SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEVILLFARA, v. -farer.
Etymologi
[af BE- o. VILL-FARA]
(†) villfara; i förb. bevillfara ngn i hans begäran, villfara ngns begäran. Medh dhen säkre förmodan, att Ed(er)s HögEhrewyrd(ighe)t .. i sin billige begäran och desiderio honom bewillfarer. Växiö domk. akt. 1681, nr 370. Därs. 1706, nr 188.
Spoiler title
Spoiler content