och flere adelsmen brandskatt utaff. R. Ludvigsson i Hist. handl. 20: 65 (c. 1580).
Spoiler title
Spoiler content