BEVILJANDE bevil4jande, i Sveal. äfv. 0302 (bevi´ijande Weste; bev`illjande Almqvist), n.; best. -et; pl. (knappast br.) -en.
1) (†) till BEVILJA I 1; samtycke. Wij göre wår ytterste flijt .. at kunna förmå dem (dvs. bönderna) till dess bewiliande (dvs. till samtycke därtill, näml. till utskrifningen). RARP 6: 222 (1657); jfr 3. När någon .. ey .. sitt frija bewiliande, med the Ord eller Gärningar betygar, som fullt samtycke (till trolofningen) kunna bewitna. Kyrkol. 16: 2 (1686).
2) (†) till BEVILJA I 3, konkretare: öfverenskommelse, bestämmelse. Itt wilkor eller bewiliande och fördrag om en Domare och Skiliesman. Lex. Linc. (1640; under compromissum).
4) till BEVILJA I 6. — särsk. (†) konkretare: bifall. Sedan jag efter hand min .. kärleks lycka omständeligare eftertänckt, så bekymrade jag mig om intet annat, än huru jag skulle få min Moders beviljande ther til. Humbla 97 (1740).
5) till BEVILJA I 7. (Det) åligger .. regementschef att, vid de tillfällen då han sjelf eger utfärda afsked, före beviljandet deraf begära direktionens (för arméens pensionskassa) utlåtande, när den afskedssökande kan anses till pension berättigad. Tj.-regl. 1858, 1: 298. — särsk. (knappast br.) konkretare: medgifvande, koncession. Frihetsbref, privilegier och andra landsherrliga beviljanden af mångfaldig art befästade sålunda deras (dvs. hanseaternas) rätt. J. J. Nordström i VittAH 19: 292 (1849).
