[efter t. sich bedünken lassen, motsv. holl. zich laten bedunken; se BE-o. TYCKA]
(†) i förb. låta sig betycka, tycka. Och late wij oss forthenskull betyckie, ath huar wij skulle epterfölgie strengheten och rethuiszonn wore wij honom föga plictuge. G. I:s reg. 10: 153(1535). Än doch wij lathe oss betyckie, att the .. haffwe hafft föge rätt till att förskenckie någen deel, som theris eigit icke war. Därs. 18: 900(1547). (Kristiern II) lät sigh ock alt så betycke, / At thet skulle ware hans Konglige smycke / At röre och squalpe j oskyldigt blodh. Svart Gensv. G 6 b(1558). Ett friere hierta war aldrig till (än mitt) / thett læth iag betyckie migh. Visb. 1: 97(1581).
