SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BETVÅLA, v.
Etymologi
[af BE- o. TVÅLA; jfr t. beseifen]
(†) tilltvåla, gå illa åt. Hvi har jag ej, o Pope! din hand, / At i en Dunciade betvåla / Den mängd Scriblerer i vårt Land, / Som med Apollos lager pråla? Kellgren 2: 69 (1777). Der .. / .. Filosofi'n / som revolutionär betvålas. A. G. Silfverstolpe Skald. 115 (1801, 1814). (Sedan Stockholmspostens tillkomst) har .. aldrig en sådan författare (som Hammarsköld) funnits att betvåla. A. Wiborg i Tegnérs ppr 122 (1820). — om stryk. Kolmodin Qv.-sp. 1: 19 (1732). Straxt gingo två tre tusen man / Att Turnus rätt betvåla, / Så många honom kunde nå / Nu bultade och slogo på. Stiernstolpe Blumauer 216 (1825; i parodisk stil).
Spoiler title
Spoiler content