[af BE-o. TY, v., med biformen tyga, förmå, förslå]
(†)
1) [jfr motsv. anv. af TY, v., ä. dan. o. dan. dial. tye samt nor. tya] förmå, hinna. Wij (hafva) giffuit honum (dvs. ifrågavarande fogde) befalning på biscops fodring som biscopsfogter plæga tilförna ath gesta hoss klerker och förbenempde kirkiers klerkers och closters landbor sså mykit han betyger ath gesta intil valborgamesso. G. I:s reg. 3: 352(1526).
2) [jfr motsv. anv. af nor. tya] löna sig, hjälpa, visa sig verksam, hafva resultat. Genast plågoanden flydde, / Och i samma ögonblick / Höfvidsmannens gråt betydde; / Han blef bönhörd och han gick. Bellman 6: 38(1787). Den Hjelten från en bruten Lants, / Sen intet motstånd mer betydde, / Åt Skogen illa sårad flydde. Dens. Gellert 1(1793; t. nach verlorner schlacht).
