SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
BEVUXENHET bevuk4sen~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2, r. l. f.; best. -en.
(föga br.) sbst. till BEVUXEN (se BEVÄXA 1 a, b): förhållandet l. egenskapen att vara bevuxen; sätt på hvilket växtlighet är fördelad l. utbredd (på ett område). (En orts värme- o. fuktighetsförhållanden) bero på åtskilliga omständigheter, ss. .. landytans form och bevuxenhet. Juhlin-Dannfelt 201 (1886).
Spoiler title
Spoiler content