BEVILJELSE, f.; best. -en.
1) till BEVILJA I 1: samtycke. Tå monde the medh begge Konungarnas Samptycke och Bewillielse, göra ett Fördragh. Tegel G. I 1: 91 (1622). (Hilarius) föregifwer at wij äre aff Naturen, och ey allenast igenom Vptagelsen eller Bewiljelsen, itt medh Sonen och Fadren. Schroderus Osiander 1: 431 (1635; lat. non adoptione, neque consensu tantum). Lex. Linc. (1640; under assensio, consensio). Florinus Voc. (1695; under consensus).
2) till BEVILJA I 3: öfverenskommelse; bestämmelse, beslut. Uttöfver (dvs. med åsidosättande af) sådane rikzens rådz .. förbud och theres egen bevilielsse köpte the för(skrif)ne godz. G. I:s reg. 24: 464 (1554). Nu (är) uthaf alles våres samdrächtige åstundan och bevillielse beramadt blifvidt, att en samankommelse .. motte hollen blifve. RA 3: 87 (1593). Effter Menighetennes rådh och bewilielse. L. P. Gothus Mon. pac. 110 (1628).
3) till BEVILJA I 5. Meenige Almogens bewillielse. Sv. R:s ständers försäkr. 1610, s. B 1 b (öfverskrift). Grefwe Christopher .. nödgade then Skåniska Adelen at gå sigh tilhanda, på bewilielse til hwar fämpte och Tiugunde Penning, aff alt theras Godz, rörligit och fast. Girs G. I 144 (c. 1630).
4) till BEVILJA I 6: bifall, samtycke. Ett Fursteligit samtycke, til att begiffwa sigh vthi Echtenskapsstånd: Item, Swaar, och een Fursteligh bewilielse, om samma Echtenskapzstånds begäran. A. J. Gothus Thes. ep. 3: 101 (1619). Medan tå thenne theras obillige anfordran them Uthslogz (dvs. afslogs), gaffz them bewillielse på thet billigare syntes. Girs G. I 45 (c. 1630).
5) till BEVILJA I 7. De, som hade hollit an om säten (på riddarhuset) uthi sal(ig) K. M:tz tijdh och då fått der på H. K. M:tz resolution och bevilljelsse, skulle gifvas .. säten. RP 4: 152 (1634); jfr 4.
6) till BEVILJA I 8: tillåtelse, tillstånd. Att Sveriges och Norriges Konungar hos Romerska Stolen sökt beviljelse till upprättande af ett erkebiskopligt säte, hvar inom sitt land. Strinnholm Hist. 4: 24 (1852).
