SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEVILJA bevil4ja, i Sveal. äfv. 032 (bevi´lja Weste; bev`illja Almqvist); förr äfv. BEVILLIGA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se BEVILJANDE), -ELSE (se BEVILJELSE), -ING (se BEVILLING), -NING (se BEVILLNING); -ARE (mindre br.).
Ordformer
(-vilja G. I:s reg. 3: 186 (1526) osv. -vil(l)ga G. I:s reg. 13: 148 (1540), A. Oxenstierna 1: 78 (1613) m. fl. -vil(l)iga G. I:s reg. 1: 326 (1524), Gustaf II Adolf 477 (1617) m. fl. Anm. Formen bevilliga tyckes på 1500-talet hafva varit den vanligaste)
Etymologi
[med anslutning till VILJA, v. o. sbst., af mnt. bewillen, af be- (se BE-) o. wille (se VILJA, sbst.) l. det väl däraf afledda svaga willen, gå in på, samtycka till, samt af mnt. o. t. bewilligen, bildadt till willich, willig (se VILLIG) l. till det däraf afledda willigen l. till wille; jfr d. bevilge (ä. d. äfv. beuillige), holl. bewilligen]
I. om förhållandet att ngn är villig till l. går in på ngt. — jfr OBEVILJAD.
1) [jfr ä. d. aff dieffuelsens had bleffue de fortabte, der de hans løgen bevilgede, mnt. weret auer sake, dat sodan betalinghe nicht en schege, so bewylle ick, dat, ä. holl. Mose bewillighde by den man te woonen samt ä. t. Mose bewilliget bei dem mann zu bleiben] (†) förklara sig l. vara villig till l. samtycka l. gifva sitt samtycke till (ngt l. att göra ngt). At the Strenge Riddere her Severin Norby och her Berndt Vann Melenn paa bade sijder hafue bewilliget och oss tillsagkt .., at the .. wille .. gifwe them här af Gutlandt. G. I:s reg. 1: 326 (1524). Wij .. haffwe giort och beuilligit ett .. jordeskiffte medt Oss Elskelig wår tro Man och vndersåte Nils Pedersson. Därs. 18: 202 (1547). Bidiandes ödmiukelighen, at hon .. wille .. stijgha vthur sijn Furstelige Wagn, och sättia sig vti sin Herres, then Keyserliga Wagnen, .. thet hon strax bewiliade. Petreius Beskr. 2: 165 (1614). (Det händer ofta att) Menniskian .. tå hon är stadd i Nöd och Fahrligheet, ingår och bewilliar sådanne saker, som i sig sielfwe äre orätte. Rudbeckius Kon. reg. 144 (1615). På lantdagen er inted annatt än en neutralittett beslutid, och hava stederna och en dell af adelen ingelunde villiad bevillia någåd fientligitt emott os. Oxenst. brefv. 6: 10 (1626). Wij .. bewillie och samtyckie een sådan Chrönings Giärd här til at vthgiöra, som wid Kongl. May:tz Herr Faders .. Chröning finnes wara vthgången. Stiernman Riksd. 1721 (1675). (K. XII) hade .. bevilljat sända sina Fullmäcktiga til Lägret. Nordberg K. XII 1: 423 (1740). Den förra af dessa (af de danska fredskommissarierna föreslagna) puncter beviljade de Svenske. Hallenberg Hist. 2: 613 (1790). Senaten beviljade att icke yrka något skadestånd. Kolmodin Liv. 2: 136 (1832; lat. ab senatu impetratum). — särsk.
a) [jfr mnt. ok bewille wy uns, dat wy ere beschedigers nenerleye wis noch husen ofte hegen willen o. ä. t. so will ich mich jetzt bewilligt haben, die scherfe und strafe der rechten zu leiden] refl. (jfr 3 b): förklara sig villig (att göra ngt). Dee gode Herrer, som icke strax insatte (kapital i kopparkompaniet), bevilljade sigh framdeles effter möijeligheeten villa göra. RP 5: 215 (1635).
b) [jfr ä. d. vi vide, at nogle af rigens raad ikke hafve bevilget herudinden, mnt. dat ick nicht bewillige jn eren rad, ä. holl. tot de welcke wanneer zy bewillighen o. de Staaten bewillighden in zynen wille samt ä. t. dasz man in keine hülfe bewilligen wolte o. ein biderfraw zu seinem mutwillen nicht wolt bewilligen] i förb. bevilja till, ngn gg i ngt (jfr c slutet, 4 a slutet o. 6 slutet), samtycka till ngt. Wij (K. IX) hafwe bewilligett till thet möte, som Konungen i Danmark begärer att innen Påske holles motte wijdh Grändzen. SUFH 1: 187 (1601). Munkarna .. wille icke bewilja til then Eutychianiske Sächtens Fördömmande. Schroderus Osiander 1: 786 (1635). Om een Jungfrw frijwilligt och icke twungen seent omsider bewiljar vthi sådant Echtenskap. Därs. 2: 189 (”190”). (Herdarna) bådo dem .. der något at fördröja, på det de kunde blifva närmare bekante, .. hvartil de ock bevilliade. Lagerström Bunyan 1: 178 (1727); jfr 6. Helena (hade) intet blifvit bortförd, om hon deruti sielf icke beviljat. Hoffmann Förnöjs. 100 (1752). — särsk. i uttr. bevilja ngn till ngt, förklara sig villig att göra ngt som ngn begärt. (Han) begäradhe .. thet Rådhet Legater senda wille til the Gallier .. Sedhan Rådhet honom ther til bewilliade, begärde han intet mehre. Schroderus Liv. 892 (1626); jfr 6.
c) [jfr ä. t. böse bewilligete gedanken] närmande sig bet.: gifva efter för (ngt), låta (ngt) få makt med sig. Onde bewiljade Tankar. Schroderus Osiander III. 1: 192 (1635). Bevilja en synd, in eine Sünde einwilligen. Lind (1749). — särsk. [jfr ä. t. dieweil wir nicht haben wollen bewilligen in seine böse anfechtung] i uttr. bevilja till ngt (jfr b). Therföre är thet fast annor ting, känna frestelsen, och annat bewilia och samtyckia til them. Rudbeckius Luther Cat. 201 (1667). Anm. Möjl. hör til i detta ex. bl. till samtyckia, ej till bewilia.
2) (†) rätta sig efter, foga sig i, underkasta sig. At the icke wille bewilia Keysarens Budh. Sju sofvare A 3 a (1626). Öffuerste Presten måste bewilia och exequera thet som Rådet beslutade. Baazius Upp. N 3 a (1629); jfr 4. Han (dvs. den gudfruktige) skal .. ibland Gudz Folk heller bewilja Bedröffuelse och lijda, än leffua medh the säkre Werldenes Barn vthi Werldenes Wällust. A. Canuti Likpr. ö. Elis. Skytte C 4 b (1642). Innan I afstån, lärer mesta deelen Edra undersåtare bewillia Eder befallning. Reenhielm Olof Tr. 77 (1691; isl. játa þino bodi).
3) [utveckladt ur 1; jfr mnt. wy hebben bewillet, belevet unde besloten] (†) öfverenskomma (om ngt); bestämma, besluta; jfr BELEFVA, v.2 2. Så som emellom förbe(mäl)da Högboren första, konung Ffrederik och oss bewiliat är. G. I:s reg. 5: 38 (1528). Szå bleff .. emellam oss och the godemen (dvs. de danska sändebuden), bewilliget oc giort, eth ewigt Forbund .. tesse trenne riger emellam. Därs. 9: 115 (1534). Att vij .. med vårt elskelige rådz rådh haffve bevilligit att giffve oss igen udi ett christeliget echteskapzstandh. Därs. 23: 334 (1552). Han (dvs. konung Magnus) hade bewilliget mz sinom sone, / Henne (dvs. konung Valdemars dotter) bliffue een Drotning til Norgis Crone. Svart Gensv. E 7 a (1558). Bleff så bewilligat och beslutadt alle the articklar her (dvs. på herredagen i Västerås) i begynnelsen framsatta wore. Dens. G. I 133 (1561). The (voro) ther then samma bestämbde Dagh tilstädes, som i Recessen bewiliet war. Tegel G. I 1: 200 (1622). Derpå wardt bewilliatt, att dhe wille låta fordra andra dagen Rikzens Rådh till sigh. RARP 1: 19 (1627). Nu haffve I (Sthms magistrat) bevilljatt medh oss (dvs. med regeringen) tillförne och gjortt eder sjelfve eenige. RP 7: 194 (1638). Så vida Hans Maj:t och Riksens Ständer en sak en gång beviljat och stadfäst, Så kan aldrig tillåtas, at man deröfver giör buller. Dalin Arg. 2: 197 (1734, 1754). Fördenskull hafve vi beviljat och stadfäst, som vi härmed förklare och stadfäste denna regementsform att vara en oryggelig och helig grundlag. RF 1772, Inl. — särsk.
a) [jfr ä. d. de holstiske herrer bevilge deris tuist ind paa kong Erich] i uttr. bevilja ngt in på ngn, öfverenskomma att hänskjuta ngt till ngn. Althenstund bådhe Konungarna wore twistige sigh emillan .. och the hadhe endrechteligen medh Sämia och godh Wilia, Saken skutet och bewilliat in vppå Skedes Herrar (dvs. skiljedomare). Tegel G. I 1: 91 (1622); jfr G. I:s reg. 1: 316 (1524: mnt. vpp Schedes Richtere gewilliget) o. Därs. 321 (: öfwer ett sinne och gode willie, skuttet in till Mecklere).
b) refl. (jfr 1 a). Wij .. hafue oss .. bewilligett och samtycht och beslutidt att blifwa widh Gudhz helige och rene ordh. G. I:s reg. 16: 4 (1544). jfr: Effther the lagligen haffwe bewilliget och föreent sich .. vm för(skrif)ne Jordeskifte. Därs. 450.
4) (†) godkänna, acceptera, antaga.
a) [jfr mnt. eyn gekorne vnd bewillede holtrichter] om godkännade l. antagande af viss person för visst kall l. uppdrag. Någre af the förnämbste uthi riket, uthaf bägge (de tvistande) parterne sambtychte och bevilliade. RA 1: 694 (1560). Then arff förening .. ther meninge rijcksens ständer .. endrechteligen hyllade, beuilliade och samtychte them (dvs. G. I:s efterkommande) .. thill .. Swerigis crones och rijcksens rätte och närmeste erffuinger. Brahe Kr. 55 (c. 1585). Om han vil sleppa Fougde embetet och blifva vidh Spijsmästare embetet, kan det vara godt, och på det sätt kan Consistorium honom bevillia. Rudbeck Bref 17 (1662). Præsenterades wälb: Jönss Rosenbiälkes till Lästa bref, huaruthinnan han bewilliar M. Anders Ellemgreen till kyrkioherde i Wesslanda. Växiö domk. prot. 1662, s. 446. — särsk. i uttr. bevilja till ngn (jfr 1 b). När som the blefwo framkallade, til at gifua sin röst och stemma, på then som skulle blifwa Storfurste: Tå skulle the alla samptligen bewilia til Boris. Petreius Beskr. 2: 112 (1614); jfr 1 b.
b) [jfr mnt. welckeren handel de berorte parthye alsso bewilt und angenhomen hebben] med sakobj. Um fursterne någre gemene (dvs. allmänna) privilegier någrom udi theres furstendöme gifvendes varde, .. dhå skole the krafftlöse vare och intet gälle, medh mindre att konungen them sielf varder stadfestendes och bevilligendes. RA 2: 16 (1561); jfr 7. Thett anslag (dvs. förslaget) bleff beuilliadt. Brahe Kr. 47 (c. 1585). Herr Clas Bilde (kom) .. til Konung Gustaff .., tilbiudandes på Konung Fridrichz wägnar, at inlösa Wijken för en Summa Guld ... Konung Gustaff bewiliade tilbudet. Girs G. I 133 (c. 1630). Alle förbehåll (vid Sthms kapitulation) vordo af honom (dvs. Kristiern II) med många eder beviljade. Celsius G. I 59 (1746, 1792); jfr 1. Pluraliteten (i engelska underhuset) .. beviljade Administrationens förvaltning. SP 1779, s. 345.
5) [sannol. utveckladt ur 1 o. 3; jfr motsv. anv. i t.] förklara sig villig l. samtycka l. öfverenskomma att lämna (vissa medel till visst ändamål), anslå; besluta utgåendet af (viss gärd o. d.); vanl. om folkrepresentation l. annan myndighet l. korporation m. m. som har att bestämma om vissa (penning)medel; i sht i äldre tid stundom svårt att skilja från 7. Riksdagen, landstinget har för ändamålet beviljat tusen kronor. The (dvs. invånarna i Rostock) haffwe icke ännw bewilligit hertig Albricht någen skipp eller vndsättningh. G. I:s reg. 17: 315 (1545); jfr 7. Så wele wij (rikets råd o. ständer) osz godhwillige finna låta, att vthgöra och vthgifwa then hielp, så och Tull och Accijs, som wij här tillförenne bewilliat och lofwat hafwe. Stiernman Riksd. 757 (1622). Iag förnam, att alle the båtzmän the hade bewilliat wore owahne widh siön. G. H. Taubenfelt (1658) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 187. Pastores i Städerne bewillia och af all sin ordinarie wisse vnderhåldz Spannemåhl dhen fempte delen. Stiernman Riksd. 1822 (1680). Contribuera, vtgiöra bewiljade vtlagor. Swedberg Schibb. 260 (1716). De af allmogen till sina domares löner och underhåld beviljade lagmans- och häradshöfdings- samt tingsgästningspenningar. RF 1719, § 18. Alla afgifter, som riksens ständer .. beviljat. RF 1809, § 61. Den (af Sv. akademien) beviljade pensionen är mig i mera än ett afseende ärofull. Tegnér 5: 227 (1821). Betänkligheter började redan (c. 1630) yppas om utskotts-riksdags befogenhet att bevilja någon ny skatt. O. Wingqvist i Tidskr. f. litt. 1852, s. 514. (Bankoutskottet) beviljade .. ett utomordentligt kreditiv på 50 t(unno)r guld. Odhner G. III 1: 155 (1885). Af riksdagen beviljade anslag. Sv. alm. 1886, s. 36. — jfr SKATTE-BEVILJANDE. — särsk.
a) i p. pr. närmande sig adjektivisk anv. (jfr b). För järnvägarna .. behöfdes den beviljande myndighetens (dvs. riksdagens) hjälp. Oscar II 6: 227 (1891, 1895).
b) (mindre br.) utan obj. Hvart stånd beviljar för sig och kan i denna sak ej rösta någon tyngd på andra. J. Lindblom (1794) hos Rodhe Lindblom 126. Staden (Riga) skulle skicka Fullmägtige till Svenska Riksdagar och .. bevilja till kröning och Kongliga Prinsessors utstyr. Hallenberg Hist. 4: 975 (1794). Geijer I. 6: 384 (1844).
6) [sannol. utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t.] bifalla l. lämna sitt bifall till (en begäran, en ansökan o. d.); uppfylla (en bön o. d.). Vndersåtherne vthi Helsinglandh .. begierade att 48 måll måtte rächnas opå ett fulgierdz hemman, huilket wij och effter theres begierenn them beuilligade. Thulin Mant. 1: 83 (cit. fr. 1602). Konung Saul (har) .. intet bewilliat Folkzens begiäran. Rudbeckius Kon. reg. 161 (1615). At Hr Grefven bevilljas dess egen begiäran, som han i sit Memorial andragit. 2 RARP 3: 278 (1723). Bonden begärte .. hielp af sin granne, en Herreman ... Det beviljades. Dalin Arg. 2: 228 (1734, 1754). Det ges för alla regeringar blott ett enda sätt att förekomma obilliga fordringar; det är det att bevilja de billiga. Tegnér 5: 304 (1823). Han (dvs. Svante Sture) begär min syster Märta till äkta (sade drottning Margareta). Det vare honom beviljadt, svarade .. konungen. Fryxell Ber. 3: 169 (1828). Så sant I ären vänner .., / Beviljen mig en enda fattig bön! Hagberg Shaksp. 1: 307 (1847). (Lénström) ingick .. till K. Maj:t med en nådeansökan, som beviljades. Wieselgren I g. dagar 535 (1893, 1900). — särsk. [jfr holl. dat de lieden, bij wie zijn dochter inwoonde, zwarigheid zouden maken in haar vertrek te bewilligen] (†) i uttr. bevilja till, ngn gg i ngt (jfr 1 b). (Storfursten) hafuer .. på sidstonne .. bewiliat til theras begäran. Petreius Beskr. 2: 56 (1614). (Konung Ferdinand) förmante the Protesterande medh widlöfftige Ord och Skääl, at the theruti bewilja wille. Schroderus Osiander III. 2: 45 (1635); jfr 1. Grefwe Töchelys Grefwinna säyes skola hafwa begiärt fritt Pasz för någre som hon wille til Keysaren afsenda, och at Keysaren dher til lärer bewillia. OSPT 1687, nr 29, s. 3.
7) [jfr motsv. anv. i d., ä. holl. o. t. samt mnt. dat he sulkes vnd etlik dynk mer scholde bauen syne instruction den fursten bewyllet hebben] medgifva (ngn ngt), låta (ngn) få (ngt), (i sht på begäran) tilldela (ngn ngt); numera i sht med abstr. obj. Bevilja ngn afsked, permission, tjänstledighet, ansvarsfrihet, decharge, kredit, betalningsanstånd, ett lån. Ällies håls i gemeen, at en Myntmästare, til Remedium bewillias opå huar Marck Silfuer han förmyntar, 1. Engels. Stiernhielm Arch. H 2 a (1644). 20 gårdar .. har fuller E. K. M. allernådigst allaredo bewilliat honom. G. H. Taubenfelt (1659) i Hist. tidskr. f. Skån. 1: 249. En Collect som dem till deras Klockas omgutning warit bewilljat. Vg. fornm. tidskr. II. 2—3: 83 (1690). Hr Linnerhielm bevilljades låf at resa bårt ifrån Riksdagen. 2 RARP 3: 176 (1723). Vil någor burskap vinna, .. söke thet hos Borgmästare och Råd ..: warder thet honom tå af Borgmästare och Råd beviljadt; sätte .. borgen. HB 3: 1 (Lag 1734); jfr 6. Den höge beviljaren af all denna frihet, Hertigen Regenten, lofsjöngs af samtliga dåvarande tidningsblad. Atterbom Siare 5: 66 (1849). Patent beviljas i Sverige på minst 3 och högst 15 år. (Agardh o.) Ljungberg Stat. 4: 279 (1863). Befälhafvare (får) .. åt dem, som äro ställda under hans befäl, bevilja tjenstledighet för enskilda angelägenheter under högst 3 dagar. Tj.-regl. 1889, 1: 136. Besättningen fick sig beviljadt fritt aftåg. PT 1903, nr 286 A, s. 3.
8) [jfr motsv. anv. i d.] medgifva, tillåta, tillstädja; företrädesvis om myndigheter. Luthero bleff bewiljat swara til sin Saak vthi Augsburg för Cardinalen, och icke vthi Rom. Schroderus Osiander III. 1: 39 (1635). Fremmande ambassadeurer (hade det) tillförende .. warit bewilliat att incognito bewista ouverturen af parlamentet. Hist. tidskr. 1899, s. 325 (i handl. fr. 1666). Uti ofwanbemälte måhl, skola Biskopen och Capitlet icke finnas swåre, skilnaden (dvs. trolofningens upplösning) at bewilia. Kyrkol. 16: 3 (1686). Ej måge synemän annan mark til svedjeland utsyna, .. eller Rätten thet bevilja. BB 14: 3 (Lag 1734). Talesättet ”bevilja inteckning”. Schrevelius Civilr. 2: 243 (1847, 1857). Skäl, på grund hvaraf Högsta Domstolen beviljar resning i en .. dom. Försl. t. rätteg.-balk 1849, N. motiv. s. 56. Då han upptog sin jagtknif, för att tillfoga sig ett sår bad Singoalla ängsligt, att hon skulle få göra såret. Det beviljade Erland. Rydberg Sing. 27 (1865; uppl. 1876: Dertill samtyckte); jfr 6. — i numera obr. uttr. Bibliotheket (i Sthm) bevilljades till Upsala (dvs. det medgafs att biblioteket fick flyttas till U.) medh visse vilckohr. RP 5: 173 (1635). Bewilia föräldrarna åt sådana barn echtenskapet, tå plichta barnen icke theste mindre för sin brott. O. Laurelius i KOF II. 1: 238 (1659). (Kungl. m:t har) bevilljat, at .. Styr- och Lotsmän .. för extraordinarie utlagor .. skola vara befriade. Amir. coll. circul. 8 nov. 1753, § 2. Bevilja, att något får ske. Dalin (1850).
II. [jfr ä. d. om han met skenck oc gaffue sig lader der til beuillige, mnt. den bewillegeden se mit geld samt ä. holl. het gemeene scheeps-volck moest daer eerst toe bewillicht worden] (†) göra (ngn) villig (till ngt). Ath the beuilie Almoghen paa Dall om the Dagxuerker som tyll bake staa tyll karsborgx klyppe (dvs. till klippbefästningen Karlsborg i Bohuslän). G. I:s reg. 3: 186 (1526). Huar (dvs. om) szå wille wara aff nödhen, att the dobbell soldenere med någen redelig stekepening (dvs. dusör) skulle ther till (näml. till att taga tjänst) bewilligis, szå (dvs. såge) wij thå gerne, atj (dvs. att I) wille thet begåå på wore wegna. Därs. 8: 142 (1532). Han skulle haffue handlett mett the Tydzke Furster till ath bewilliga themm till feijde emott oss. Därs. 11: 348 (1537).
Särskild förbindelse:
BEVILJA IGEN. (†) till I 7: låta (ngn) få tillbaka (ngt). K. M:t .. hafver bevilliet herr Claes Bielke alle sine godz igen. A. Oxenstierna 2: 291 (1616).
Spoiler title
Spoiler content