SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BEÄNGSTIG, adj.
Etymologi
[jfr ä. d. beængstig samt BEÄNGSTA; se BE- o. ÄNGSTIG]
(†) ångestfull, ängslig, bekymrad, orolig; jfr BEÄNGSLIG. Han är fattig syndare nu mycket beängstig. Växiö domk. akt. 1655, nr 176. Inwånare i Helsingöör på Seelandh äre myckit beängstige. N. Av. 4 dec. 1657, s. 7. (Man) kan .. märckia, at thenna Tårar hafwa vthwijst itt beängstigt och högtbedröfwat Hierta. Wiræus Likpr. ö. Elisab. Pedersd:r C 3 a (1667). — närmande sig bet.: ifrig, enträgen. Huarföre, hafue wij denna hans Hustroo Kirstin, dätta sanferdiga Attest, welatt på sin beängstiga begäran .. meddela. Växiö domk. akt. 1668, nr 108.
Spoiler title
Spoiler content